Peking Duck har kastat in handduken

Detta är en liten nyhet som visar på större sammanhang. Richard Burgers blogg Peking Duck har sedan starten 2002 varit en av de fasta punkterna i den Kina-relaterade bloggosfären (sorry, Blogge). Han har bland annat gjort sig känd för sin frispråkiga kritik av det kinesiska kommunistpartiet och för att ha attackerats av arga kinesiska nationalister och deras hejdukar. Men sedan en månad tillbaka har bloggen och debatterna på den mattats av och jag trodde länge att Richard hamnat i en bloggsvacka. Tydligen har jag fel. Nu rapporterar den respekterade bloggen Danwei att Richard börjat arbeta som språklig redaktör på den engelska upplagan av Global Times, en välkänd nationalistisk blaska som försöker göra inbrytningar på den växande engelskspråkiga marknaden i Kina.

Jag har full förståelse för att Richard vill byta jobb och han verkar ha bra erfarenheter av Global Times. Men han kommer aldrig att kunna yttra sig så frispråkigt som tidigare och vi kan nog säga ajöss till Peking Duck som en av de roligare bloggarna där ute. Det är också tydligt att propagandaavdelningen i det kinesiska kommunistpartiet har lärt sig hur man kan tysta och kanske till och med omvända kritiker. En av kommentarerna till intevjun på Danwel sammanfattar mycket vältaligt det dilemma Richard nu står inför:

Jag har följt Richards blogg i många år och har stor respekt för honom, även om han ofta skriver en hel del svammel.

Jag är ganska överraskad att höra att han börjat jobba på Global Times. När smekmånaden är över kommer tror jag att han kommer att uppleva "ett sanningens ögonblick" då han får välja mellan att pruta på sin integritet eller att "följa med strömmen" och få det att framstå som en "bra erfarenhet" eller vad du vill kalla det.

I mitt eget fall så var jag en anonym redaktör så det påverkade inte mitt (obefintliga) anseende. Richard kommer nog att upptäcka att den trovärdighet som han byggt upp under alla år på Peking Duck nu kommer att upplösas på grund av hans anknytning till Global Times' mycket tvivelaktiga version av sanningen.

Väl sagt. Nu tar jag bort Peking Duck från min blogglista. Jag gör det med stor sorg i hjärtat, men det är mycket osannolikt att vi kommer att läsa något intressant på den bloggen i fortsättningen

Skokastning mot Wen Jiabao

Sedan förre amerikanske presidenten Bush fick ducka för två skor under en presskonferens i Baghdad förra året tycks trenden sprida sig. SvD rapporterar att en man kastade en sko mot Kinas premiärminister Wen Jiabao, när denne talade vid Cambridge University tidigare idag. En stor del av mötesdeltagarna var studenter från det kinesiska fastlandet och många av dem skrek "skäms" åt bråkmakaren. Här ett klipp från YouTube som täcker en del av händelseförloppet:



En bagatell på många sätt, liksom skokastningen mot Bush var en bagatell. Men när allt kommer omkring så är ju faktiskt Wen Jiabao en representant för en diktatur. Han kanske inte är den mest osympatiske representanten, men ändå. Jag hade hellre sett att den före detta säkerhetsministern och nuvarande politbyråmedlemmen Zhou Yongkang fått smaka på en känga, men han skulle nog aldrig våga sig ut och tala inför världen som Wen gör.

Vi ska också grunna på det faktum att den kinesiska regeringen tolererar och sprider hatpropaganda mot verkliga och inbillade fiender i sina egna etermedia. Det talas ofta om hur västmedia "sårar det kinesiska folkets känslor" genom sin rapportering och med all sannolikhet kommer skokastningen mot Wen Jiabao ses som uttryck för "Kinahat". Men tänk på alla förolämpningar och glåpord som högt uppsatta regeringstjänstmän öst över personer som Chris Patten, Lee Tenghui eller Dalai Lama genom åren. Vem tänkte på deras känslor? Härommånaden satte Folkets dagblad upp en specialsida där president Sarkozy framställdes i den mest löjliga dager och artikel efter artikel öste ovett över hans möte med Dalai Lama.

Ska vi gissa att några nationalistiska brushuvuden sätter igång en kampanj mot skokastaren eller något annat bekvämt mål i Storbritannien?

Ebb i det kinesiska nyhetsflödet

Den senaste veckan har som sagt Israels bombingar av Gaza dominerat det internationella nyhetsflödet och Kina har fått en välbehövlig respit från världspressens intrång. Den nyhet som det talats mest om är förstås den kinesiska statens nya ingrepp i friheten på kinesiska Internet och stängningen av den populära bloggportalen Bullblog, som varit värd för flera frispråkiga bloggar. Anledningen till varför KKP beordrat denna skärpning är ännu höljd i dunkel, men det kan ha att göra med de hårda tag som visats mot det demokratiska manifestet Charta 08. Andra möjliga skäl är förstås den ekonomiska oron i Kina just nu som föranlett ansedda tidningar som Liaowang att varna för hög arbetslöshet och sociala protester eller alla årsdagar som kommer att poppa upp en jämna mellanrum i år. Förmodligen är ett det en kombination av alla ovanstående anledningar.

En annan nyhet som bubblat i bakgrunden är det underliga nationalistiska YouTube-klipp som började cirkulera i cyberrymden i mellandagarna. Ett tag såg det ut som att videon bara var en mycket trovärdig parodi på den extremnationalism som gjort sig gällande under förra året, ett slags kinesiskt svar på den amerikanska blufftidningen The Onion som gett upphov till ett antal tidningsankor i den kinesiska pressen. Om det bara hade varit så väl! Inom kort framträdde den person som tagit på sig ansvaret för hatdikten och försvarade sig, vilket gav upphov till nya debatter. Det som ändå är uppmuntrande är att om man ska tro Global Voices Online, så har det stora flertalet kinesiska bloggare reagerat med samma avsmak på klippet som resten av bloggosfären.

Om man kan dra några lärdomar av denna incident så är det att den här typen av extremnationalistiskt propaganda kan skada Kinas rykte allvarligt. Det är en sak att angripa en relativt svag och impopulär politiker som Sarkozy, men om tillträdande president Obama skulle bli föremål för något liknande så skulle konsekvenserna bli svåröverblickbara. När Condoleezza Rice besökte USA för snart fyra år sedan bubblade det kinesiska Internet av rasistiska tillmälen, vilket fick självaste Liu Xiaobo att slå näven i bordet och säga ifrån. Nyheten drunkade dock i det allmänna nyhetsflödet och Condis impopularitet hemmavid gjorde nog sitt.

Skulle Obama utsättas för något liknande så skulle reaktionen från USA nog inte vara lika överseende. Just nu står åtta av tio amerikaner bakom sin nyvalde president, och även om Obama själv tar rasistiska glåpord med lugn, så skulle den amerikanska allmänheten ta det personligt - till och med de som inte röstade på Obama.

Falska och verkliga nyheter

Just nu surrar den svenska pressen om att den kinesiska regimen startat ytterligare en censurkampanj på Internet. Efter det gångna årets händelser kan det väl knappast vara någon nyhet att kommunistpartiet skruvar av och på nätcensuren efter behag. Berätta något som vi inte visste! Och som Alex påpekat har det alltid funnits sätt att kringgå censuren. Det finns betydligt intressantare saker att täcka när det gäller Kina just nu, som till exempel den ekonomiska krisen och hur detta kommer att påverka Kina.

Vad beträffar det politiska området är kanske den intressantaste nyheten att den mest framstående dissidenten som fortfarande är kvar i Kina, Bao Tong (t.h.), har gått ut i ett skarpt formulerat uttalande där han kritiserar den förda politiken sedan 1989 och jämför Deng Xiaoping med "solkungen" Ludvig XIV. Det stora mysteriet är hur Bao kan komma undan med så hårda ord, men han har förmodligen beskyddare i den kinesiska regeringen. Till exempel arbetade Bao och nuvarande premiärministern Wen Jiabao ihop under åren före 1989 och det är inte omöjligt att Wen håller ett beskyddande öga på sin forne arbetskamrat. Men det intressanta är att så många kinesiska intellektuella är beredda att gå ut med sin regimkritik just nu. Det påminner om slutet på 1988, då en stor grupp intellektuella gick ut i ett manifest som uppmanade regeringen att reformera det politiska systemet. Charta 08 är uppenbarligen tajmat för att ta upp facklan från den generationen.

Parodi på CCTV

Under det gångna året firade det kinesiska rikstevebolaget CCTV sitt femtioårsjubileum, vilket föranledde den kinesiske komikern Hu Ge att skapa nedanstående parodi av statstevens formella nyhetsformat. Rapporten, som bara finns på kinesiska (en kort engelsk översättning finns på Danwei), presenterar i pompösa ordalag olika triviala projekt i ett bostadsområde befolkat av arbetslösa. Mycket underhållande!