Spöklik tystnad runt den himmelska fridens port - intryck under en promenad

Denna blogg är som sagt öppen för gästinlägg och jag har äran att publicera ytterligare ett inlägg från Denver från ort och ställe i Peking:

Eftersom jag ändå skulle hämta en person vid järnvägsstationen i förrgår kväll passade jag på att ta en promenad runt Tiananmen-torget, eller "Himmelska Fridens Torg" som den något missvisande svenska översättningen lyder. Först tänkte jag ta tunnelbanan ända ut till torget men insåg att det troligen skulle vara avstängt, så jag gick av vid affärsgatan Wangfujing i närheten.

Wangfujing är en ganska lugn plats säkerhetsmässigt sätt och det är ovanligt att man ser annat en piket då och då, men denna kväll var det annorlunda. Redan i uppgången var polisnärvaron tydlig, och den blev bara tydligare och tydligare ju närmare jag kom torget. Ungefär var femtionde meter stod en polisbok med påslagna blåljus uppställda. Poliser gick runt i grupper och uppgick till ungefär en tredjedel av alla människor jag såg.

Det är svårt att inte bli paranoid när man möts av en situation som denna, men åtminstone två män jag mötte hade tagit med både kamera och stativ, troligen för att fånga något av atmosfären. En kvinna stod under granträden mittemot torget och filmade med en handhållen videokamera. I övrigt var det en relativt tryckt och tyst stämning.

Av det jag kunde se när jag gick i riktning ned mot Qianmen var torget fullständigt tomt, så när som på polisernas bilar. Strålkastarna lyste starkt och gav platsen ett spöklikt intryck. När jag äntligen kom fram till tunnelbanestationen drog jag en lättnadens suck över att den tryckta stämningen hade släppt och ersatts av det som är typiskt under en varm sommardag i staden.

Jag var i de lägre tonåren när massakern inträffade, och har inte mer än dunkla minnen av rapporteringen. Sedan dess har torget kommit att figurera i andra former av demonstrationssammanhang men just den här händelsen fortsätter, 20 år efteråt, att sätta sin prägel. Om man åker till torget, vill säga. I andra delar av staden är det som om inget hade hänt och det är förståeligt att händelsen inte är av större intresse för de flesta ungdomar.

På så sätt uttrycker också händelsen en generationsklyfta - medelålders människor, oavsett om de hade något personligt samröre med demonstrationerna eller ej, tenderar att vara mer radikala i sin kritik av regeringens hantering av desamma. Reformerna hade inte hunnit verka särskilt länge när de växte upp och de kunde identifiera sig mer med studenternas och arbetarnas krav. Dagens generation är, utan att generalisera för mycket, den som tjänat mest på reformerna och därmed också betydligt mer positivt inställd till den rådande politiken. I rättvisans namn måste det också påpekas att dagens politik i mångt och mycket är av ett annat slag än den som ledde till demonstrationerna, och dagens problem av ett annat slag.

Locket är fortfarande på. Det lär nog dröja åtminstone ett decennium innan det släpper.