Slavoj Žižek är ute och cyklar som vanligt

Inför femtioårsminnet av det tibetanska upproret har DN Debatt dammat av ett gammalt inlägg av den slovenske caféfilosofen Slavoj Žižek, där han försvarar den kinesiska regimens politik i Tibet. Här får vi höra att Tibet före det kinesiska styret var en feodal mardröm vilken kineserna befriade dem ifrån, något som jag bemött tidigare på denna blogg. Vi får också höra att Tibet alltid varit en del av Kina, vilket också bemötts på annat ställe. Žižek påstår också - helt utan belägg - att kulturrevolutionen i Tibet inte var något som påtvingades tibetanerna. Detta är ett fullkomligt barockt påstående som vittnar om en fullständig okunnighet om både Tibets och Kinas historia sedan 1949. Jag har inte tid att bemöta detta påstående, men hänvisar till historikern Tsering Shakyas vältaliga inlägg i New Left Review.

Det som äcklar mig mest i Žižeks inlägg är att han inte förnekar förtrycket i Tibet, tvärtom verkar han fullt medveten om att tibetanernas kultur och språk antagligen kommer att utplånas inom en eller två generationer om nuvarande politik får fortsätta. Men han vänder på steken och säger cyniskt att det är något som "vad västerlandet gjort hela tiden" och han menar att västerlänningar vill "att tibetanerna ska vara genuint andliga åt oss, så att vi stället kan fortsätta med våra bisarra konsumistupptåg".

Som om något av detta skulle ha med tibetanerna själva att göra. Som det vore rätt att straffa tibetanerna för västerlandets försyndelser. Slavoj Žižek anser sig komma från "vänstern". Men här gör han sig till talesman för samma typ av "civiliserande kolonialism" som Japan påtvingade koreanerna och taiwaneserna. Samma kolonialism då som nu.

Uppdatering: Motpol har just uppmärksammat mig på att inlägget var från förra året, varför jag gjort vissa ändringar.