tisdag 13 januari 2009

Autonomibluffen: Vem bestämmer i Tibet?

Om knappt två månader inträffar femtioårsminnet av revolten i Tibet 1959 och fram till dess kommer jag då och då att ägna litet bloggutrymme åt att nagelfara det jag kallar "autonomibluffen" i Tibet. När Tibetfrågan kommer upp på dagordningen brukar tillskyndare av Pekings politik hävda att tibetanerna "åtnjuter långtgående autonomi" enligt den kinesiska konstitutionen och att de exiltibetanska kraven på verklig autonomi därför är grundlösa och ämnade att "splittra" Kina. Men hur ser det ut i verkligheten? I det som följer ska jag med hjälp av information som finns fritt tillgänglig på Internet visa att den politiska makten i Tibet utövas nästan uteslutande av hankineser.

Som de flesta Kinakännare vet, så har Kina en dubbel maktstruktur där varje nivå i den civila förvaltningen har en motsvarighet i kommunistpartiet, som ser till att den civila förvaltningen rättar sig i ledet. Således är det partiets generalsekreterare som leder Kina, inte första hand premiärministern eller presidenten. Samma struktur existerar i de så kallade "autonoma områdena", där etniska "minoriteter" i regel tilldelas poster i den civila förvaltningen, medan de ledande partiposterna nästan alltid tilldelas hankineser. Sedan posten som partisekreterare inrättades i Tibet har inte en enda tibetan anförtrotts posten, som med ett enda undantag uppburits av pålitliga hankineser som har goda kontakter i centralregeringen.

Nu kanske man skulle kunna invända att en partisekreterare inte ska komma från sin egen hemprovins utan representera partiets och landets intresse lokalt. Jag håller inte med om detta, men tydligen har oron för lokalpatriotism inte förhindrat att Luo Qingquan från att bli partisekreterare i hemprovinsen Hubei.

Nå, hur ser det då ut i fallet Tibet just nu?

Ordföranden, eller guvernören, i den tibetanska autonoma regionen heter Qiangba Puncog, som är etnisk tibetan från Chamdo. I likhet med de flesta av sina föregångare steg han i graderna under kulturrevolutionen och han gick med i KKP 1974. Större delen av sin karriär har han spenderat på relativt låga poster i den civila förvaltningen i Tibet och hans karriär sköt inte i höjden förrän han blev partisekreterare i Lhasa på 1990-talet. Några befattningar i Befrielsearmén har han aldrig anförtrotts. Först 2003 tilldelades han sin nuvarande ställning och han är också suppleant i kommunistpartiets centralkommitté. Under upproret i Tibet förra året intog han en högst undanskymd ställning och vistades mest i Peking, där han svarade på frågor från utländska journalister.

Men viktigast av allt: Qiangba är den högst uppsatte tibetanen som har något formellt inflytande över Kinas politik i Tibet över huvud taget. Alla hans överordnade som fattar beslut om Tibet är hankineser. Hankineser som ofta är stolta över att inte kunna ett ord tibetanska och som meriterat sig genom att visa hårda nypor mot etniska "minoriteter".

Jämför Qiangbas karriär med partisekreteraren i Tibet, Zhang Qingli, som kommer från Shandong-provinsen. Han gick också med i KKP i slutet av kulturrevolutionen och han första posteringar var i också hemregionen. Sedan tar det fart och han uppbar flera viktiga poster i Shandong, Gansu och Xinjiang.

Åren 2002-2005 var han chef för den halvmilitära Konstruktions- och produktionskåren i Xinjiang (Bingtuan), som är ett slags stat i staten i Xinjiang och uppenbarligen gett Zhang meriter att handskas med etniska "minoriteter". Till skillnad från Qiangba är Zhang hankines och har goda försänkningar i Befrielsearmén, inte minst på grund av det faktum att han är brorson till Zhang Wannian, som tidigare var vice ordförande i den centrala militärkommissionen.

För att ytterligare understryka det faktum att Zhang Qingli står över Qiangba Puncog i hierarkin så är Zhang helt stilenligt fullvärdig medlem i partiets centralkommitté.

Zhang Qingli spelade en framträdande roll under det tibetanska upproret i våras. Han gick ut hårt i olika uttalanden mot Dalai Lama och han har i andra sammanhang hävdat att kommunistpartiet var som en boddhisattva för det tibetanska folket. Så talar en person som inte har någon som helst koll på hur han uppfattas av det folk han är satt att förvalta.

Partisekreterarposten i Tibet är en plantskola för lovande partikadrer och om Zhang sköter sig i Tibet kommer han med all säkerhet avancera till ännu högre positioner. Hu Jintao var en gång partisekreterare i Tibet, liksom Chen Kuiyuan och Guo Jinlong. Men ingen tibetan har någonsin anförtrotts denna post och de karriärmöjligheter den innebär.

Detta är första delen i en serie om makthavare i Tibet. Nästa gång ska vi tala om Zhang Qinglis kolleger och hans överordnade i Peking.

2 kommentarer:

Mona sa...

Hejhej!
det var fint med fakta du skrev tycker jag. Jag ska skriva ett ganska stort arbete i skolan om Tibet. Själva uppsatsen ska vara på ca 5 sidor, och den ska baseras på EN fråga. Har du något tips på någon fråga jag kan utveckla långt? Skulle uppskatta svar :D
Mvh, Mona

Hemulen sa...

Hej Mona!

Tack för frågan! Ett problem du kan studera är varför den kinesiska regeringen är så kompromisslös i Tibet jämfört med andra kolonialmakter.

Hör av dig om du behöver mer hjälp!