Kinas förestående sammanbrott?

Nu verkar Kinas ekonomiska problem äntligen fått den uppmärksamhet de förtjänar i svenska media. I december föll den kinesiska exporten för andra månaden i rad och nu skriver DN att den kinesiska nedgången kan hota världsekonomin. Det som varit den kinesiska ekonomins styrka har nu förbytts till dess svaghet. Den kinesiska ekonomin är extremt exportberoende och den inhemska marknaden är fortfarande relativt utvecklad, varför vi inte kan förvänta oss att Kina drar igång efterfrågan på samma sätt Tyskland eller Japan kunnat göra när USA varit försvagat.

Den ständigt like optimistiske Blogge Bloggelito trummar hårt på att Kina enligt vissa rapporter ska köpa upp Volvo från GM och pekar på att den kinesiska tillväxten fortfarande ligger på cirka 9 procent. Visst är den kinesiska tillväxten hög, men det sker från en låg nivå och den är beroende av den internationella efterfrågan. Jag ställer mig frågande till varför några kinesiska köpare skulle förvärva Volvo i detta kärva läge och andra delar den bedömningen. Faktum kvarstår, den kinesiska ekonomin står nu inför en allvarlig kris och med tanke på hur sammanflätad den kinesiska ekonomin är med resten av världen sedan landet gick med i Världshandelsorganisationen WTO, så kan vi inte räkna med att Kina klarar sig lika bra som 1997. Låt oss hoppas på en mjuklandning.

Vad kommer detta innebära i den närmaste framtiden? Den kände dissidenten Wei Jingsheng varnar för att Kina kan stå inför ett sammanbrott när regimen inte klarar av att hantera de folkliga protester som kommer att följa i krisens kölvatten. Jag har stor respekt för Wei, men jag vill inte komma med några undergångsprofetior än, även om officiella kinesiska media faktiskt nu talar öppet om risken för mer social oro.

Det är dock mycket sannolikt att vi kommer att få se mer lokala protester och strejker, men det som är avgörande är om detta kommer utvecklas till en landsomfattande rörelse som riktar sig mot Peking likt 1989. Detta kan ske på många olika sätt. Det finns en chans att Charta 08 tar fart i kristiderna. En annan möjlighet är att det uppstår en öppen spricka i ledningen som uppmuntrar folk att vända sig mot den fraktion de känner tilltro till. Allt detta är spekulationer och kaos i Kina är det sista det kinesiska folket behöver. Det vi kan hoppas på är att den kinesiska ekonomin mjuklandar och att den kinesiska regeringen genomför en kursändring i mer liberal riktning, så att vanligt folk kan få gehör för sina åsikter. Om det sker så kanske 2009 blir början på något nytt för Kina.

Uppdatering: De som gillar att läsa undergångsprofetior ska ta en titt på Paul Denlingers senaste inlägg på The China Vortex. Här förutspår Denlinger att både den kinesiska och den amerikanska ekonomin kommer att kollapsa och att vi bara sett början på en djup global ekonomisk kris som kan leda till destabiliserande regimförändringar som på 30-talet. Jag har läst Denlingers blog till och från och jag är överraskad över hur pessimistisk han låter. Richard på Peking Duck instämmer i stort och John Pomfret avger ett liknande utlåtande. Skrämmande läsning, för att säga det minsta. Jag undrar hur lång tid det ska ta innan svenska media tar upp den här storyn?