Autonomibluffen: Feodalism i realtid

Nu har de kinesiska myndigheterna beslutat att införa de "livegnas befrielsedag" och på officiella websajter kan vi nu se glada tibetaner som dansar i pur tacksamhet gentemot kommunistpartiet för att ha befriat dem från sin egen "efterblivna" kultur. Detta är det slags uppvisningar i "etnoporr" som kommunistpartiet tror ska övertyga oss i omvärlden att allt är frid och fröjd i Kinas västra utkant, men i Sverige är det nog bara Blogge Bloggelito som tror på sådant. Eller trodde, ska man kanske säga, eftersom han i stort sett lagt ned sin egen politiska Kinabevakning sedan denna blogg startade för två månader sedan.

Nåväl. Feodalism och feodala maktmedel är saker som fortfarande existerar i Folkrepubliken Kina. Som jag sagt tidigare så för de gamla Folkkommunerna med dess enorma arbetsuppbåd tankarna till medeltidens Europa och mantalsskrivningssystemet var inget annat än ett sätt att binda kineser vid hemorten och förhindra dem att ta upp nya näringar.

Mindre bekant är dock att de kinesiska myndigheterna tillämpar feodala metoder för att tvångsrekrytera arbetskraft i just de regioner som man påstår sig ha räddat från grym feodalism. Ta Xinjiang, till exempel. I höstas rapporterade SR:s Hanna Sahlberg att uighuriska bönder tvingas sända familjemedlemmar till kinesiska bosättningar för att utföra lågavlönade sysslor som bomullsplockning, vilket berövar de uighuriska bönderna från viktig arbetskraft i det egna jordbruket. Lönen är så låg att den knappt täcker böndernas utgifter och de som inte ställer upp kan bestraffas med konfiskation av sin jordbruksmark.

De kinesiska myndigheterna kallar detta förskönande för arbetskraftsöverföring (劳动力转移), medan uighurerna kallar det för hashar (هاشار), vilket syftar på ett gammalt feodalt system i Centralasien. Av allt att döma så är det Konstruktions- och produktionskåren i Xinjiang (兵团) som ligger bakom detta arrangemang. De som hängt med i denna blogg vet att den förre chefen för kåren, Zhang Qingli, belönades för sina insatser i Xinjiang med posten som partisekreterare i Tibet.

Så länge som personer som Zhang Qingli och hans kollega Wang Lequan har ansvaret för de etniska "minoritets"-områdena så är allt tal om "långtgående regional autonomi" inget annat än en Potemkin-kuliss som döljer en grym verklighet.

Uppdatering: DN:s nätupplaga har just publicerat en intressant artikel om trakasserierna av tibetanerna inför 50-årsdagen av upproret.