Bush-nostalgi i Kina?

Om en vecka kommer USAs nyvalde president att tillträda sitt ämbete. Barack Obama är inte bara den förste amerikanske presidenten med afrikanskt ursprung, han representerar också ett generationskifte i Vita Huset och det är inte uppenbart vad detta kommer att innebära för Kinas vidkommande.

Asia Times Online har i dagarna publicerat en intressant betraktelse över arvet efter Bush i de kinesisk-amerikanska förbindelserna. Enligt artikelförfattaren har den allmänt avskydda Bush-administrationen i det stora hela varit till gagn för den kinesiska regeringen. Bush tonade ned USAs kritik av Kinas kränkningar av de mänskliga rättigheterna och stod emot kraven att bojkotta OS efter upproret i Tibet. Han har också sökt Kinas medverkan i sitt "krig mot terrorn" och låtit amerikansk militär utföra det smutsiga arbetet att förhöra uighuriska fångar i Guantánamo för Kinas räkning. Bush har också distansierat sig från Chen Shui-bians administration när den gick för långt från vad Kina kunde acceptera. Naturligtvis har inga av dessa eftergifter gentemot Peking varit gratis och Bush har lyckats utverka många fördelar från den kinesiska regeringen också. Sammanfattningsvis så har de kinesisk-amerikanska förbindelserna på ett rent vardagligt plan egentligen aldrig fungerat bättre, även om det finns många orosmoln på längre sikt.

Så vad kommer Obamas administration att innebära för Kinas förhållande till USA? En ganska säker gissning är att han kommer att fokusera sig på att stärka den inhemska amerikanska ekonomin, vilket inte nödvändigtvis kommer att ligga helt i linje med vad Hu Jintao önskar. Obamas löfte att öka USAs dialog med omvärlden kommer säkert att bidra till att landets anseende kommer att förbättras, men det kan också innebära att han blir mer frispråkig i sin kritik av den kinesiska regeringen än sin ganska försiktige föregångare.

På ett mera ytligt plan kommer Obama att framstå i mycket bättre dager i jämförelse med sina kinesiska kolleger. Bush var aldrig en särskilt attraktiv president och även om Hu Jintao knappast är särskilt sympatisk heller, så har han aldrig lyckats uppamma den fientlighet Bush mött i världen. Och Wen Jiabao har gjort viktiga insatser för att ge den kinesiska regeringen ett mänskligt ansikte. Nu kommer allt bli annorlunda. Medan USA nu får en president som föddes på sextiotalet, och som dessutom kommer från en etnisk minoritet, så domineras det kinesiska toppskiktet av hankinesiska gubbar i sextioårsåldern som färgar håret! I globala opinionsundersökningar har den kinesiska regeringen länge legat i botten vad beträffar tilltro och anseende, men det spelade inte någon större roll så länge George Bush var världens spottkopp. Det är dags för den kinesiska regeringen att förbättra sin image globalt och det kommer att krävas krafttag för att klara av det.