Kinesisk propagandaoffensiv

Shanghaiist rapporterar att "China Tibet Information Center" nu startat en annonsoffensiv på Google för att vinna över världsopinionen till "Kinas" sida i propagandakriget om Tibet. Varje gång du söker något Tibet-relaterat på Google finns det en chans att du får se en annons som leder dig till "informationscentret". Detta tycks vara en del av den kinesiska statens ansträngingar att vinna över experter och Kinakännare till deras syn på den tibetanska frågan, kanske som ett sätt att föregripa ett eventuellt propagandakrig i samband med femtionårsminnet av upproret i Tibet 1959 som timar i mars månad.

Kinesiska tibetologer från det kinesiska tibetologiska forskningscentret har också varit på besök i Finland och Italien för att främja den officiella kinesiska politiken i Tibet. Forskningscentret är ett uttryck för kommunistpartiets ansträngningar att visa att de främjer och inte förtrycker tibetansk kultur, och i rättvisans namn har centret också producerat värdefulla verk, bland annat ett omfattande kinesisk-tibetanskt lexikon som pryder min bokhylla. Men i grund och botten är det en kolonial institution. Lyckligtvis har Sverige besparats dylika besök, men den dagen kanske inte är fjärran med tanke på andra projekt som det kinesiska utbildninsministeriet bedriver i Sverige. Allt akademiskt utbyte är visserligen bra, men det får inte ske till priset av ett öppet meningsutbyte eller till självcensur.

Dubbeltänk

SvDs Kinakorrespondent Ola Wong kommer med träffande iakttagelser om kinesiska media i en kolumn i dagens svenskan och om hur folk i gemen vant sig vid halvsanningarna i kinesiska media. Just dubbeltänk och styrning av det som påstås vara den kinesiska folkopinionen är något som jag funderat mycket på det senaste året.

Den utveckling som skrämmer mig mest är den kinesiska regeringens förmåga att mobilisera kinesiska medborgare utomlands för att protestera mot media och utöva politiska påtryckningar. I våras hölls flera demonstrationer i Sverige mot västerländska medias påstådda vrångbild av Kina och till stöd för OS och den officiella kinesiska hållningen i Tibetfrågan. Arrangörerna hävdade bestämt att händelsen inte hade något att göra med den kinesiska ambassaden i Sverige och det finns inte heller några belägg för detta, även om det finns rapporter om att kinesiska ambassader i andra länder har uppmanat kinesiska studenter att delta i liknande protester.

Det vi däremot kan säga med säkerhet är att utbildningsavdelningen på Kinas ambassad i Stockholm har en lista på vad som förefaller vara godkända kinesiska studentorganisationer i Sverige och om om man klickar på de länkar som erbjuds kan man lätt hitta artiklar som entusiastiskt skildrar demonstrationerna. Det finns också rapporter om att den kinesiska ambassaden tidigare försökt styra kinesiska studenters aktiviteter i Sverige. Är detta en utveckling vi kommer att se mer av i Sverige? Kommer även vi behöva ägna oss åt dubbeltänk när vi befattar oss med den kinesiska ambassaden?