När jag startade den här bloggen trodde jag att jag skulle bli ganska ensam i den del av den svenska bloggosfären som sysslar med Kina och att mitt intresse för kinesisk politik skulle skapa en snedvridning i den svenska bloggosfärens Kinabevakning. Det har visat sig att jag haft fel. Då och då upptäcker jag nya bloggar som sysslar med olika aspekter av Kina och kinesisk kultur. Vi har Blå Lotus, som bevakar Kina från plats och ställe i Shanghai och lägger upp intressanta inlägg om det kinesiska samhället. Den nya bloggen Bokberget uppmärksammar intressanta trender i kinesisk litteratur och kultur, som gjort att jag fått upp ögonen på en rad nyutkomna böcker. Ute i den svenska bloggmyllan finns också Logofili, en lågmäld blogg som kastar ljus på olika aspekter inom sinologi och filologi. Detta är bara ett axplock, det finns fler bra bloggar där ute.
Nå, det var inte detta jag skulle tala om. Häromdagen lade Logofili upp ett inlägg om vilken låg uppfattning en del kinesiska författare har om utländska sinologer och översatte ett par ganska fräna kommentarer som yttrats därvidlag. Efter hand började diskussionen kretsa kring den korrekta översättningen av ett välkänt kinesiskt invektiv och jag gav mig in med ett par synpunkter som berörde främlingsfientligheten i Kina. På en gång hettade diskussionen upp till hundra grader och spårade ur totalt. Jag kanske har min egen skuld till detta, men jag har sett detta hända förut. För ett par månader lade den amerikanska Kinabloggen ChinaGeeks upp ett inlägg som i ganska milda ordalag kritiserade det han uppfattade som rasism i Kina. Innan man visste ordet av spårade debatten ut och debattens böljor spred sig i alla riktningar. Jag försökte göra ett par inlägg men gav upp.
Det är idag möjligt att på ett sansat sätt diskutera nästan alla slags saker som berör Kina, inklusive de "tre förbjuda T:na" - T1ananmen, T1bet och Ta1wan. Men det ögonblick någon antyder att främlingsfientlighet - eller kanske till och med rasism - existerar i Kina så spårar debatten nästan alltid ut och urartar till en tävling om vem som skriker högst. Det intressanta är att skiljelinjerna i debatterna inte alltid går mellan kineser och icke-kineser. Många av de mest svidande uppgörelserna med kinesisk rasism har skrivits av kineser själva och många av de högljuddaste dementierna kommer från icke-kineser som anser sig ha "förstått" Kina. Men budskapet når till slut fram: ingen diskuterar rasism i Kina ostraffat. Detta är en av de största tabuna, om inte det största, bland olika kretsar som sysslar med Kina.
Jag förstår faktiskt inte varför är det så svårt att föra en diskussion om främlingsfientlighet och rasism i Kina. Visst har Kina och många kineser fått lida av utländska invasioner och diskriminering runt om i världen. Men det är ingen ursäkt, det är en förklaring. Många av de länder som vi idag tycker om att peka ut som de värsta syndarna har sitt eget förflutet som offer. Och stormakten Kina har sin egen tradition av främlingsfientlighet som redan nu påverkar landets relationer med sin omvärld. Det måste gå att föra en saklig och sansad diskussion - där man inte tvingas rada upp en rad reservationer - om kinesisk främligsfientlighet, rasism eller vad vi väljer att kalla det. Detta är något som bekymrar många kineser själva, som idag med fasa ser unga nationalister bete sig som rasistiska motsvarigheter till rödgardister. Det är möjligt att kinesisk rasism inte är värre än på andra håll i världen och det är möjligt att små problem förstoras upp, men det kommer i så fall en öppen diskussion att påvisa. Det måste gå att diskutera detta utan att anklagas för att vara okunnig eller fördomsfull mot "Kina" eller att få sina motiv ifrågasatta. Har jag helt fel, eller?
Partibalkanisering
22 timmar sedan
6 kommentarer:
Nä, du har helt rätt.
Men apropå någonting helt annat, har du sett den här nyheten:
http://www.aujourdhuilachine.com/actualites-chine-bientot-un-logiciel-anti-porno-dans-chaque-ordinateur-en-chine-11324.asp?1=1
Oj, det blev en lång länk..
Jo, jag såg det på NYT eller var det China Digital Times. Det är fruktansvärt, men tyvärr har jänkarna redan öppnat fördämningarna med liknande - om än mer sofistikerad - lagstiftning. Den amerikanska regeringen vill ha monopol på i stort sett all krypteringsmjukvara och i stort sett alla färdkopiatorer lämnar ifrån sig fingeravtryck på kopiorna, som gör att man kan spåra dokument. 1984 är redan här, tyvärr.
Intressant fransk webjtänst förresten. Hur står den sig i jämförelse med Digital Times?
Jag håller med om det som sägs i inlägget. Men min egen uppfattning är att problemet är vidare än att det bara handlar om [många kinesers oförmåga] att förhålla sig till rasism.
Min starka känsla, efter att ha levt ett par år i Kina, är att avsaknaden av pluralism, och förstående för pluralismen som koncept, ställer till problem när kineser skall reflektera över sig själva och sitt land. Man har inte heller någon utvecklad vana kring kritisk reflektion. Detta leder till en tendens att hårdnackat förskjuta allt som kan verka som kritik mot det egna landet/folket.
Detta är förstås något av en generalisering, men absolut en tydlig tendens.
Jag kan bara rekommendera att du läser "The discourse of race in modern China" av Frank Dikötter för en sansad och vetenskaplig behandling av ämnet av en av de bästa samtida Kina-historikerna.
@NB
Jag känner igen mig i mycket av det du säger. Mycket av detta bottnar i en djup osäkerhet över vad det egentligen innebär att vara kines idag.
@Biking Viking
Jo, jag har läst Dikötter med stor behållning, men han är ganska ensam om att våga ta i det här infekterade ämnet. Jag tror att en del av oviljan mot att diskutera rasism i Kina bottnar i att modern kinesisk nationalism påstår sig vara progressiv och inklusiv till skillnad från andra nationalismer. Att vara en kinesisk patriot är samma sak som att vara internationalist, för att tala med Mao. Att i detta läge erkänna att rasism existerar i Kina utgör ett hot mot den kinesiska nationalismens legitimitet.
Jag tror också att vi sinologer, som ofta lutar till vänster, är medskyldiga till frånvaron av en öppen debatt. Att kritisera kinesisk nationalism har länge förknippats med högeråsikter och det är svårt att bryta det mönstret. Dikötter uppfattas av det skälet som ganska suspekt i många kretsar.
Just frågan om höger och vänster har blivit ganska förvirrad i Kina idag. Många kinesiska hypernationalister påstår sig tillhöra vänstern, medan många av nationalismens kritiker i Kina grupperas med högern. Detta är ganska underligt med tanke på att ingen annan än Vladimir Lenin var en skarp kritiker av just stormaktschauvinism och stödde små nationers rätt till självbestämmande, en idé som KKP en gång i tiden ställde upp på. Detta är en del av det kommunistiska arvet som förträngts i den kinesiska samhällsdebatten.
Skicka en kommentar