Personkult och annan politisk underhållning

Som min bloggranne Blå Lotus konstaterat pågår just nu den årliga plenarsessionen för Kinas nationella folkkongress och politiskt rådgivande konferens, vilka kan liknas vid de båda kamrarna i Kinas "riksdag". De årliga sessionerna är välregisserade tillställningar, där de flesta beslut redan fattats av partiorgan och då allmänheten bjuds på mycket litet politiskt skådespel. Det finns dock undantag.

En av de mer festliga inslagen i Kinas politiska liv är alla barn och barnbarn till gamla partipampar som dräller omkring på olika poster i riket. Vissa av dem har gjort hyfsat bra ifrån sig, och jag kommer snart till en av dem, medan andra är mer underhållande inslag i den politiska djungeln. En sådan är den store rorgängarens sonson Mao Xinyu, som är generalmajor och ledamot i den i stort sett maktlösa politiskt rådgivande församlingen. Han har gjort sig känd som en ivrig maoist och gör med jämna mellanrum pompösa uttalanden om sin kände farfar. Enligt en pressrapport ska han ha lekt katt och råtta med presskåren på folkkongressen för att undvika det stora uppbådet.

Mer världsvant har Chongqings partichef och kronprinsen Bo Xilai uppträtt. Enligt pressuppgifter fick han ett bejublat mottagande när han framträdde på Folkkongressen i lördags och lovade fortsatta krafttag mot korruptionen i den sydvästkinesiska metropolen. Bos kampanj mot korruptionen anses av bedömare vara hans sätt att positionera sig inför partikongressen 2012, då han hoppas bli invald i Kinas egentliga regering, politbyråns ständiga utskott. För att bereda vägen för detta har en liten personkult i miniatyr uppstått kring Bo Xilai och de senaste dagarna har nedanstående lovsång cirkulerat på kinesiska intranet, något som en rodnande Bo naturligtvis distanserat sig från. Ni kan ta del av sången nedan och en engelsk översättning av sången finns på Danwei.