På förekommen anledning

Jag antar att ju närmare vi kommer den 14 mars, desto mer kommer händelserna i Lhasa förra året att debatteras både på denna blogg och annorstädes. I en tydlig vink till denna blogg hyllar Texplorer The Economists rapportering av upproret i Tibet förra året, vars saklighet påstås stå i kontrast till Aftonbladet som skulle talat om "slakt på tibetaner". Som sagt, det är ju alltid bra om man läser den text man angriper för att fara med osanning. Den länkade texten beskriver möjligheten av en massaker som en mardröm för den kinesiska regeringen. Viss skillnad.

Hur som helst tvivlar jag inte på att The Economists rapportering var sanningsenlig. Vad jag förstått har inte ens Dalai Lama förnekat det faktum att en grupp tibetaner angrep hankineser, muslimer och kinesiska butiker under ett upplopp i Lhasa den 14 mars. Detta var en tragedi av stora mått, en tragedi som har flera motsvarigheter i främlingsfientliga upplopp under avkoloniseringen av tredje världen efter andra världskriget. Men att kalla upploppen för "pogromer" är missvisande och trivialiserar tragedin i Lhasa. Och att låta upploppen i Lhasa överskugga det faktum att inte mindre än 125 protester - de flesta fredliga - inträffade på olika håll i det tibetanska området i Kina i mars förra året är inte särskilt konstruktivt eller särskilt ärligt om sanningsenlig rapportering är det som eftersträvas.

Vad beträffar antalet tibetanska dödsoffer har den internationella kampanjen för Tibet sammanställt uppgifter på hur många tibetaner som saknas och/eller befaras ha omkommit. Foton på personer som uppges ha misshandlats till döds av kinesisk polis har också framkommit. Naturligtvis kan vi avfärda dessa uppgifter som partsinlagor från exiltibetanska aktivister. Men med tanke på vad vi vet om hur kinesiska myndigheter hanterat tibetanska protester tidigare är det långt ifrån otroligt att många tibetaner fick sätta livet till under protesterna förra året.