fredag 28 november 2008

Bloggstart

2008 har varit ett jobbigt år för oss som ägnat en stor del av vårt vuxna liv åt Kina. Först var det oroligheterna i Tibet under våren och demonstrationerna för och emot den olympiska facklan. Sedan var det den fruktansvärda jordbävningen i Wenchuan som skakade om Kina och för en kort stund enade landet. Och i augusti hölls till slut de Olympiska spelen i Peking, utan större incidenter, men till priset av stora inskränkningar i många kinesers mänskliga rättigheter.

En sak som bekymrat mig under det gångna året är inte bara den kinesiska regeringens allt självsäkrare ton och hårda nypor, utan också det faktum att regimen lyckats mobilisera kineser både utomlands och hemma i Kina för sin politik. Även i Sverige organiserade kinesiska invandrare, studenter och professorer en marsch till stöd för olympiska spelen, där de trots sin uttalade opolitiska hållning, mer eller mindre upprepade kommunistpartiets officiella version av Tibetfrågan. I vilken grad dessa opinionsyttringar verkligen är uppriktigt menade är en kontroversiell fråga, men utan tvivel har det gjort ett stark intryck på omvärlden och kritiken mot den kinesiska diktaturen har blivit mycket mer återhållsam än den brukat vara. Många framstående Kina-kännare i Sverige har också manat för en mer "förstående" hållning gentemot vad de menar är en viktig folkopinion.

Jag tycker denna utveckling är olycklig och jag har ägnat en stor del av min vakna tid att grubbla över detta i år. Naturligtvis är inte det inte fel att "försvara Kina" eller att påpeka att betydande framsteg skett i Kina de senaste trettio åren. Men det som bekymrar mig är tonen i debatten. Istället för att debattera konkreta frågor verkar debatten förskjutits och börjat handla om attityder. Visst är det sant att Kina idag visar större respekt för mänskliga rättigheter än under kulturrevolutionen, men vem har sagt att vi ska bedöma Kina utifrån en av sina värsta katastrofer? Dessutom finns det tecken på att många idag drar sig för att kritisera Kina öppet då de är rädda för repressalier. I USA finns det flera dokumenterade fall där kritiska röster tystats ned, både kinesiska och icke-kinesiska, och jag är rädd att detta kommer att sprida sig till Sverige. Men mer om detta senare.

Denna blogg kommer att kommentera det Kina-relaterade nyhetsflödet och försöka bli ett forum för en saklig diskussion om Kina, där olika åsikter bryts mot varandra. Det finns redan en rad bloggar på engelska som fyller denna funktion, men det är dags att en svensktalade blogg om Kina nu startas. Så nu gör jag det.

Inga kommentarer: