onsdag 3 november 2010

Kina och fascismen

Det är en stark upplevelse när man inser att andra läser och berörs av det man skriver. När jag författare mitt inlägg om kinesisk propaganda tänkte jag inte endast på Niklas på 之乎者也 utan på en rad inlägg jag läst i den svenska bloggosfären de senaste två åren, men han tog åt sig rejält och skrev ett långt genmäle som jag undrar om det är någon mening att bemöta. Jag har skrivit om Kina och Tibet fram och tillbaka och den som vill ta del av detta kan klicka på etiketterna nedan för att se var jag står. Jag vill inte trötta ut mina läsare med mer polemik om detta. Vill ni ha det så säg till, men jag tvivlar. I vilket fall sköt min besökarstatistik i höjden och det är alltid kul, även om sådana siffror kan vara svåra att tolka i bristen på kommentarer.

Faktum är att jag har grunnat ganska länge på den politiska utvecklingen i Kina och varför så få vågar tala om det många faktiskt tänker just nu: är Folkrepubliken Kina en fascistisk diktatur? I västvärlden slänger vi gärna ur oss anklagelser om nazism, fascism och rasism mot personer, regeringar och politiska partier som vi inte gillar. Niklas - som tycker mina liknelser mellan kinesisk och tysk propaganda är osmakliga - har syndat på den punkten åtskilliga gånger.

Samtidigt finns det enorm ovilja att ens tänka tanken att Kinas kommunistiska parti har fascistiska drag. Jag undrar varför det är så och jag har grunnat på det ända sedan jag läste en kolumn av den norske statsvetaren Bernt Hagtvet för sex år sedan, där han drog paralleller mellan fascismen i Europa på 30-talet och regimen i dagens Kina, och ställde frågan om vår begreppsapparat förhindrar oss från att se vad som faktiskt sker inför våra ögon. Visst kan en pedantisk Kinaexpert leta enskilda sakfel i hans framställning, men enligt mitt förmenande träffade Hagtvet betydligt mer rätt än många sinologer, som reagerade ursinnigt mot varje antydan att det fanns paralleller mellan OS 1936 och OS 2008.

Hagtvets kolumn har förföljt mig ända sedan jag läste den första gången. Blotta tanken att Kina styrs av en fascistisk regim är smärtsam. Men jag tror inte att en sådan insikt om den politiska utvecklingen på den europeiska kontinenten var ett dugg lättare att bära för sjuttiofem år sedan. Så mitt inlägg om kinesiska propagandamästerverk är mer ett uttryck för dessa grubblerier än något annat.

11 kommentarer:

Anna Gustafsson Chen sa...

Man kan väl åtminstone utan tvekan säga att det finns ganska tydliga paralleller till fascism och nazism i det som utspelade sig innan Maos död? Jag var i Berlin i somras och såg bland annat en fotoutställning i det gamla Gestapohögkvarteret som gav oerhört obehagliga associationer till kulturrevolutionstiden, vad gällde offentliga kritikmöten, förföljelse av oliktänkande osv. Det är ett arv som ett folk bär med sig länge, särskilt om de inte gör upp med det på riktigt.

之乎者也 sa...

Kulturrevolutionen var ju typiskt maoism eller någon form av kommunism. Visserligen lika förfärlig som någonsin fascism, men det gäller att hålla isär ismerna.

Fascism är en expansiv nationalistisk rörelse med rasistiska element. Av det skälet kan Kina inte betraktas som fascistiskt, varken förr eller nu; det närmaste man kommer är nog vissa grenar av Guomindang under 30-talet.

Nu bygger förstås Hemulen och en hel del andra hela sin argumentation på att Kina visst är expansivt, och man exemplifierar då med de områden Kina återtagit eller vill återta för att säkerställa sin territoriella integritet (Xinjiang, Tibet, Taiwan, vissa gränsposter mot Ryssland och Indien, Diaoyu o.s.v.). Kom igen när Kina bombar Hanoi eller annekterar Singapore!

Och visserligen finns det något av en Han-suprematism eller i alla fall något slags klasstänk bland medelklassen, men den mångkulturella smältdegel som Kina utgör är väldigt långt från att vara en rasistisk gryta.

Wukailong sa...

Nu är det väl inte så givet vad fascism egentligen är, med tanke på att exempelvis Sovjet-ideologer kallade socialdemokrati "socialfascism" på den gamla goda tiden. Men enligt Wikipedia* är det bl.a:

"They advocate the creation of a single-party state. Fascists reject and resist the autonomy of cultural or ethnic groups who are not considered part of the fascists' nation and who refuse to assimilate or are unable to be assimilated. They consider attempts to create such autonomy as an affront and a threat to the nation. Fascist governments forbid and suppress opposition to the fascist state and the fascist movement. They identify violence and war as actions that create national regeneration, spirit and vitality."

Man kan väl sätta bockar i kanten för åtskilliga av punkterna?

Officiellt är det fritt fram för uighurer, tibetaner och andra att utöva sin kultur fritt, men ett vanligt problem i dessa områden är att sådana uttryck ofta ses som separatism av myndigheterna. I vissa fall kanske detta är befogat, men ofta är det överdrivet misstänksamt och man kan nog utan vidare säga att punkten med "[t]ey consider attempts to create such autonomy as an affront and a threat to the nation" stämmer ganska väl. Sedan är jag ofta tveksam till den här ständiga propagandan om 中华民族, ungefär som om det fanns något förenat evigt folk. Där har man ju definitivt rötter till ett fascistiskt tänkande.

Men jag skulle ändå inte kalla Kina en "fascistisk diktatur" av flera skäl, som jag kan gå in på senare. Ett begrepp förstås trots allt som det normalt används, och tankarna dras till ett land som är inbegripet i expansion och militarism. Där är Kina inte idag och där håller jag med 之乎者也.

* Med de sedvanliga ursäkterna för att använda Wikipedia, etc etc

Wukailong sa...

Förutom det finns det än en gång anledning att återuppta jämförelsen med upploppen i Weng'an och Lhasa 2008 - heroisk kamp mot korruption i det ena fallet, ond separatism i det andra.

Wukailong sa...

Hmm, skrev just en lång kommentar som försvann... Suck. Återkommer senare. Kommentaren om Weng'an/Lhasa var en fortsättning på den.

Anonym sa...

Tröttnat på Niklas alter ego 之乎者也 snedvridna propaganda, han vägrar ju inse fakta som inte stämmer överens med egna uppfattningen, trist och enkelspårigt.

BYRON

Hemulen sa...

@Chen

Så rätt. Kulturrevolutionen borde finnas med i varje lärobok om fascismen på 1900-talet.

@之乎者也

Nja, fascism brukar mer förknippas med irredentism, dvs. säga aktivt drivna territoriella krav på grannländerna och där passar Kina in, alldeles oavsett var vi tycker om Tibets ställning.

Inte heller rasism är helt nödvändigt medan extremnationalism är det, rasismen var inte ett framträdande drag i de italienska fascismen. Vad beträffar Kina så tycker jag ändå att det finns fog att kalla regimen rasistisk, även om man inte framhåller rasismen som en bärande idé.

@Wukailong

Weng'an och Lhasa utgör en intressant kontrast. Jag skrev själv i dec 2008 om hur olika folkopinionen ser på olika mordfall beroende på förövarens etnicitet. Vill du skriva ett inlägg om det? Säg till.

Hans Li Engnell sa...

Fascism förutsätter dessutom ledarprincipen, vilket är svårt att se i Kina. I alla fall efter Maos död.

Hemulen sa...

@Hans

Det har du rätt i och det ligger i linje med vad Chen antytt. Men i så fall var Japan före 1945 inte heller fascistiskt, eftersom kejsaren inte var enväldig utan mer ett överhuvud över landets politiska oligarker.

Om vi höjer blicken och betänker att både mellakrigstidens Japan och dagens Kina delar en slags kult av statsmakten, som inte får ifrågasättas, då har vi identifierat ett slags funktionell motsvarighet till ledarprincipen. Jag tror det är någonstans där man kan se tydligt fascistiska drag i det kinesiska politiska systemet. Vad tycker du om det?

Hans Li Engnell sa...

Jag förstår hur du resonerar, men jag anser inte att vi behöver begreppet fascism för att beskriva det kinesiska systemet. Alla diktaturer, från Zimbabwe till Burma, Kina eller Vitryssland, bygger på ett slags kult av statsmakten i någon mån. Vissa regimer är mer beroende av folks stöd än andra och kan ändra beslut efter även mindre folkliga protester (hit hörde faktiskt Nazityskland) medan andra är mer eller mindre likgiltiga (hit hör Burma och Nordkorea). Det behöver inte göra någon av dem fascistiska. Fascistiska drag instämmer jag att man kan se, helt klart, men jag tycker även att det finns tydliga skillnader och ser som helhet inte Kina som en fascistisk stat. Det finns som bekant ingen allenarådande definition av fascism, möjligen kan delar av den s.k. generiska fascismen vara möjlig att applicera på Kina och ett antal andra utomeuropeiska länder.

Hemulen sa...

Ord är förvisso sekundära och det är verkligheten vi har att förhålla oss till. Min poäng med att applicera begreppet fascism är att kombinationen av nationalism, populism, statskaptalism och korporativism i Kina har djupa rötter i totalitära strömningar som även fanns i Europa en gång i tiden. Systemet är inte en oundviklig konsekvens av den kinesiska historien eller Kinas utvecklingsnivå (vilket Niklas m.fl. vill hävda). Om begreppet fascism hjälper oss att se detta klarare ska vi använda det, annars inte.

Jag läste just dina funderingar på Motpol och skulle bara vilja påpeka att enligt mitt förmenande är inte Kina en kapitalistisk diktatur utan en statskapitalistisk diktatur med tydliga korporativa drag. Statsföretagen dominerar fortfarande ekonomin och de partistyrda fackföreningarna predikar samförstånd i nationens intresse. Det är främst mot utländska företag staten uppmuntrat/tolererar strejker.