Det har hörts väldigt få protester mot senare års grävskopsraseri i Beijing och andra städer då stadsdelar försvunnit och ersatts med kromiga och glasiga kontorsskrapor och bostadsrätter. Man tycks heller inte reflektera särskilt mycket över om de nya byggnaderna är vackra eller ändamålsenliga. Nytt är bra, helt enkelt.
Det påminner om kulturrevolutionen 1966-76. Då gick rödgardister till storms mot gamla monument och minnesmärken under slagordet ”po jiu li xin”, ”krossa det gamla, bygg det nya”.
Längre ned fortsätter Ellström:
Blickar man bakåt i historien möter man en förvirrande motsägelsefull bild. Å ena sidan finns där en djup respekt och vördnad för de klassiska filosofiska texterna, främst de konfucianska, och deras uttolkare i litteratur och konst. I det avseendet har stor möda lagts ned på att bevara kulturarvet.
Å andra sidan möter man nonchalans eller till och med destruktivt egenintresse om man begrundar hur minnesmärken har behandlats i gångna tider. Redan den förste Oin-kejsaren, som på 200-talet före vår tideräkning etablerade det kinesiska kejsardömet, lade grunden för sitt verk genom att först riva föregångarnas byggnader och monument.
Detta är den klassiska bortförklaringen. "Kineser i allmänhet" bryr sig inte om vård av kulturminnesmärken, titta bara på den förste kejsaren av Kina eller på kulturrevolutionen. Smaka på den generaliseringen. Tänk i fall någon skulle förklara kulturell förstörelse i Tyskland med hänvisningar till den germanska invasionerna under folkvandringstiden och nazitidens framfart. Jag tror att de flesta av oss skulle sluta lyssna. Men när det gäller Kina kan en sinolog hoppa från 200 f.Kr. till 1970 e.Kr. och förvänta sig att folk går på det. Det är så dumt att man blir mållös.
Men, har inte allt fler kineser protesterat mot rivningarna? Förvisso, men det finns en förklaring till detta, menar Ellström:
De få protesterna kommer från utlänningar och från en del kinesiska konstnärer och andra som har influerats av västerländska tankar om kulturarv. Mina nya grannar är både unga entusiastiska kineser och engagerade västerlänningar som tillsammans försöker göra gott. De får finansiellt stöd från utländska kulturengagerade företag.
Här har vi den orientalistiska myten i sin senaste inkarnation. All verklig förändring i Kina beror på stimulans utifrån, från oss västerlänningar. När kineser river statsmurar och bygger motorvägar är det västerländsk påverkan. När kineser vill skydda sitt kulturarv har de bara lånat sina idéer av oss.
Nåväl. Om folk vill tro att kineser "i allmänhet" är kulturella vandaler, så får de väl tro det. Själv noterar jag att allt fler kineser ute i cyberrymden börjar inse vad som håller på att ske. Och det är en insikt de själva kommit fram till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar