Oroligheterna i Ürümqi.... och Reinfeldts tystnad

Nu rapporterar den svenska pressen att det har brutit ut oroligheter i Xinjiangs huvudstad Ürümqi. Skälet till protesterna har inte framkommit, men DN hävdar att demonstrationerna uppstått som svar på upplopp i Shaoguan, Guangdong, för en tid sedan. Upploppen i Shaoguan bröt ut på grund av rykten att ett par uiguriska gästarbetare våldtagit två hankinesiska kvinnor. Detta ledde till våldsamma sammanstötningar då hankinesiska arbetare gav sig på uigurer som vedergällning för våldtäkterna. Efter ett tag kom det emellertid fram att våldtäktsryktena spritts av en arbetare som hämnd för att han blivit avskedad och protesterna rann så smånigon ut i sanden.

Jag fick först upp ögonen för oroligheterna i Shaoguan på Roland Soongs nyhetsblogg EastSouthWestNorth, där han i sin omisskännligt populistiska ton spred obekräftade rapporter från den kinesiska bloggsofären om de påstådda våldtäkterna och upploppen som följde. Min uppfattning om ESWN, som jag en gång i tiden läste regelbundet, har sjunkit allt djupare under det senaste året mycket på grund av att Soong sällan missar ett tillfälle att bedriva krypskytte mot etniska minoriteter eller demokratikämpar.

Nu återstår det att se om upploppen i Ürümqi bedarrar eller om de blir början på en större rörelse. Precis som den trovärdiga Xinjiang-bloggen New Dominion påpekar så kan vi inte utgå ifrån att protesterna bara består av uigurer eller att de riktar sig mot hankineser. Visst har uigurerna i Xinjiang mycket att vara missnöjda med, men den senaste tiden ekonomiska oro kan ge upphov till protester av annat slag. Vi måste också vara förberedda på att rapporter om oroligheterna och otrevligt bildmaterial kan spridas, vilket kan röra upp känslorna ytterligare. För oss som bloggar om Kina är det därför viktigt att hålla huvudet kallt och inte generalisera utifrån fragmentariska rapporter.

I vilket fall som helst så finns det två skäl varför vi i Sverige ska bry oss om den här nyheten. Den första är att den svenska säkerhetspolisen för en månad sedan arresterat en svensk medborgare av uiguriskt ursprung för spioneri mot uiguriska flyktingar i Sverige, vilket lett till att Sverige och Kina utvisat diplomater. Så frågan är redan på dagordningen vare sig vi vill det eller ej. För det andra har vår statsminister Fredrik Reinfeldt tagit över ordförandeklubban i EU och om protesterna i Xinjiang leder till oroligheter i samma storleksordning som i T1bet förra året kommer det att bli hans uppgift att jämka ihop en gemensam linje. På samma sätt som Frankrike hamnade i skottlinjen förra året under Sarkozys ordförandeskap så kan Sverige komma i blickfånget och redan nu riktas blickarna mot vår statsminister inför det kommande G8-mötet, där han kommer att representera Europa.

Det finns andra skäl för Reinfeldt att tänka till var han står i förhållande till Kina och det är tråkigt att det är oroligheter som gör att Kina kommer upp på löpsedlarna. Kina är en av EUs största handelspartner och unionen har ett stort underskott i sitt handelsutbyte med Kina. Trots detta har Kina mer eller mindre försvunnit från den svenska nyhetsrapporteringen och i ovannämnda SvD-rapport nämns Kina endast en gång. Jag har inte heller hört Reinfeldt säga ett ord om Kina sedan han tog över ordförandeskapet. Vad kommer han att tillföra Kina-politiken i EU? Det är dags att vi har en öppen diskussion om detta. Varför är Reinfeldt så tyst?

Uppdatering: De flesta rapporter i den svenska pressen om oroligheterna i Ürümqi kommer från TT som i sin tur verkar fått sina uppgifter från Reuters. Men om man jämför Reuters rapport med de svenska artiklarna får man lätt syn på en liten detalj. I Reuters artikel uppges det att en av de uiguriska talesmännen Dilxat Raxil, befinner sig i exil i Sverige, medan de svenska artiklarna endast slår fast att han är "talesman för den Tysklandsbaserade Uiguriska världskongressen". Med tanke på allt som tidigare skrivits om uiguriska flyktingar i svenska media undrar man hur kan det ha undgått TT att Dilxat Raxil bor i Sverige? Eller har Reuters fel? Om denne man verkligen befinner sig i Sverige så borde det väl vara ett rent kap journalistiskt sett. Det här är inte första gången den senaste tiden som den svenska pressen underlåter att rapportera svenska kopplingar till Xinjiang-relaterade nyheter, medan utländsk press ger en mer fullständig bild. Jag frågar mig varför.