Kinabevakning reder ut begreppen

Våldsamheterna fortsätter i Ürümqi och det är nu uppenbart att händelserna är av samma dignitet som studentprotesterna i Peking 1989. Enligt DN så har nu hankineser gått ut i en vedergällningaktion mot uigurerna. SvD rapporterar att hankineser säger att "Nu är det vår tur." BBC har lagt ut intressanta rörliga bilder på en fredlig demonstration av uigurer där de konfronterar polisen. De som vill följa utvecklingen minut för minut kan följa nyhetsflödet på New Dominions Twitter-konto. I jämförelse med den totala mediablockaden efter upploppen i Tibet förra året är öppenheten mot utländska medier slående och det verkar som reportrar kan röra sig relativt fritt.

Samtidigt återstår det en hel del oklarheter kring söndagens händelser och fördelningen av det höga antalet dödsoffer. Var upploppen i söndags bara en vedergällningsaktion mot hankineser efter pogromen mot uigurer i Shaoguan den 25 juni? Eller handlade det om en fredlig protest som urartade till ett våldsamt upplopp först efter det att polisen ingrep? En rad mycket skakande vittnesskildringar och bilder har redan dykt upp på Internet, vilka tyder på att både hankineser och uigurer lidit svårt av sammanstötningarna. Det skedda är en tragedi av stora mått för alla parter.

Nätutgåvan av det officiella partiorganet Folkets dagblad har lagt upp en särskild temasida som ska föra ut budskapet att händelserna i Ürümqi bara är en resultat av uiguriska våldsverkare och separatister. Vi första anblicken kan man tycka att det är naturligt att den kinesiska regeringen kopplar på propagandamaskinen, men det är viktigt att komma ihåg att så kallade "massincidenter" med våldsinslag inträffar varje år i Kina och officiella media har faktiskt visat prov på att kunna rapportera om dessa incidenter relativt objektivt. Den kinesiska centralregeringen har också gått ut offentligt och kritiserat lokala myndigheter för att ut för hårt mot lokala protester. Rent teoretisk borde den kinesiska regeringen alltså kunnat hantera protesterna i Ürümqi på ett mer känsligt sätt, men problemet är att både den lokala regeringen i Xinjiang och den kinesiska centralregeringen domineras totalt av hankinesiska partibyråkrater som nästan helt saknar förståelse för etniska minoriteter. Många av dem har byggt sina karriärer på att kväsa både verklig och påstådd separatism. Dessutom finns det utbredda fördomar mot uigurer i Kina, vilket gör att det finns starka incitament att gå hårt fram för att tillfredsställa "folkopinionen". Det finns med andra ord inga mekanismer för att hantera etnisk oro. Och trots allt tal om "separatism" finns det i nuläget finns det inga fasta bevis för att det är fråga om en separatistisk demonstration, utan allt tyder på att oron bygger på utbrett socialt missnöje bland uigurerna. Tvärtom har Rebiya Kadeer, som den kinesiska regeringen anklagat för upploppen, för inte så länge sedan tagit avstånd från självständighet, utan istället förespråkat autonomi för uigurrena.

Händelserna i Xinjiang har provocerat fram en del intressanta reaktioner i den svenska bloggosfären. Ett par svenska bloggare på högerkanten har tagit fasta på det flesta uigurer är muslimer och kopplar händelserna till global terrorism, men det är värt att erinra sig att än så länge har inga uppenbara kopplingar avslöjats och den islamistiska rörelsen i området är svag och splittrad. Jag uppmanar dessa bloggare att läsa igenom som Xinjiang-kännaren James Millwards pamflett om separatism och fundamentalism.

LiberumWeto tror sig veta att uigurerna är en bortskämd privilegierad minoritet som lämnat fältet öppet för smarta kinesiska entreprenörer som nu tagit över Xinjiang av egen kraft. Detta är en uppfattning som bygger på en djup okunnighet om hur den regionala autonomin fungerar i Xinjiang. Det är sant att centralregeringen ger etniska minoriteter vissa fördelar, men diskrimineringen mot uigurer i närlingslivet, statsförvaltningen och utbildningen är institutionaliserad i Xinjiang. Perfekta kunskaper i kinesiska förväntas för i stort sett alla jobb och alla ledande politiska befattningar innehas av hankineser. Dessutom kan man inte bortse från den roll Folkets befrielsearmé har spelat för kolonisationen och exploateringen av Xinjiang. Jag rekommenderar LiberumWeto att läsa Human Rights Watch rapport om diskrimineringen av minoriteter i Kina.

Kinabloggen frågar sig slutligen om upploppen kan leda till att Kina delas. Det är sant att imperier brukar krackelera i periferin och bara det faktum att oron började i sydkinesiska Guangdong och sedan spred sig till Xinjiang är ett allvarligt orostecken i sig. Men vi är inte där än och mycket kan hända framöver. Här kan jag inte rekommendera annan läsning än att följa med i nyhetsflödet.