Idag är det 20 år sedan Hu Yaobang, den avsatte generalsekreteraren i Kinas kommunistiska parti, avled efter en hjärtattack under ett sammanträde med partiets politbyrå. Den dåvarande borgmästaren i Shanghai, Jiang Zemin, försökte ge honom hjärt- och lungräddning, men Hus liv gick inte att rädda.
Hu var en gammal partiveteran från den Långa marschen som länge levt i skymundan i partiet. Under de tidiga reformåren på 1980-talet blev han en av Deng Xiaopings handgångna män och han gjorde sig snabbt känd för sin rättframma still och sin pragmatiska hållning i ideologiska och ekonomiska frågor. Han var inte bara en övertygad förespråkare för djärva ekonomiska reformer, han intog också en praktisk hållning i minoritetsfrågorna och reste vid ett tillfälle personligen ned till Lhasa för att reda ut motsättningarna efter Kulturrevolutionen, som varat längre där än på andra håll. Hu blev snabbt en hatad symbol för Dengs kursändring bland mer konservativa element i partiledningen och när studentdemonstrationer bröt ut i Peking 1986 fick Hu skulden och avsattes som generalsekreterare i partiet. Men han fick som sagt sitta kvar i politbyrån.
Trots att Hu aldrig varit någon övertygad förespråkare för radikala politiska reformer blev han en symbol bland många reformivrare och hans plötsliga död blev startskottet för det som skulle utvecklas till demokratirörelsen 1989.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Apropå det, har du läst Ma Jians "Beijing coma". En bra bok. Litet lång, men fungerar utmärkt för att "komma i stämning" och inse att det är 20 år sedan massakern.
Nej, det har jag faktiskt inte, men jag borde kanske göra det. Apropåå det så läste jag för inte så länge sedan "Evening chats in Bejing" som försatte mig i en välbehövlig 80-talsstämning.
Skicka en kommentar