onsdag 3 november 2010

Ett propagandamästerverk


Med anledning av en artikel i DN om det nazistiska propagandafilmen Jud Süss skrev Hans Engnell på Motpol nyligen ett insiktsfullt inlägg om hur viktigt det är att förstå propagandans kraft, snarare än att skratta åt Nazityskland som något som "aldrig kan hända här". Nazisterna var oerhört skickliga propagandister och de var på många sätt pionjärer i hur man använder propaganda. Än idag kan man ana ekon av Leni Riefenstahls Viljans triumf när man ser Hollywood-filmer som Stjärnornas krig.

Eftersom detta är en blogg som handlar om Kina skulle jag vilja uppmärksamma en av den kinesiska kommunistpropagandans mästerverk, Trälar (Nongnu), som producerades av Folkets befrielsearmé 1963 för att rättfärdiga det kinesiska styret i Tibet.

Filmen spelades in i efterdyningarna av det tibetanska upproret 1959 som var en stor prestigeförlust för Kina, både internationellt och på hemmaplan. När Folkets befrielsearmé intog bergslandet Tibet 1950 gjorde man det för att säkerställa Kinas "territoriella integritet" och man försökte skapa en enhetsfront med de tibetanska eliterna genom att utlova gradvisa reformer av det tibetanska samhället. Efter upproret "upptäckte" däremot kommunistpartiet plötsligt att Tibet varit ett medeltida samhälle med livegenskap där folket fått lida all världens kval. Och sin vana trogen startade man en storstilad propagandaoffensiv för att visa att de kinesiska kommunisterna stod på rätt sida om historien. Trälar tillkom i denna atmosfär.

Själva filmen handlar om Jampa, en tibetansk träl som hamnar i onåd med det gamla teokratiska och aristokratiska styret i Tibet och som blir stum i protest mot förtrycket. Han får lida världens alla pinor innan Befrielsearmén befriar honom, och det tibetanska folket, från det "gamla samhället" (jiu shehui). Under det tibetanska upproret - som felaktigt skildras som en reaktionär revolt utan folkligt stöd - hjälper Jampa Befrielsearmén att avslöja en komplott, men skadas på kuppen. Filmen slutar med att den sargade Jampa på sjuksängen plötsligt bryter sin tystnad och utbrister "Ordförande Mao! Ordförande Mao!" Filmen är kraftfull och är på många sätt unik, inte minst på grund av att den förmodligen var den första spelfilmen som utspelas i det verkliga Tibet och det har bidragit till att ge filmen en aura av autenticitet.

Även om Trälar utspelar sig i en helt annan tid och miljö än Jud Süss, så finns den rasistiska och exotiserande propagandans alla element närvarande. Jud Süss inleds med en rabbin som mässar i en synagoga, medan Trälar börjar med brölande basuner som ackompanjeras av trälarnas vaggande arbetssånger. Den bärande handlingen i båda filmerna är hur den lilla människan kämpar mot den absoluta ondskan, alternativt förkroppsligad av judenheten eller den tibetanska överklassen. Båda filmerna avlutas med att de "rättfärdiga" håller har räfst och rättarting med de "onda" och lägger grunden för ett nytt, rent, samhälle.

Parallellerna kan naturligtvis inte dras för långt. Trälar dömer inte tibetanerna till fördrivning (och implicit utrotning) som judarna, men de det tibetanska folket framställs helt klart som undermänniskor vars kultur har få eller inga kvaliteter. Tibetanernas enda räddning står att finna i Folkets befrielsearmé som är fylld av äppelkäcka övermänniskor redo att tjäna folket.

Även om Trälar, precis som all skickligt producerad propaganda, innehåller element som har en saklig grund, så framstår absurditeten i skildringen om vi ställer den i ett historiskt sammanhang. 1963 hade kommunistpartiet redan övertrasserat sitt förtroendekonto med tiotals miljoner människoliv i svält och olika förföljelsekampanjer. Rättsystemet hade avskaffats till förmån för ett ordning som styrdes per dekret. I stort sett hela den kinesiska befolkningen var knutna till sina Folkkommuner och arbetsplatser i förhållanden som gjorde dem till livegna i allt utom namnet. Och systemet vidmakthölls med moderna kontrolltekniker som vida överträffande de forna herrarnas våtaste maktdrömmar. (Detta kan jämföras med att när Jud Süss producerades 1940 så stod nazisterna på höjden av sin makt och Tysklands offer hade sina största katastrofer framför sig.)

Trälar är en riktig propagandaklassiker som haft en mer varaktig påverkan än många andra propagandaalster. Till skillnad från de flesta andra propagandafilmer från Mao-epoken - som nästan alla idag kan genomskåda för vad de är - så betraktas Trälar fortfarande av många som en i det närmaste autentisk skildring av det gamla tibetanska samhället, där gränsen mellan fakta och fiktion suddats ut nästan helt. I Kina visas fortfarande filmen fortfarande nästan som en dokumentär, vilket har haft fullkomligt förödande konsekvenser för tibetanernas möjligheter att hävda sin kulturella särart i Kina. Och inte nog med det. Som vi alla vet finns det många västerlänningar som gått på den här propagandan. Man behöver inte klicka långt i den svenska bloggosfären för att se exempel på det.

Så om du har tid och tålamod, sätt dig ned och titta igenom filmen på YouTube. Det är värt besväret och man behöver inte kunna kinesiska för att förstå vad filmen går ut på.

2 kommentarer:

Wukailong sa...

En annan jämförelse är skillnaden mellan upploppen i Lhasa och Weng'an år 2008. Även om den officiella förklaringen till de sistnämnda går i linje med den om Lhasa (ett fåtal onda krafter) anser de flesta jag känner att det var ett vettigt folkligt uppror, medan det förstnämnda var ett resultat av "Dalai-klicken" i vanlig ordning. Etnicitet spelar stor roll i uppfattningen av dessa händelser.

Sedan är det intressant att notera att många inte verkar känna till att "3.14" faktiskt började den 10:e. Om man tror det kom som en blixt från klar himmel ser det ju uppenbarligen mer ut som ett terroristdåd…

Förresten, när vi ändå tipsar om gamla propagandafilmer så kan jag rekommendera USA:s "Why we fight" om Kina, intressant bl.a ur hur man såg på landets territorium, och kontrasterade det mot Japan (notera också hur vinjettmelodin inkluderar den nuvarande nationalsången!):

http://www.youtube.com/watch?v=_tOtVQ7cNWY

Hemulen sa...

Tack för länken, jag borde slänga upp den vid tillfälle. Funderar just på vad jag ska skriva om härnäst.