Kommer den kinesiska ekonomin bryta samman i år?

Jag är inte särskilt förtjust i katastrofscenarier, så när jag skrev mina förutsägelser inför det nya året inriktade jag mig på vad som är mest sannolikt just nu. Det betyder naturligtvis inte att jag utesluter större, mer svårförutsägbara händelser under året, så nu tänkte bjuda på en mer pessimistisk förutsägelse som ni kan grunna på över helgen.

Ett av de scenarier som diskuteras allra hetast just nu är investeraren James S. Chanos' förutsägelse att Kina står inför ett finansiellt sammanbrott. Chanos är en investerare som går emot strömmen och försöker tjäna pengar genom att satsa på ohållbara finansiella bubblor. Han är mest känd för att ha förutsett den amerikanska energikoncernen Enrons sammanbrott och tjänade en hacka på besväret. Nu har han gått igenom alla tillgängliga data för Kina och menar att den kinesiska ekonomin är överstimulerad och nu är på väg mot en krasch som kommer att bli "1000 gånger värre än den i Dubai". Den underliggande svagheten i den kinesiska ekonomin är att man producerar mer än de inhemska och utländska marknaderna kan suga upp och detta är ett problem som den kinesiska statens stimulanspaket bara förvärrat. Det handlar med andra ord om en klassisk marxistisk överproduktionskris.

Alla som varit med i Kina-svängen ett tag vet att Chanos inte är den förste att förutse en finansiell kris. I slutet på 90-talet gav den amerikanske advokaten Gordon G. Chang ut en bok som hävdade att Kina stod inför ett finansiellt sammanbrott inom den närmaste framtiden. Till skillnad från Chang, som byggde sin bok på sin mångåriga erfarenhet i näringslivet i Kina, har Chanos ingen större erfarenhet av Kina och det är först det senaste året han börjat studera landet närmare. Chanos' förutsägelser har därför avfärdats av en rad bedömare som anser sig vara mer insatta i den kinesiska ekonomin.

Det finns emellertid skäl att ta honom på allvar. Visserligen är det så att Chanos är en riskkapitalist som profiterar på andras finansiella problem. Det är helt enkelt hans jobb att komma med katastrofscenarier. Men vi får inte glömma bort att många av de som idag anses vara experter på den kinesiska ekonomin har lika stora trovärdighetsproblem. Nästan alla experter som idag uttalar sig om Kina i världsmedia har personliga intressen i den bestående ordningen. De kan ha släkt och familj i landet, de kanske äger en lägenhet eller så har de stora investeringar i Kina. Andra har stora kontaktnät inom stat och parti som de är angelägna att skydda. Ju större intressen du har i Kina desto mindre benägen blir du att ta till dig motstridiga uppgifter och det faktum att den kinesiska staten noga bevakar vad folk säger offentligt, och ibland straffar dem, förvärrar den tendensen. Det är just i sådana situationer som finansiella bubblor uppstår. I det läget är det viktigt att vi lyssnar på röster som går mot strömmen. Om det är så att kejsaren inte har några kläder så är det de som kommer att se det först. Jag återkommer med mina egna iakttagelser inom kort.