Spänningen stiger i Taiwan-sundet

I slutet av förra året spådde jag att det är mycket sannolikt att USA kommer att sälja vapen till Taiwan i år, vilket i sin tur kommer att leda till ännu sämre förbindelser mellan de två stormakterna. Obama-administrationen avstod från att provocera Kina i onödan så länge som man fortfarande hyste förhoppningar om att Kina skulle gå USA till mötes i viktiga frågor som global uppvärmning och kinesiska valutakontroller. Sedan årsskiftet finns inga sådana förhoppningar längre och på amerikanskt manér sätter man nu hårt mot hårt och aviserar att man avser att sälja ett första parti vapen till den belägrade ön.

Taiwan-frågan är ett getingbo som blivit kvar sedan Kalla kriget och jag har inte tid eller utrymme att gå in på frågan i detalj. I vilket fall gäller det att träda varsamt, men bestämt, fram för att inte förvärra konflikten. Vi i Europa ska upprätthålla våra förbindelser med Folkrepubliken Kina, men vi ska inte ha någon åsikt om i frågan om taiwanesisk självständighet eller förening med Kina. Det är upp Taiwans folk att avgöra den saken, men vi kan inte acceptera att Folkets befrielsearmé hotar att invadera ön om det taiwanesiska folket skulle bestämma sig för att det inte vill förena sig med Kina. (Jag skriver "förena sig" och inte "återförena sig", eftersom Taiwan aldrig kontrollerats av Folkrepubliken Kina.) Därför är det rätt att EU behåller sitt vapenembargo mot Kina, vi kan inte acceptera att europeiska vapen används för att krossa en demokratiskt vald regering. (Och ja, jag vet att europeiska vapenfabrikanter exporterar till alla möjliga regimer runt om i världen, men det är ingen ursäkt för att exportera till världens största diktatur.)

På samma sätt som amerikanska kalla krigare tappade alla koncepter så snart som Kuba kom på tal för en eller två generationer sedan, så är Taiwan den kinesiska nationalismens blinda fläck och problematiken visar med all önskvärd tydlighet hur tondöv den kinesiska regeringen är gentemot det taiwanesiska folket. Trots att den nye taiwanesiske presidenten Ma Ying-jeou inlett en avspänningspolitik gentemot Kina och avsvurit sig alla planer på självständighet, så har Kina inte upphört med att rusta upp sin militära kapacitet på andra sidan Taiwan-sundet. Detta gör det oerhört svårt för Ma att fortsätta sin töväderspolitik gentemot Kina, då han riskerar få den taiwanesiska folkopinionen mot sig. Redan nu hänger han löst i tawainesiska opinionsmätningar och han kan mycket väl ersättas av en president från det självständighetsivrande partiet DPP i nästa val, något som knappast ligger i Pekings intresse. Skulle man tro.

Så hur vill Peking ha det? undrar man. Antingen rustar man ned på andra sidan Taiwansundet och lyckas förhoppningsvis behålla en fastlandsvänlig administration i Taipei. Eller så fortsätter man upprustningen och riskerar att få en fastlandsfientlig president i nästa val som kommer att backas upp av nya amerikanska vapensändningar. Om vi utgår från att den kinesiska regeringen agerar rationellt och inte som Nordkorea, som satt i system att provocera fram kriser, så borde Peking försöka undvika det senare scenariet. Men tydligen övergår det den kinesiska regeringens föreställningsförmåga att till och med en relativt mild politiker som Ma Ying-jeou inte kan backa hur långt som helst, utan måste ta hänsyn till sina egna intressen. Och det visar hur svårt det är för demokratier att samexistera med en diktatur som Kina, som blivit mer och mer van att få som man vill och mindre van vid att göra eftergifter. På kort sikt är det inte mycket vi kan göra åt detta i Europa annat än att ligga lågt och inte häva vapenembargot.

Uppdatering: Kinas svar på USA:s beslut att sälja vapen till Taiwan lät inte vänta på sig. Enligt DN har Kina förklarat att man tills vidare avbryter allt militärt samarbete med USA och att man kommer att bestraffa de företag som är inblandade i försäljningen. Det sistnämnda kommer nog att svida en del för de företag som berörs av sanktionerna, men beslutet av avbryta det militära utbytet med USA är ett slag i luften som knappast kommer att påverka amerikanerna.

USA har länge försökt att bygga upp förtroende mellan de två länderna genom att visa så stor öppenhet som möjligt och har bjudit in kinesiska militärer på besök till olika amerikanska militära anläggningar. Kinesiska militärer har tackat och tagit emot, men man har aldrig svarat upp med att visa samma öppenhet gentemot USA, något som frustrerat amerikanska militära bedömare. Den centrala militärkommissionen förblir lika sluten som den alltid varit och fram till förra året hade det tandlösa försvarsdepartementet inte ens en egen hemsida.

Så är det tyvärr. Den kinesiska regeringen tar tacksamt emot alla favörer som västvärlden ger den, men man ger aldrig något tillbaka. Och så kommer det att bli om EU häver vapenembargot mot Kina. Den kinesiska regeringen kommer inte att göra några eftergifter mot EU, som att undanröja hinder för europeiska företag i Kina. Istället kommer man att ställa nya krav och hitta på nya konflikter för att utöva påtryckningar mot EU.