fredag 8 oktober 2010

Liu Xiaobo förtjänar visst fredspriset

Nyheten om att Liu Xiaobo tilldelats fredspriset har väckt stort uppseende i världen och det är inte bara den kinesiska regeringen och dess tillskyndare som är kritiska till Liu Xiaobo fick utmärkelsen. Som DN:s läsare känner till så ligger den norska advokaten och fredsaktivisten Fredrik Heffermehl i en rättstvist med den norska nobelkommittén, som han anser kapat priset och frångått Nobels vilja om att det skall tilldelas "den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser". Han har även skrivit en bok om detta som just kommit ut på engelska.

Jag har läst Heffermehls bok och jag tycker att han har en poäng i att den norska nobelkommittén vidgat fredsbegreppet betänkligt och delat ut priser till en del personer som har litet eller inget med Nobels testamente att göra. Men just i fallet Liu Xiaobo misstar han sig och jag tror att han kommer att tona ned kritiken när han sätter sig in i Lius arbete och vilken tradition han representerar. Som jag redan påpekat har Liu alltid förespråkat fredliga metoder och spelade en viktig roll under demokratirörelsen 1989. Men jag skulle vilja höja blicken något.

Det finns få länder i världen som har en så blodig nutidshistoria som just Folkrepubliken Kina. Regimen grundandes av en extremnationalistisk och kommunistisk gerillarörelse som var mer inställda på att bekämpa den sittande regeringen under Guomindang än att föra det krig mot Japan som utkämpats sedan 30-talet. Samtidigt som man byggde upp en image av att vara mer patriotiska än Guomindang-regeringen höll man sig undan från verkliga strider. Man lät Guomindang och amerikanerna sköta grovjobbet med att besegra japanerna och under tiden byggde man ett eget imperium bakom frontlinjerna och bidade sin tid. När amerikanerna besegrat Japan åt Kina kunde man fylla maktvakuumet med sovjetisk hjälp och i ett tre år långt inbördeskrig lyckades man besegra Guomindang, som var utmattat efter decennier av krig och som ruttnat inifrån av korruption. Folkrepubliken Kina grundades 1949 och många som inte bevittnat kommunisternas framfart där de haft makten, trodde att en ny era skulle komma.

Därefter följde ett skräckvälde som varade i trettio år, med flera krig mot landets grannar och oupphörliga kampanjer som ödelade det kinesiska samhället. Miljontals människor fick sätta livet till. Efter Maos död var landet utblottat och utmattat, och Kinas ledare var tvungna att väja en ny väg för att behålla makten. En hel del har blivit bättre i Kina sedan 1979, mycket tack vare det faktum att Kina lotsats in i världssamfundet med amerikansk hjälp, men också tack vare hårt arbete från det kinesiska folket. Men diktaturen finns kvar och alla förhoppningar om att Kina ska ta en mer demokratisk utveckling har gått om intet. Man undertrycker och förvärrar sociala och etniska konflikter inom det egna landets gränser genom att fängsla oliktänkande och piska upp nationalistiska och främlingsfientliga stämningar. Samtidigt genomgår Kina en enorm upprustning och man hotar den demokratiska grannen Taiwan med väpnad konflikt, om ön skulle gå sin egen väg. Det här är ett land som kokar under ytan och som kan bli ett hot mot världsfreden, om utvecklingen inte vänds snart. Det finns historiska exempel på detta.

Liu Xiaobo och de andra som står bakom Charta 08 är väl medvetna om detta och de avslutar sitt manifest på följande sätt:

18. A Federated Republic. A democratic China should seek to act as a responsible major power contributing toward peace and development in the Asian Pacific region by approaching others in a spirit of equality and fairness. In Hong Kong and Macao, we should support the freedoms that already exist. With respect to Taiwan, we should declare our commitment to the principles of freedom and democracy and then, negotiating as equals and ready to compromise, seek a formula for peaceful unification. We should approach disputes in the national-minority areas of China with an open mind, seeking ways to find a workable framework within which all ethnic and religious groups can flourish. We should aim ultimately at a federation of democratic communities of China.

19. Truth in Reconciliation. We should restore the reputations of all people, including their family members, who suffered political stigma in the political campaigns of the past or who have been labeled as criminals because of their thought, speech, or faith. The state should pay reparations to these people. All political prisoners and prisoners of conscience must be released. There should be a Truth Investigation Commission charged with finding the facts about past injustices and atrocities, determining responsibility for them, upholding justice, and, on these bases, seeking social reconciliation.

China, as a major nation of the world, as one of five permanent members of the United Nations Security Council, and as a member of the UN Council on Human Rights, should be contributing to peace for humankind and progress toward human rights. Unfortunately, we stand today as the only country among the major nations that remains mired in authoritarian politics. Our political system continues to produce human rights disasters and social crises, thereby not only constricting China's own development but also limiting the progress of all of human civilization. This must change, truly it must. The democratization of Chinese politics can be put off no longer.

Detta är ett fredsbudskap så gott som något, som inte bara berör 1,3 miljarder kineser, utan hela mänskligheten. Det hade varit bra om Nobelkommittén citerat manifestet i sin motivering, men jag tror att ju fler som läser det kommer att inse hur viktiga Liu Xiaobos idéer är. Dessutom är jag övertygad om att Heffermehl kommer att ändra sitt ställningstagande när han lär känna Liu. När allt kommer omkring står Liu Xiaobo för ett budskap som är mycket nära Dalai Lamas fredssträvanden, som vunnit Heffernehls gillande.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket bra skrivet.

Hemulen sa...

Tack så mycket!