fredag 8 oktober 2010

Norska Nobelkommittén gjorde rätt val i år

fick äntligen Liu Xiaobo Nobels fredspris. Det här är en historisk dag och även om jag förutsåg detta för nästan ett år sedan så har nyheten ännu inte riktigt sjunkit in. Det här är stort, mycket stort.

Han är en av mycket få som tilldelats priset samtidigt som han suttit i fängelse. Den fredspristagare vars situation mest liknar Liu Xiaobos är den tyske pacifisten Carl von Ossietzky som fick priset när han satt i koncentrationsläger 1935. Nelson Mandela satt visserligen i fängelse i flera decennier, men han fick inte priset förrän 1993, då han återfått friheten och fortfarande var en symbol snarare än den realpolitiker han blev som president. Aung San Suu Kyi satt i husarrest när hon tilldelades priset 1991, men hennes söner och make var i frihet och kunde ta emot priset i hennes ställe. Samma sak gäller Andrej Sakharov vars hustru kunde närvara vid ceremonin 1975.

Mig veterligen har Liu Xiaobo inga anförvanter utomlands och hans hustru Liu Xia kommer med all sannolikhet inte att få resa till Oslo. Faktum är att hon knappt får tala med journalister och det är osäkert om Liu Xiaobo själv vet att han fått priset. Frånvaron av Liu Xiaobo eller någon nära anhörig vid ceremonin kommer med all sannolikhet att förvandla ceremonin till en lågmäld, men kraftfull, protest mot hur den kinesiska diktaturen behandlar oliktänkande. Naturligtvis måste den norska Nobelkommittén ha tänkt över detta och andra möjliga konsekvenser för Norges förhållande till Kina, men ändå valt att ge honom priset. Det är mycket modigt.

Jag vill understryka att Liu inte blev en hjälte bara för att han blev dömd till fängelse, även om domen och påtryckningarna från den kinesiska regimen sannolikt hjälpte honom över tröskeln i år. Med tanke på Lius konsekventa kamp för mänskliga rättigheter, fredlig förändring och försoning hade han kunnat få priset tidigare, men det var inte en dag för tidigt eller en dag för sent. Det var alldeles rätt ögonblick. Det hade sett mycket underligt ut om Nobelkommittén förbigått Liu Xiaobo i år.

Liu Xiaobo är en väletablerad skribent som besitter en magnetisk personlighet, och jag är glad att fler nu får lära känna honom. Jag har själv träffat honom flyktigt en gång i tiden och han gjorde ett djupt intryck på mig. Jag har också talat med folk som tog hans föreläsningar i litteratur på Pekings lärarhögskola (Beishida) en gång i tiden, som vittnar om vilken populär lärare han var. Han fick möjlighet att forska utomlands och hade säkert kunnat gå hur långt som helst, men han valde att återvända till Kina 1989 för att kämpa för mänskliga rättigheter. Vad jag kan bedöma är många kineser glada över att han fick priset och enligt en kinesisk twittrare smällde folk smällare på Pekings universitet för att fira priset. Andra tänker supa sig fulla för fulla muggar. Tydligen är inte kineserna så opolitiska som diverse cyniker vill få oss att tro. Och tack vare priset kommer miljontals kineser nu att försöka hitta Charta o8 och läsa på vad Liu egentligen står för.

I den svenska bloggosfären är reaktionerna inte lika översvallande, men alltjämt positiva. Niklas på 之乎者也 välkomnar visserligen priset och prisar Nobelkommitténs nyanserade motivering, som han tycks mena ligger i linje med den eftergiftspolitik mot den kinesiska diktaturen som han själv förespråkat på sina bloggar de senaste tre åren. Nej, Niklas, priset och motiveringen är en förkastelsedom över just den appeasement-politiken. Kommunistpartiet överväger noga allt den gör och när man beslutade sig för att döma Liu till elva års fängelse trodde man att man skulle kunna komma undan med det, mot bakgrund av att omvärlden tonat ned sin kritik av Kina under 2000-talet. Och vi har rättat oss i ledet när Kina rutit till.

Priset är en tydlig signal från omvärlden att det kommer att bli mer och inte mindre "slagordsretorik" mot den kinesiska regimen framöver, av det enkla skälet att samförståndspolitiken havererat på i stort sett alla plan. Och därför är det rätt att Liu Xiaobo fick priset just i år, även om han kunde fått det för flera år sedan.

2 kommentarer:

Chen sa...

Ja, det var roligt. Och jag har verkligen sett många riktigt positiva kommentarer från Kina på t.ex. Twitter. Man önskar ju bara att fler i Kina skulle få höra nyheten - och då inte silad genom den officiella propagandaapparaten. Jag såg ett foto på en sida ur Beijing Qingnian bao igår där man skrev om priset, men det var för litet och suddigt för att jag skulle kunna läsa mer än rubriken. På nätet fanns den förstås inte.
http://twitpic.com/2vpoow

Hemulen sa...

Det är enormt! Och den kinesiska regeringen kommer aldrig att kunna kontrollera vad folk tycker om det här.