lördag 23 oktober 2010

Kung Leopold byggde också skolor

Efter en period av relativt skarpa iakttagelser av det politiska läget i Kina har Niklas på 之乎者也 fått ett återfall i sin beundran av KKP. Det gäller förstås hans senaste provokation, där Niklas hävdar att tibetanerna ska vara glada över att de kinesiska myndigheterna vill tränga ut det tibetanska språket. Nu har han fått mothugg i kommentarsfältet och det blir bara värre och värre.

Åter kommer han dragandes med Bloggelito-påståendet att Tibet varit en del av Kina sedan 1200-talet. Ett ganska lustigt påstående med tanke på att tibetanerna inte verkar ha vetat om det själva! Alla som kan en stavelse tibetanska vet att det inte ens finns något inhemskt ord för "Kina" på tibetanska, där både "Kina" och "Tibet" ingår. Det tibetanska ordet Rgya-nag syftar bara på det egentliga Kina, medan det ord för "Kina" som man nu lär ut i skolorna (Krung-go) är ett låneord från kinesiska (Zhongguo). Tydligen har tibetanerna varit del av ett land i åtta hundra år som de inte haft ett ord för. Men vem bryr sig om det när det inte spelar någon roll vad tibetanerna själva tycker? Men det spelar ingen roll för Niklas som menar att kinesiskaundervisningen hjälper tibetanerna att lära sig "förstå den kinesiska kultur de är en del av".

Jo tack. Det får mig att tänka på den gamla versionen av Tintin i Kongo där den välmenande Tintin vänder sig till de kongolesiska infödingarna med orden: "Mina kära vänner, idag ska jag tala om ert fosterland: Belgien."

35 kommentarer:

之乎者也 sa...

Haha… något inhemskt ord för "Sverige" på skånska, där både "Sverige" och "Skåne" ingår finns inte, som varje människa som kan ett endaste ord på skånska vet.

Men om vi nu ändå ska tala namn på Kina blir det jävligt krångligt, eftersom det bokstavligen finns hundratals sådana, allt från 华夏, 神州 och 唐 till 中华, 九州 och 四海, då utan att nämna det mer formella 中国. Inget av dessa namn har för övrigt haft någon precis geografisk bestämmelse förrän i modern tid, om ens nu, då de mer avser en kultur eller emellanåt ett löst definierat folk.

Tag som exempel tibetanska ordet རྒྱ་མི། (rGya-mi) som kan översättas 汉 (漢) / Han för det kinesiska ordet för hankineser eller mer allmänt för Kina. Det är analogt med att Kina emellanåt hetat 唐 / Tang i både Kina och Japan – och vi noterar i förbigående att namnet Korea är helt avlett från det japanska ordet för Tang: Kara, nämligen begreppet Korea som en kinesisk vasallstat. Bara en sådan sak som att Japan själva benämner sig för 日本, d.v.s. sol + rot, det ställe där solen går upp (sett från Kina!). Japan har aldrig varit kinesiskt, men har ändå ett (och än fler) kinesiskt namn på sitt land; märkligt, eller hur?

Nå, nu är ju tibetaner inget annat än Han-kineser som utvecklat vissa genom för anpassning till hög höjd, det är annars exakt samma folkslag och ursprungligen från samma kultur (de separerades för 2750 år sedan, enligt färska rön; googla). Benämningen Han så som den används på antingen tibetanska eller någon kinesisk dialekt kan därför avse hela Kina inklusive Tibet, enligt gängse kriterier. Detta kan då utan vidare utsträckas till den tibetanska benämningen rGya-mi för Han, beroende på vilka källor man använder – Kina och det forna Tibet har ju länge och ofta varit i krig med varandra.

Jag tror inte att dina argument är så värst övertygande i det här fallet, dels för att du använder så flyktiga begrepp som språk med betydelser som skiftat betänkligt genom åren, dels för att du hänvisar till kolonialisering i Afrika som något slags jämförelse till den situation som råder på tibetplatån…

Krister sa...

@Hemulen

"Men vem bryr sig om det när det inte spelar någon roll vad tibetanerna själva tycker? " skriver du.

Vem vet vad tibetanerna själva tycker?

På förekommen anledning vore det mycket intressant att om du kan utveckla hur man får reda på vad tibetanerna själva tycker, och hur du har fått reda på det.

之乎者也 sa...

Lustigt det här med sinologer och Tintin-kännare, för övrigt…

Anonym sa...

Det viktigaste i debatten är inte huruvida Tibet historiskt var kinesiskt eller inte; det viktigaste är hur det ser ut i nuläget. Tibet styrs från Peking vare sig det vill eller inte, och jag ser inte att någonting förutom en kollaps av hela den kinesiska staten kan ändra på detta.

Det ligger därför i tibetanernas eget intresse att lära sig mandarin. Då kan man ta del av de positiva sidor som det du vill kalla ockupation, faktiskt har fört med sig till det tidigare förslavade och illitterata lamaväldet.

man kan ju också vända på det: Efter att kinesiska staten under 50 år haft som mål att standardisera mandarin för att få hela landet att kunna kommunicera med varandra, vore det då rationellt att låta en regions egna språk fortsätta dominera i skolan för att de själva samt vissa tyckare i väst anser att de inte tillhör Kina?!

Som Niklas säger så går det bra att lära sig tibetanskt språk och kultur i hemmet, då kulturrevolutionen är slut. Skolan bör dock vara standardiserad.

Och som Krister säger så vore det ju kul att veta hur du så väl kan känna till tibetanernas önskan i frågan. Argumentet att du själv har varit där är lite klent tycker jag.

1 000 man på gatan kan ju knappast vara representativt för en hel folkgrupp. Det finns nog äldre tibetaner som varit slavar under hela sitt liv, som nu är glada att se sina barnbarn exempelvis kunna gå på universitet.

Nu minns jag inte de exakta siffrorna, och orkar heller inte leta reda på dem, men på 1940-talet, i det fantastiska lamadömet Tibet, var medellivslängden i Tibet lägre än 40 år, och läskunnigheten mindre än 10 procent.

Johan sa...

"vore det då rationellt att låta en regions egna språk fortsätta dominera i skolan för att de själva samt vissa tyckare i väst anser att de inte tillhör Kina?!"

Och för att det vore i enlighet med Kinas egna officiella riktlinjer för minoriteter och autonoma regioner, till exempel? Må så vara att kommunistpartiet (liksom i Sovjetunionen) tog på sig att beskydda minoriteterna bara för att Guomindang (liksom Frankrike och så vidare) hade bedrivit en assimilationspolitik och att assimilationspolitik därför per definition var fel, men att tibetanska inte används som undervisningsspråk strider till och med mot de av kommunistpartiet uppsatta målen (som man, förstås, eftersom kommunistpartiet i realiteten är hannationalistiskt, helst bortser från).

Johan sa...

Och jag kommer aldrig att förstå hur en intelligent människa kan använda lamastyret som en förevändning för att försvara kommunistpartiets övergrepp. Ja, det var en despotisk teokrati, ingenting att längta tillbaka till. Ja, folk levde under mycket dåliga förhållanden. Peking borde inte jämföras med det. Peking borde jämföras med vad man hade kunnat göra istället för vad man gör nu. Man kan inte tala om möjligheter att utveckla sin egen kultur om man inte kan använda sitt eget språk i undervisningen. Det är en central språkdomän.

Östtyskland var inte bra bara för att det var bättre än Nazityskland.

Anonym sa...

Suck vad jag är trött på att få andras ord lagda i min mun. Det är förmodligen därför jag sällan deltar i bloggdebatter, där det av någon anledning ses som OK att vända och vrida på ord på ett vis som skulle få de mest skamlösa politiker att rodna.

Jag har aldrig använt lamarikets dåliga administration som en ursäkt för kommunistpartiets övergrepp. Jag sade att många tibetaner säkert uppskattar de positiva sidor som de senaste 60 årens styre har inneburit.

Är det samma sak? Va? Va?

Jag ska dock erkänna att jag inte är helt säker på vad konstitutionen säger om minoriteternas språk i skolan. Men jag har flera vänner här i Kina som tillhör etniska minoriteter, och de säger att undervisningen i deras hembyar sker på mandarin. Det är dessutom uteslutande tacksamma för det.

Kanske är det några fåtal timmars "hemspråksundervisning" i veckan som konstitutionen kan kokas ner till? Eller står det ordagrant "all undervisning ska ske på den lokala dialekten?"

Ge mig en källa i så fall, för det låter komplett vansinnigt.

Hemulen sa...

@之乎者也

Du är väl förtrogen med vet mycket väl att jag inte reducerar frågan om Tibet till ett ord. Det lustiga är att ditt svar bekräftar det jag sa i mitt inlägg: du är inte intresserad av vad tibetanska källor kan berätta om tibetansk historia, för dig måste ett dokument innehålla kinesiska tecken för att vara en genuin källa. Dina funderingar påminner om Strindbergs fantasier om kinesiskan...

Och snälla, snälla, försök inte trolla bort tibetanerna som folk, genom argument som kokar ned till "Blud und Boden". Om du inte tycker att sådana argument funkar annorstädes förstås. Och vad jag vet finns absolut inget stöd för att tibetanskan utvecklats ur kinesiskan, även om språken är avlägset besläktade, ungefär som svenska och hindi.

@Krister

Om du läst tidningarna vet du att ett tusental tibetanska studenter demonstrerade i Rebkong och att en liknande manifestation inträffat i Peking på Minzu Daxue. Detta är opinionsyttringar vi bör ta på allvar.

Hemulen sa...

@Jojje

"...vore det då rationellt att låta en regions egna språk fortsätta dominera i skolan för att de själva samt vissa tyckare i väst anser att de inte tillhör Kina?!"

Du menar alltså att vi ska strunta i om det visar sig att många tibetaner anser att de inte är kineser? Detta är en fullkomligt kolonial attityd. Jag undrar i mitt stilla sinne hur du hade ställt dig till den japanska kolonisationen av Korea, Taiwan och Manchuriet, och hur du hade rapporterat från det japanskstyrda Peking anno 1940. När det var som mörkast var det många västerlänningar som tyckte att japanerna hade skapat ordning och ekonomisk utveckling på det kaotiska fastlandet.

Nej, vi har inga siffror på vad alla tibetaner tycker, men som journalist borde du vara nyfiken på varför den tibetanska högplatån skakades av omfattade protester för bara två år sedan.

Jag är inte alls säker på att tibetanerna är så pass "tacksamma" som du tycker att de borde vara. KKP har gång på gång konfronterats med det faktum att de "onda gamla tiden" som de flesta tibetaner tänker tillbaka på är åren 1959-1979, då KKP smulade sönder den tibetanska ekonomin försökte och utplåna varje spår av tibetansk särart. Tibetanerna har fortfarande inte hämtat sig.

Avslutningsvis ger jag inte särskilt mycket för dina resonemang om det gamla Tibet. För apologeter som du, är tibetansk historia bara relevant i den utsträckning den kan få status quo att se bra ut. Allt annat kan vi med gott samvete glömma bort. Om du ids kan du klicka igenom mina inlägg om tibetansk historia på bloggen, där jag försöker lägga fram en mer nyanserad version.

Krister sa...

@Hemulen

När du läser något i en tidning om Kina så blir det ett fakta. (och naturligtvis inte vinklat). Om extremister demonstrerar så tror du att det är representativt för ett helt folk.

Om jag skriver om vad jag lär mig genom att leva med kineser i Kina så är det inte (enligt dig) sant eftersom det inte finns fri opinionsbildning, och jag naturligtvis har missförstått opinionen.

Men tidningsartiklarna som du läser är sanna?
Och det som dina "patriotiska hankinesiska vänner" säger är naturligtvis sant och representativt?

En stor lucka i din trovärdighet är att du väljer ut just de argumenten som passar din tes. Det blir trovärdigare om man kan se två sidor på en historia.

Anonym sa...

"Du menar alltså att vi ska strunta i om det visar sig att många tibetaner anser att de inte är kineser? Detta är en fullkomligt kolonial attityd (...)"

Återigen, jag förväntas svara på något som jag inte sagt. Dessutom ska jag jämföras med vad folk tyckte på 1940-talet?!

Aldrig har jag hävdat att man ska strunta i vare sig ditt eller datt. I så fall skulle jag ju också vara emot att de undervisar tibetanska i skolorna, vilket jag inte är.

Däremot anser jag inte att, så fort en del av ett folk tar gatorna för att de vill något, så ska det ändring omedelbart till stånd. Det vore vansinnigt att på grund av detta överge en skola som syftar till att befolkningen i Kina ska kunna tala med varandra.

Lagom är bäst. Ha undervisning i tibetanska, men låt inte folk i regionen bli eftersatta genom att endast lära ut tibetanska på bekostnad av mandarin.

För talar du inte mandarin i Kina så blir du eftersatt, vare sig du vill eller inte, vare sig Tibet aldrig har varit kinesiskt eller inte. Det kvittar, tyvärr.

Och som Krsiter anmärker, så är det ju lustigt att mina och hans vänner inte har ditt förtroende i vad de säger. Men då du läser/hör något som passar dig, då upphöjs det genast till allmänt vedertagen fakta.

"Avslutningsvis ger jag inte särskilt mycket för dina resonemang om det gamla Tibet". - Det spelar ingen roll vad du ger eller inte. Faktum är att folk där för mindre än en generation sedan var illitterata slavar som förväntades leva i cirka 40 år.

Hemulen sa...

@Krister

Min inställning till olika samhällsfrågor i Kina kommer från (1) att jag haft kontakt med Kina i mer än tjugo år och (2) från att jag läst ett stort antal böcker om Kina genom åren. Om går igenom min blogg, så kommer du lägga märke till att även använder jag pressuppgifter för att inleda en diskussion om något ämne, så bygger jag oftast mina resonemang på böcker och tidskriftsartiklar jag läst och länkar till, samt vissa sajter.

Jag har inte sagt att dina intryck är felaktiga, det jag sagt är att jag tycker du har en cynisk och naiv inställning till det du bevittnar. Det kanske är din läggning till politik, vad vet jag.

Det finns två sidor i varje historia, säger du. Är du beredd att föra det resonemanget mot en korean eller kines som upprörs av att det finns japaner som tycker att deras välde i Asien utsatts för orättvis kritik? Japanerna byggde också infrastrukturen på många håll in Asien. Och kung Baudoin byggde också skolor i Kongo.

Det kanske är dags att återupprätta kolonialismen som ideologi?

Hemulen sa...

@Jojje

Men du har ju inte förstått vad denonstrationerna handlar om! Myndigheterna vill i praktiken avskaffa tibetanska som undervisningsspråk. Ingen i världen vill förhindra tibetanska barn från att lära sig kinesiska.

Och om du har ögon att se med, så vet du också att det spelar ingen roll hur bra kinesiska tibetaner eller uighurer lär sig, de kommer ändå aldrig igenom glastaket i Kina.

"Illitterata slavar"? Var har du fått det ifrån? Det fanns inget utbrett slaveri i Tibet före 1959, men det fanns en form av livegenskap som knappast var värre än det hukou-system som kineserna införde på 50-talet. Och glöm inte att samma år som KKP styrde upp i Tibet så presiderade de över en av samtidens värsta svältkatastrofer. Du silar mygg och sväljer kameler.

Anonym sa...

Du verkar vara väldigt mån att dra historiska paralleller. Kan du inte bara sluta med det, hålla dig till ämnet, och se situationen som den är?

Demonstrationerna i Tibet i dag har väldigt lite att göra med Det stora språnget, inget med Manchuriet 1940, och än mindre med Kung Leopolds Kongo(!)

"det spelar ingen roll hur bra kinesiska tibetaner eller uighurer lär sig, de kommer ändå aldrig igenom glastaket i Kina." Så vad är lösningen då anser du, att isolera sig själv genom att bara hålla lektioner på sitt eget språk i skolan?

Med samma logik vore skulle man alltså råda romer i Italien att inte lära sig italienska för att ha en möjlighet på den italienska arbetsmarknaden, eftersom de ändå inte kommer genom det "italienska glastaket". Gud så dumt!

En av mina bästa vänner i Kina tillhör minoriteten Yi. Hon lärde sig mandarin i skolan, och sitt eget språk vid sidan av skolan. Sedan tog hon sig till Peking och lärde sig engelska på universitet.

I dag jobbar hon på ett internationellt företag och tjänar nästan lika mycket som mig. Med lönen förser hon sina föräldrar med pension, och betalar universitetsstudier för sina två yngre syskon.

Hade hennes skola endast hållit lektioner på Yi-språket, därför att de ansett sig oförmögna att ta sig genom det "kinesiska glastaket", då hade inget av det här kunnat skett. Hör du inte själv hur vansinnigt det låter?

Och för Tibet innan Kina kan du ju läsa här, exempelvis:

http://www.swans.com/library/art9/mparen01.html

"In 1953, the greater part of the rural population -- some 700,000 of an estimated total population of 1,250,000 -- were serfs. Tied to the land, they were allotted only a small parcel to grow their own food. Serfs and other peasants generally went without schooling or medical care. They spent most of their time laboring for the monasteries and individual high-ranking lamas, or for a secular aristocracy that numbered not more than 200 wealthy families."

Underbart!

Hemulen sa...

Jaha, jag ska sluta dra historiska paralleller, som om det vore första gången i världshistorien vi hade denna typ av konflikter. Och som om det vore första gången utlandssvenskar förfördes av ett totalitärt politiskt system.

Men OK. I så fall undrar jag om jag kan be dig att inte dra paralleller till andra etniska grupper i Kina? Ty det finns förvisso etniska grupper i Kina som klarar sig hyfsat. (Även om du kommer leta förgäves efter dem i det kinesiska ledargarnityret. Eller bland den högsta företagseliten. Men vadå.)

Och om du inte vill att jag ska dra upp katastroferna mellan åren 1949 och 1979, kan jag då be dig av avhålla dig ifrån att bemöta kritik av den kinesiska politiken i Tibet, med att hänvisa till hur det påstås har varit i Tibet på den gamla tiden? (Särskilt inte genom att hänvisa till Michael Parenti som har absolut ingen som helst sakkunskap i tibetansk historia.)

Så nu när vi skalat ned frågan till att endast handla om det som vi vet om protesterna i Rekbkong och Peking: vem - jag menar VEM - har sagt att tibetanska skolbarn inte ska lära sig kinesiska? Inte jag. Inte dom. Så var god sluta med att slå in öppna dörrar.

Det konflikten handlar om är att myndigheterna vill tränga ut det tibetanska språket, till och med i områden där språket ät ett majoritetsspråk, från i stort sett alla samhällets områden. Denna gång handlar det om utbildning, med processen är redan i gång på andra områden. Detta i strid med kinesisk grundlag. Detta i strid med med utfästelser kinesiska myndigheter står för, åtminstone officiellt. Och detta i strid med vad som är internationellt accepterad praxis i sådana här frågor.

Jag trodde att DU som påstår dig vara för gradvis förändring inom det rådande systemets ramar skulle vara förmögen att visa åtminstone en elementär förståelse för denna problematik. Nu vet jag bättre.

Jag råkar känna en tibetanska som jobbar med att bygga upp tvåspråkiga skolor i Tibet och enligt hennes erfarenhet lär sig tibetanska barn alla ämnen (inklusive kinesiska) betydligt snabbare om de undervisas på sitt modersmål. Men jag tvivlar på att du skulle kunna ta till dig den erfarenheten. Du sitter hellre i Peking och läser Global Times, än att försöka sätta dig in i vad som sker på Kinas bakgård. För det är otroligt mycket farligare att ställa frågor om detta än om många andra saker i Kina och resten av världen.

Anonym sa...

1) Jag är inte förförd av KKP. Jag läser dessutom inte Global Times, har inte ens tidningen på min nyhetsfeed.

2) Det känns mer angeläget för diskussionen att dra paralleller till andra minoritetesgrupper i Kina och tala om Tibets historia, än att citera Tintin i Kongo.

3) Det spelar ingen roll om du anser att Parenti har sakkunskap om Tibet eller inte. Vad han citerar är verkliga intervjuer, från flera individer och böcker.

4) Ingen har sagt att tibetanska barn inte ska lära sig kinesiska. Men resultatet blir lätt så, om alla böcker i skolan är på tibetanska, och man bor i en tibetansk familj.

Hemulen sa...

!) Om du inte är förförd av KKP så är du skrämd. Den främsta uppgiften för en journalist är att skärskåda makthavarna inom sitt bevakningsområde. Det gör inte du. Du försöker förklara "Kinas" ståndpunkt för en svensk läsekrets. Sök jobb på Xinhua istället.

2) Eftersom du inte har en aning om hur olika minoritetspolitiken är i olika delar av landet är det naturligt för dig att tänka så. Om du hade litet journalistisk nyfikenhet skulle du bege dig till din väns hemby och sedan till valfri by på det tibetanska höglandet. Men du är inte nyfiken. Du gillar att läsa andra journalister.

3) Vad jag tycker om Parenti är ganska ovidkommande. Ingen Tibethistoriker betraktar honom som en auktoritet i tibetansk historia. Ingen citerar honom. Du kan precis lika gärna citera Dag Stålsjö som en auktoritet i svensk forntidshistoria. (Förlåt. Nu drog jag en parallell igen.)

Och om du tycker att hans beskrivning av det tibetanska samhället är relevant för hur vi ska ställa oss till språkpolitiken i Qinghai kan jag upplysa dig om att han talar om det han tror var förhållandena i centrala Tibet före 1959. Det är bara det att de flesta tibetaner inte lydde under Lhasa på den tiden. Och Rebkong är ett av dessa områden. Parenti är således helt irrelevant.

4) Ful reträtt. Du tycks tycka att tibetanska språket är ett hinder för framsteg, men det säger en hel del hur nedlåtande du är mot tibetaner. Och de tibetanska studenternas protester ligger helt inom ramarna för den kinesiska grundlagen.

Wukailong sa...

Lustigt argument att tibetaner egentligen är Han-kineser som började förändras för drygt 2700 år sedan. Det där gäller nog ganska många av de andra 56 folkslagen också, och man kan fråga sig om benämningen Han-kineser egentligen är vettig annat än i nuläget - historiskt sett har det varit en väldig blandning av olika folkslag. Det blir lite som när man påstår att 蚩尤 är förfäder till exempelvis 苗 eller 羌, baserat på gissningar och skriftliga källor av mytisk karaktär.

Indelningen i fixa folkslag är problematisk av andra skäl, speciellt när de sätts i relation till ett land. Försök säga något vettigt om svenskar, engelsmän och tyskar för 3000 år sedan (de var väl samma i någon mening). Och med tanke på dagens kinesiska policy där föräldrarna kan välja folkslag om föräldrarna är av olika dito, så vore det väl inte så underligt om det var ännu mer kaotiskt historiskt sett.

Men den huvudsakliga poängen är att diskussionerna som förs av Tibet borde handla om hur styret där ser ut och påverkar nuläget, inte vilka historiska rekonstruktioner man kan göra. Sådana går inte på något vettigt sätt att relatera till nuläget eftersom de mer bygger på kejsardömen-vasallstater än dagens nationalstater.

Anonym sa...

Det märks hur du alltid har siktet inställt på konflikt då du säger att journalistens främsta uppgift är att "skärskåda makthavarna inom sitt bevakningsområde". Det är helt fel.

Bara en liten andel journalister ägnar sig åt det. Hur skulle det se ut om det vore praxis för journalistiken även inom områden som mat, resa, inredning, teknik, vetenskap, medicin, jordbruk, underhållning, och så vidare?

Journalistik behöver inte innebära konflikter och skandaler, och själv anser jag mig inte vara på något korståg för att skärskåda makthavare. Jag ser det som min främsta uppgift att ge läsare fakta om en situation, så att denne sedan kan skapa sig en egen uppfattning i ämnet.

Därför kan du på min bulletin och i mina journalistiska arbeten så gott som alltid läsa myntets båda sidor, till skillnad mot exempelvis den ensidiga bild du själv ofta vill ge.

Det är väldigt enkelt att sammanställa en ensidig bild av någonting. Det går att hitta överallt på internet i dag. En av journalistikens konster är att sammanfatta en situation utifrån alla väsentliga argument, eller det "nuvarande forskningsläget" om du så vill.

Jag kan skicka dig ett par böcker från min utbildning vid JMG eller University of Hong Kong om du vill. Men det är klart, du vet väl säkert bättre än de författarna också.

Och, suck, för jag vet inte vilken gång i ordningen lägger du återigen dina ord i min mun: "Du tycks tycka att tibetanska språket är ett hinder för framsteg, men det säger en hel del hur nedlåtande du är mot tibetaner."

Nej, lugna ner dig nu, och titta på vad jag skrivit. Jag har aldrig sagt så. Ju fler språk man bemästrar, ju bättre är det, givetvis.

Vad jag däremot menar är att det vore ett hinder i många tibetaners liv att inte kunna tala kinesiska, eftersom de lever i Kina, vare sig du vill eller inte.

之乎者也 sa...

Saken handlar om att undervisning huvudsakligen ska bedrivas på mandarin istället för på tibetanska, med undantag för just undervisning i tibetanska, engelska och eventuellt andra språk.

Hur är detta väsensskilt från exempelvis en svensk situation, där samiska barn undervisas huvudsakligen på svenska och eventuellt får någon timma samiska i veckan som komplement, förutsatt att det finns lärare?

Att ställa högre krav på ett utvecklingsland som Kina än på sitt eget land förefaller väldigt märkligt. Ingen nyhetsbyrå skulle heller rapportera om samiska studenter som protesterar mot motsvarande förhållanden i Sverige.

Av det enkla skälet att här inte finns en geopolitiskt spänd situation med en utpräglad separatistisk rörelse som världen vill ansluta sig till i något flummigt davidochgoliat-tänk.

Hemulens hela argumentation bygger på en underliggande önskan om ett fritt Tibet, alltså en separatistisk ansats, vilket gör att hans argument inte hänger ihop. En tibetpolitik under Republiken Kinas motsvarande ledning hade inte sett annorlunda ut, och därför är argumenten om att en diktatur styr Kina inte giltiga.

Jag håller med om att dagens situation är det enda egentligt relevanta. Om tibetaner ska ha likvärdiga möjligheter måste de kunna det dominanta språket, på samma sätt som samer måste kunna svenska – annars väntar bara rennäring, turism och motsvarande yrkesmöjligheter.

Hemulen sa...

@Jojje

Okej, då var det som jag sa, du vill inte granska makten utan framföra "Kinas" version på svenskt nyhetsspråk. Du anklagar mig för att söka konfrontation, men glömmer bort att det finns en regering i den stad där du bor som just nu har blivit allt mer konfrontatorisk. Om lilla jag hade varit journalist hade jag tyckt att det är årets stora story. Så jag blir besviken på att när du lyfter bladet från munnen på Newsmill och här, så är allt du har att komma med en light-version av Xinhua. Trist.

@Niklas

Sverige har som bekant sin beskärda del av språkliga konflikter, men situationen är inte jämförbar med den i Kina. Vi har yttrandefrihet och vi kan dra vår egen regering inför domstol. Och historiskt finns det mycket få paralleller mellan samernas och tibetanernas situation, men det är en annan diskussion.

Om du brytt dig om att läsa innantill hade ju förstått att jag inte förespråkar "separatism" utan tibetanernas internationellt erkända rätt till självbestämmande. Huruvida en stat ska bildas eller ej är upp till tibetanerna själva, det är inget jag har en särskild åsikt om. Det här måste inte vara en diskussion om antingen eller. Tyvärr vill den kinesiska regeringen inte förhandla med exiltibetanerna med mindre än att de lägger sig platt på marken. Det är inte värdigt en stormakt att bete sig på det viset.

Den geopolitiskt spända situationen i Tibet är till stor del självförvållad. Varje land och regim som ställer upp ett maximalistiskt program och försöker återupprätta gamla imperiegränser riskerar att få folk emot sig.

Kina hade kunnat kontrollera Tibet utan att bedriva en nationell likriktningspolitik som syftar till att förstöra den lokala kulturen. Man hade kunnat tillämpa en federal modell som Kanada eller Indien, där det finns stort utrymme för lokala kulturer, men där det är självklart att man också lär sig ett eller flera lingua franca. Det är just för att den kinesiska regeringen satt ambitionen så högt - total nationell likriktning och diskussionförbud - som varje försök att ifrågasätta detta framstår som "separatism", vilket till stor del är ett hjärnspöke.

Anonym sa...

"Okej, då var det som jag sa, du vill inte granska makten utan framföra "Kinas" version på svenskt nyhetsspråk."

Nej, ta bort dina ord från min mun, igen. Jag vill återge en balanserad bild av fakta som ger läsaren nog med material för att själv kunna skaffa sig en uppfattning.

Du kan ju bli journalist annars. Och mellan all skärskådning kan du driva följande blogg:

"Kinabevakning: Kom hit och lyssna på när Hemulen återger historien, och bli ställd till svars inför argument som han hävdar att du har framfört."

Hemulen sa...

@Jojje

Nu är du barnslig, riktigt barnslig. Om du ger dig in i en diskussion får du finna dig i din opponent tolkar och sammanfattar det du säger, det är en del av ett normalt samtal. Det är faktiskt något som Niklas och jag klarat av ganska länge, när vi gruffas då och då.

Anonym sa...

Har ni svårt att hänga med i nyheterna och lyssna på vad tibetaner säger under demonstrationer?
Eftersom Niklas underviker ett svar på sin egen blogg; i lilla alplandet Schweiz finns fyra officiella språk, varav rätoromanska (rhumantsch) är det allra minsta, det finns inte en tillstymmelse till vilja att utplåna detta språk i de små regioner det fortfarande talas, på tsr.ch kan även nyheter ses för den intresserade.
Av vilken anledning är tibetanska ett problem?
BYRON

Johan sa...

Om Västerbotten hade varit en autonom samisk region där nittio procent av befolkningen hade talat samiska får vi väl innerligt hoppas att grundläggande undervisning där hade bedrivits på samiska (och att det funnits åtminstone någon mindre samisk högskola), bland annat men inte enbart med hänvisning till forskning om hur inlärning fungerar på modersmålet jämfört med på andra språk. Det finns väl få som idag hävdar annat än att den svenska behandlingen av samerna och deras språk var annat än grym? Att vi här har slagit sönder de samiska i en för de inblandade mycket plågsam process behöver väl inte rimligtvis betyda att det är bra att, om än mycket mildare, göra samma sak i Tibet?

Nej, det finns för övrigt ingenting definierat om språrk i skolan gällande minoriteters rättigheter i den kinesiska konstitutionen, bara att de ska ha rätt att utveckla dem. Som en person som är intresserad av minoritetsspråkssituationer (inte bara i Kina) och språkbytesprocesser har jag ohyggligt svårt att se hur man med minsta lilla allvar kan hävda att det kan ske om man inte ens får använda det som undervisningsspråk, en fullkomligt central språksfär.

Bäst vore förstås om det fanns såväl kinesisk- som tibetanskspråkiga skolor. Om det inte finns bör man rimligtvis vända sig till majoritetsspråket, i Tibet tibetanska.

Det är inte en fråga som har särskilt mycket med huruvida Tibet ska/är en del av Kina att göra eller inte. Till och med Kina (som bestämt hävdar att Tibet är en naturlig del av landet) erkänner, officiellt, rätten till autonomi och kulturell självständighet. Synd att man inte agerar efter det bara.

Hemulen sa...

Tack Byron och Johan, ni artikulerade precis det jag ville ha sagt.

Wukailong sa...

"En tibetpolitik under Republiken Kinas motsvarande ledning hade inte sett annorlunda ut, och därför är argumenten om att en diktatur styr Kina inte giltiga."

Det är inte säkert. Nu hade förstås nationalisterna ett betydligt svagare utgångsläge än kommunisterna att bedriva regionalpolitik (med tanke på de pågående krigen), men de hade knappast planer på att göra lika långtgående reformer som kommunisterna. Utan den hårda styrningen av de "autonoma" samhällena är jag övertygad om att de inte skulle ha något intresse av självständighet.

之乎者也 sa...

Så läser man lite på Wikipedia och får en helt annan bild…

"In much of Tibet, primary education is conducted either primarily or entirely in the Tibetan language, and bilingual education is rarely introduced before students reach middle school. However, Chinese is the language of instruction of most Tibetan secondary schools. Students that continue on to tertiary education have the option of studying humanistic disciplines in Tibetan at a number of Minority colleges in China. This contrasts with Tibetan schools in Dharamsala, India, where the Ministry of Human Resource Development curriculum requires academic subjects be taught in English beginning in middle school. Literacy and enrollment rates continue to be the main concern of the Chinese government. A large proportion of the adult population in Tibet remains illiterate, and despite compulsory education policies, many parents in rural areas are unable to send their children to school."



"None of the many recent studies of endangered languages deems Tibetan to be imperiled, and language maintenance among Tibetans contrasts with language loss even in the remote areas of Western states renowned for liberal policies… claims that primary schools in Tibet teach putonghua are in error. Tibetan was the main language of instruction in 98% of TAR primary schools in 1996; today, putonghua is introduced in early grades only in urban schools… Because less than four out of ten TAR Tibetans reach secondary school, primary school matters most for their cultural formation."

Anonym sa...

Är vi tvungna eller frivilliga att läsa engelska, har ni tänkt på det?
/P

Anonym sa...

Senaste nytt (23 Oct) är väl att hundratals tibetanska lärare kräver att fjärde artikeln i kinesiska konstitutionen följs:
“All ethnic groups have the freedom to use and develop their own spoken and written languages and to preserve or reform their own folkways and customs.”
Mer på tibetanska finns på:
http://www.khabdha.com/

BYRON

Hemulen sa...

@之乎者也

Att jämföra en resursfattig exilregering med den kinesiska regeringen är varken rättvist eller relevant. Vi talar om ett hundratusental flyktingar i Kashmir. Bemöt istället det Byron och Johan tog upp.

Hemulen sa...

@Byron

Kan du tibetanska?

Anonym sa...

Nej, jag har kontakt med en och annan som kan det.

Hemulen sa...

Intressant. Om du skulle vilja skriva ett inlägg på min blogg, hör av dig till mig via mejl. Det verkar som du kan eller två saker om Tibet och annat.

Anonym sa...

Noterat.

BYRON