Liberalismen och Tibet

Den svenska bloggosfären kan du bevittna sitt första rejäla hjärnsläpp i Tibetfrågan. Det som förvånar mig är att attackerna på tibetanerna, för det är vad det handlar om, kommer från liberalt håll. En gång i tiden var det maoister som försvarade Folkrepubliken Kinas politik i Tibet och annorstädes, oavsett vilka krumbukter regimen gjorde. Idag är det ortodoxa marknadsliberaler, som fått för sig att begrepp som "framsteg" och "modernisering" är entydiga begrepp, som ylar med vargarna och uttrycker sitt stöd till Kinas regering. Det är kanske inget konstigt. En gång i tiden stod många liberaler i främsta ledet och försvarade Japans, Frankrikes och Englands civlisationsprojekt i Asien och struntade högaktningsfullt vad de koloniserade folken tyckte. Kanske är cirkeln nu sluten. Det vore tråkigt. För fyrtio år sedan kunde socialdemokrater och liberaler ändå skilja på sin avsmak för kommunismen och sitt stöd för de vietnamesiska folkets rätt till självbestämmande. Men nuförtiden räcker det med att påminna liberaler om att Dalai Lama är buddhist för att få dem att glömma idén om folksuveräniteten.

Blogge Bloggelito ar lagt upp en snygg tidslinje som visar att Tibet är en omistlig del av "Kina" sedan 1200-talet, vilket råkar vara den officiella kinesiska linjen. Jag har redan tagit upp den komplicerade frågan om Tibets historiska bakgrund på andra ställen och tänker inte upprepa mig. Det som är slående i Blogges historiesyn är han inte frågar sig från vems perspektiv historien är skriven. Jag är inte någon nihilist när det kommer till historiska källor, men man frågar sig hur Blogges tidslinje skulle se ut om den var baserad på nepalesiska, mongoliska eller tibetanska källor. Skulle manchuernas (inte "kinesernas") invasioner av Tibet på 1700-talet då tolkas som en befrielse? Varför är "kinesisk" kontroll av Tibet legitim, medan britternas intrång ett uttryck för imperialism? Och vad har fältslag för 250 år sedan för betydelse om det tibetanska folket av allt att döma inte vill vara en del av Kina? Borde det inte vara varje liberals plikt att stödja tibetanernas rätt att uttrycka sina strävanden, även om vi kan känna reservationer inför frågan om hur stort Tibet bör vara eller om självständighet. Jag ställer frågorna i öppen form för jag har inga illusioner om att de kommer att besvaras.