Inför femtioårsminnet av det tibetanska upproret har DN Debatt dammat av ett gammalt inlägg av den slovenske caféfilosofen Slavoj Žižek, där han försvarar den kinesiska regimens politik i Tibet. Här får vi höra att Tibet före det kinesiska styret var en feodal mardröm vilken kineserna befriade dem ifrån, något som jag bemött tidigare på denna blogg. Vi får också höra att Tibet alltid varit en del av Kina, vilket också bemötts på annat ställe. Žižek påstår också - helt utan belägg - att kulturrevolutionen i Tibet inte var något som påtvingades tibetanerna. Detta är ett fullkomligt barockt påstående som vittnar om en fullständig okunnighet om både Tibets och Kinas historia sedan 1949. Jag har inte tid att bemöta detta påstående, men hänvisar till historikern Tsering Shakyas vältaliga inlägg i New Left Review.
Det som äcklar mig mest i Žižeks inlägg är att han inte förnekar förtrycket i Tibet, tvärtom verkar han fullt medveten om att tibetanernas kultur och språk antagligen kommer att utplånas inom en eller två generationer om nuvarande politik får fortsätta. Men han vänder på steken och säger cyniskt att det är något som "vad västerlandet gjort hela tiden" och han menar att västerlänningar vill "att tibetanerna ska vara genuint andliga åt oss, så att vi stället kan fortsätta med våra bisarra konsumistupptåg".
Som om något av detta skulle ha med tibetanerna själva att göra. Som det vore rätt att straffa tibetanerna för västerlandets försyndelser. Slavoj Žižek anser sig komma från "vänstern". Men här gör han sig till talesman för samma typ av "civiliserande kolonialism" som Japan påtvingade koreanerna och taiwaneserna. Samma kolonialism då som nu.
Uppdatering: Motpol har just uppmärksammat mig på att inlägget var från förra året, varför jag gjort vissa ändringar.
EU rekalibrerar
4 timmar sedan
6 kommentarer:
"Nu"? Artikeln är daterad 2008-04-18. Inte för att det förändrar innehållet på något vis, den kändes bara inte så värst "nu"...
Tack för påpekandet. Jag har ändrat i texten för att avspegla detta. Vad tycker du om artikeln för övrigt?
Han har en del poänger (och ställer en del jobbiga frågor i slutet av artikeln). Det är väl snarare en styrka att han inte förnekar de förbrytelser som kineserna begått mot tibetanerna. Nu har alla mynt två sidor och själv är jag lite kluven i fråga. Även om jag inte vill gå lika långt som Blogge förstår jag varför centralregeringen agerar som den gör och jag vänder mig lite mot den hyllningskör för dalai laman som väst står för. Allra märkligast är Tibetvurmen när den kommer från rationella sekulära människor i väst som föraktar religiositeten i USA men uppenbarligen inte har några problem med den i Tibet eller hos falun gong.
Jag förstår att du känner skepsis inför Dalai Lama och buddhismen, men inte varför du låter "Tibetvurmen" styra ditt ställningstagande i den fundamentala frågan om tibetanerna ska tillfrågas om de vill vara en del av Kina.
Detta är inte en konflikt mellan två jämlika parter, där båda sidors argument har exakt samma värde. Det är en konflikt mellan en totalitär stat (ja, i Tibet är staten totalitär) och ett förtryckt folk vars kultur i stort sett kriminaliserats. På 1960-talet kunde liberaler göra en åtskillnad mellan sin motvilja mot kommunismen och sitt stöd för det vietnamesiska folkets kamp för självbestämmande. För mig är frågan solklar och det skrämmer mig att nyliberaler idag totalt kapitulerar inför en av världens mest repressiva regimer.
Du säger att du förstår att den kinesiska regimen agerar som den gör. Vad syftar du på? Har du förståelse för att det tibetanska språket undertrycks? Eller syftar du på att folk som flyr ut ur Tibet får skott i ryggen?
Jag utvecklar detta mer på min blogg. Där framgår att jag är kluven i Tibetfrågan. Vad jag menar när jag skriver att jag förstår den kinesiska regeringens agerande är att den agerar precis som vilken annan regering som helst skulle göra: den försvarar de territorier som den anser sig ha rätt att förfoga över. Det gör även Ryssland när någon ropar på självständighet, det skulle USA göra om enskilda delstater började mucka. Och Sveriges regering har som bekant inte visat något större intresse för ett självständigt Sápmi. Det gör inte frågan om Tibet okomplicerad på något vis. Det betyder heller inte att jag försvarar övergrepp på enskilda människor från den kinesiska statens sida.
Jo, jag läste ditt inlägg och jag delar delvis din kluvenhet. Jag är kanske hälften så kluven som du.
Skämt åsido så undrar jag om du kan förklara för mig exakt på vilket sätt du tycker att frågan om tibetanernas rätt till självbestämmande är komplicerad. Om du är hankinesisk chauvinist har du idag inga problem att göra dig hörd i dagens Kina. I värsta fall tar sig farbror polisen ett snack med dig och så får du gå hem. Det finns folk som lyckats komma undan med att skriva på Charta 08. Men om du är tibetan och det upptäcks att du har en snölejonflagga på väggen hemma kan du råka mycket illa ut. Om du är uighur och skriver en novell om burfåglar kan du anklagas för separatism. Tusentals tibetaner har fängslats för "separatism", men jag undrar om du kan ge ett enda exempel på en hankines som fängslats för hankinesisk chauvinism - det finns faktiskt lagrum för det. Så enkelt är det faktiskt. Det handlar inte om enskilda övergrepp på enstaka individer, utan om förtryck rätt och slätt. En liberal bör ta ställning mot detta förtryck.
Jag förstår inte vad Sápmi eller USA har med det här att göra. Det finns redan ett parti för självständighet i Hawaii. Indianer har fått kompensation för stulet land i Nordamerika. Inte tillräckligt, men ändå. Quebec var på vippen att bli självständigt för ett tiotal år sedan och SNP jobbar hårt för att ta upp frågan på självständighet. Flamländska nationalister arbetar ofötrtöttligt för ett självständigt Flandern.
I västvärlden har vi trots allt institutioner som kan handskas med frågor som separatism. Trots alla sina fel och brister är respekt för minoriteters rättigheter idag ett krav för inträde i EU. Det är bland annat därför Turkiet hålls utanför EU.
Har jag missat något?
Skicka en kommentar