söndag 3 januari 2010

Kina: Din dröm, deras verklighet

Min lista på förutsägelser inför det nya året har fått min granne Niklas på bloggen 之乎者也 att skriva ett mycket välformulerat genmäle. Jag känner mig smickrad av uppmärksamheten och ber att få tacka Niklas för detta tillfälle att utveckla några av mina resonemang.

För att börja med mina förutsägelser så ligger de flesta helt i linje med nuvarande trender och åtminstone två av dem är redan på god väg att slå in. Bara en dag efter jag lagt upp mitt inlägg publicerade den amerikanske nobelpristagaren och opinionsbildaren Paul Krugman en ny kolumn i New York Times där han uppmanar den amerikanska regeringen att vidta hårda åtgärder mot Kinas valutamanipulation. Och i dagens Washington Post hävdar John Pomfret i att de amerikansk-kinesiska relationerna kommer att utsättas för svåra påfrestningar då Barack Obama planerar att sälja mer vapen till Taiwan och träffa Dalai Lama inom kort.

På en punkt är jag och Niklas i alla fall eniga och det är att Kina på sikt kommer att utveckla någon form av demokratiskt styre. Av erfarenhet vet vi att diktaturer är instabila och tenderar att ersättas av mer eller mindre representativa styrelseskick. Ibland går utvecklingen först framåt och sedan litet bakåt, vilket exemplet Ryssland visar. Men samtidigt är Ryssland ett betydligt mer demokratiskt samhälle än under Sovjettiden. Och det finns fler demokratiska länder i världen idag än det gjorde för ett halvsekel sedan.

Men vi är oeniga om vägen dit. Niklas tror att Kina kommer att utvecklas till en demokrati av sig självt och att vår främsta uppgift för att främja denna utveckling är att fortsätta handla med Kina, vilket på sikt kommer att främja utvecklingen - helt oavsett hur mörkt det kan verka just nu. Även om han i princip inte har något emot att vi kritiserar den kinesiska regeringen för kränkningar av mänskliga rättigheter eller att västvärlden bedriver tuffa förhandlingar med Kina, så ställer han sig i praktiken avvisande till nästan all konkret kritik av Kina. Niklas talar gärna om att hans synsätt har empiriskt stöd, men hans inlägg är mycket fattiga med uppdaterade och specifika faktauppgifter om det rådande politiska systemet i Kina.

Vad som är mer allvarligt för en till synes ortodox liberal som Niklas är att han stödjer den officiella nationalistiska kinesiska självbilden till hundra procent och inte drar sig för att göra långa utläggningar om kinesisk historia som är lika chauvinistiska och mossiga som den gamla oskarianska historiesynen. Här har Niklas' förståelse för Kina övergått i personlig identifikation och inte helt olikt kinesiska extremnationalister så tar han kritik av Kina nästan personligt. För mig är Kina ett mycket intressant land jag gärna diskuterar, men för Niklas är det ett substitut för en religion.

I likhet med Niklas anser jag att det är helt rätt att bedriva handel med Kina på lika villkor utan att ställa upp onödiga politiska krav. Kina är en viktig handelspartner för svenska och europeiska företag och det gynnar alla parter att verka för en expansion av frihandel i världen. Så där är vi eniga. Men vi får inte glömma bort att Kina inte är ett vanligt utvecklingsland längre, utan snart världens andra eller tredje största ekonomi, och vi kan inte se mellan fingrarna när Kina bedriver en protektionistisk och merkantilistisk politik som hotar sysselsättningen i andra länder, inte minst riktiga utvecklingsländer. Om Kina subventionerar sin export med en undervärderad valuta eller dumpar produkter på utländska marknader, så har våra regeringar enligt gällande regler rätt att svara med tullar eller andra sanktioner. Så enkelt är det tyvärr.

Jag har inget emot att kinesiska företag köper företag och tillgångar i Sverige eller Europa så länge som den kinesiska regeringen tillåter att utländska intressenter gör motsvarande förvärv i Kina. Tyvärr är detta inte fallet och det är tvärtom så att Kina utnyttjar sin politiska styrka för att genomdriva företagsköp i EU och USA. Detta är fel och därför ska vi till exempel inte tillåta att Volvo köps upp av Geely.

Med andra ord så ska vårt engagemang med Kina inte vara kravlöst utan behäftat med villkor. Endast på det sättet kan vi få Kina till förhandlingsbordet för att lösa stora globala frågor som miljö, frihandel och den globala säkerheten.

Inte heller ska vi tveka att uttala oss om de omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna som sker i Kina i de forum som finns. Kina ska utsättas för lika hård granskning som andra länder och det finns ingen anledning att göra särskilda undantag för Kina. Naturligtvis ska vi inte provocera Kina för sakens egen skull och vår kritik ska vara sakligt underbyggd och hålla en neutral ton, men vi får aldrig glömma bort att "tyst diplomati" inte längre biter på den kinesiska regeringen. Om den kinesiska regeringen bemöter kritik med teatraliska raseriutbrott och oproportionerlig vedergällning mot enskilda länder bör EU stå enat och inte tillåta att den kinesiska regeringen söndrar bland oss. EU är Kinas största exportmarknad och den kinesiska regeringen har goda skäl att inte provocera oss. All så kallad empiri visar att den kinesiska regeringen tar till sig av kritik och faktiskt gör en del eftergifter när trycket ligger på. Det visar bland annat Duihua-stiftelsens arbete.

Kina är en del av världssamfundet och mänskliga rättigheter är inte en intern kinesisk angelägenhet, vilket avrättningen av Akmal Shaikh förra året visar med all önskvärd tydlighet. Han dömdes till döden efter en trettio minuter lång rättegång och den kinesiska regeringen satte sig emot att han utsattes för en psykiatrisk undersökning, vilket kunde ha gett skäl till en strafflättnad enligt gällande kinesisk lag. Vi kan inte tvinga Kina att avskaffa dödsstraffet, men vi kan kräva att den kinesiska regeringen följer sina egna lagar när europeiska medborgare hotas av straff i Kina. Det är helt i enlighet med folkrätten.

Vi ska inte ha några illusioner om att vår kritik av Kinas kräkningar av de mänskliga rättigheterna kommer att ge avgörande resultat på kort sikt. Inte heller ska vi ha en åsikt om exakt vilket politiskt system Kina ska ha. Det är kinesernas - alla kinesers - egen angelägenhet. Men det är oerhört viktigt för folkopinionen i Kina att västvärlden skickar tydliga signaler, om än symboliska. Varje gång den kinesiska regeringen får ett land att skriva på en deklaration som stödjer Kinas hållning i en fråga av betydelse för de mänskliga rättigheterna, så använder man detta för att demoralisera och isolera människorättsförespråkare på hemmaplan. Om det är något som skapat grogrund för antiamerikanska och antivästliga stämningar i länder som Iran, så är det just det faktum att man uppfattat västvärldens stöd till diktatorer som shahen av Iran eller det saudiska kungahuset som uttryck för hyckleri. Det är bland annat detta som berett vägen för den s.k. islamiska fundamentalismen i Mellanöstern. Om vi vill stå på god fot med framtida generationer i Kina så är det av yttersta vikt att vi står för våra ideal här och nu.

Det är också viktigt av inrikespolitiska skäl att vi håller trycket uppe mot den kinesiska regeringen. Niklas talar om hur betydelsefullt det är för kineser att inte tappa ansiktet, men det gäller i högsta grad även västerlänningar. Varje gång den kinesiska regeringen förödmjukar västerländska politiker i människorättsfrågan skapar det demoralisering i folkopinionen, vilket bereder väg för främlingsfientliga och antidemokratiska krafter i våra egna länder. Kinas politiska och ekonomiska styrka i kombination med det faktum att den kinesiska staten kommer undan med omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna har en avtrubbande verkan på det politiska klimatet i väst. Under åren har jag talat med mången svensk som imponerats av den ordning och reda som tycks råda i Kina och som uttryckt förhoppningar om att få slut på det "politiska käbblet" här hemma. Inte helt oväntat har Niklas på sin blogg uttryckt sitt stöd för Pinochets militärkupp i Chile

Så var det här med det så kallade "Kinahatet". Jag måste medge att det är ganska pikant att bli anklagad för hat av en bloggare som gjort sig känd för att hata i stort sett allt utom Kina. Jag har aldrig dolt mina åsikter för mina kinesiska vänner och bekanta som ytterst sällan har förebrått mig för att vara en "Kinahatare". Däremot har jag fått frågan varför jag bryr mig så mycket. Om det är någon kinesisk läsare av denna blogg därute som ställt sig denna fråga hoppas jag att detta inlägg åtminstone förklarar en del av mitt engagemang. Diskussionen går vidare.

14 kommentarer:

Wukailong sa...

Det här med att "hata Kina" är något som framförallt utländska kinesiska nationalister (smaka på det begreppet, för övrigt) drar till med, men jag har aldrig hört något sådant här, inte ens av Wang Xiaodong. Det hårdaste i så fall är väl "唯恐天下不乱".

I vilket fall är jag glad att Niklas inte verkar tro på den senaste flugan med att Kina representerar en unik ny styrelseform, den auktoritära statskapitalismen, som något slags tekniskt avancerat Mittens Rike som kommer att bli världens nya centrum. Det är alldeles för kortsiktigt. Men att uppfattningen överhuvudtaget vunnit mark visar en relativt ny situation i världen: länder som genom sin blotta storlek får ett stort politiskt inflytande även på ganska blygsamma utvecklingsnivåer. Tids nog kommer även Indien att spela en mer självständig roll.

Hemulen sa...

Att Kina inte representerar någon modell för resten av världen är officiell politik i Kina, så där ligger Niklas som vanligt helt i linje med Xinhua. Du har i alla fall rätt i att Kinas uppgång på sikt kommer att följas av andra länder som Indien, och det är säkert positivt, inte minst på grund av att Indien trots allt är en demokrati.

Anna Gustafsson Chen sa...

Ärligt talat tror jag att det nog är minst lika många kineser som blir upprörda över att en västerländsk man lägger ut en massa bilder på kinesiska tjejer i utmanande poser på sin blogg och skriver om sin Asien-fetischism som att någon klagar på kinesisk politik... Det kanske man måste uppväga med extrem Kina-nationalism?

Hemulen sa...

Det ligger en hel del i edt du säger, tänkte aldrig på den vinkeln faktisk...

之乎者也 sa...

Äh, lägg av!

Finns ingen vettig människa som blir upprörd av mina bilder. Inte ens den kinesiska censuren.

Anna Gustafsson Chen sa...

Vem har sagt att de måste vara vettiga? Folk kan bli upprörda över vad som helst när deras nationalistiska känslor sätts i svallning.Det är litet det som är poängen...

Wukailong sa...

Haha, den här diskussionen var det roligaste jag läst på länge! Bortsett från de mer extrema exemplen ser ju ofta nyhetssidor här ut som Niklas blogg, med diverse länkar till halvnakna bilder. Det ger uttrycket "digital konvergens" en helt ny innebörd, så nu väntar jag bara på att 之乎者也 lägger in lite rörlig reklam som hela tiden följer med och ständigt är i vägen för texten!

Anna Gustafsson Chen sa...

Ja! Mer hoppande och blinkande grejer åt folket!

Hemulen sa...

Underhållande är ordet. Frågan är just vad som är alibi för vad. Är nationalismen ett sätt att undvika kritik för mjukporren eller är mjukporren ett sätt att sälja nationalismen? Eller så är det både och!

Kanske är det ett pilotprojekt för den senaste versionen av Pekings "win-win"-strategi för att skaffa sig mer "mjuk makt". Nästa steg blir i så fall en internationell CCTV-kanal som blandar mjukporr av italienskt snitt med riktig hårdpropaganda. Tanken svindlar. Någon borde skriva om det här!

之乎者也 sa...

Hm, jag har skrivit i liknande tankebanor tidigare. Visserligen används 扫黄 som ett alibi för att få kontroll över hela internetstrukturen, men det är tyvärr också ett mycket nykonfucianskt moralistiskt drag som finns (även om det finns mycket delade meningar om saken, och även om de åtgärder som sker ofta är för syns skull).

Vore det inte för det skulle man släppa porren fri, dels eftersom det är ett nytt opium för det kinesiska folket (ge folket inte bara bröd, utan även skådespel, enligt romersk devis), dels eftersom det skulle kunna bli en gigantisk miljardindustri (Japans porrindustri är exempelvis världens största), dels eftersom det är en frihet som inte berör kommunistpartiets legitimitet (om det inte vore för att samma kommunistparti en gång gjorde upp med allt snusk), och dels för att man då lättare skulle kunna hävda sig mot påståenden om censur.

Man skulle då på större allvar kunna hävda så här: 我国互联网形态有特殊性。相对于国外的各种限制,中国的互联网是全世界最开放的。 När man gör det idag blir det bara en lätt komisk effekt, även i Kina.

Jo, sex säljer, och Kina har här en närmast orörd guldgruva som man inte inser värdet av. Diktaturen är inte alltid rationell.

Men jag tror det är en tidsfråga på blott 5-10 år innan man ger upp och släpper skiten fri. Det vore ett logiskt nästa steg.

Ska vi slå vad om en vinare på det, Hemul?

Anna Gustafsson Chen sa...

Det är väl samma dubbelmoral som med mycket annat i Asien (ja, inte bara i Asien för den delen). Så länge ingen kommer på en så kan man göra vad som helst, blir man avslöjad måste man göra avbön och dunka pannan i marken... Industrin finns ju uppenbarligen där och folk tjänar pengar på den - säkert i vissa fall samma personer som offentligt bekämpar den (själv har jag haft en bekant före detta dissident som drivit striptease-bar tillsammans med den lokala polisen). Ett riktigt porrigt online-spel vore kanske den bästa drogen?

Anonym sa...

Om homosexualitet kan accepteras förr eller senare (dvs nuförtiden) så kan väl porr göra det om 5-10 år. Men jag funderade på det idag när jag var på väg till jobbet: hur skulle regeringen försvara sig om man beslutade sig att tillåta porr? Med marknadsekonomi var det annorlunda eftersom det var en så viktig del av utvecklingen.

Fast saker och ting förändras ju hela tiden. År 2001 var det fortfarande en grej i gråzonen att bo i ett s.k. kinesiskt bostadsområde. Nu är det helt tillåtet. Enligt en rapport jag läste för ett tag sedan finns det lite olika grupper av konservativa inom partiet, och den här utlänningsfientliga gruppen består mest av gamla stofiler, så det kanske inte är så konstigt att deras inflytande vittrar. Nu är det väl en fråga om det kommer att gå samma väg med porren.

@Chen: En av de roligaste sakerna jag varit med om här var i slutet på 90-talet, när en hel vecka ägnades åt att "打击盗版软件". I just den vevan ville en polis sälja piratkopior åt mig...

Wukailong sa...

Anonym ovan ska vara Wukailong.

Hemulen sa...

@之乎者也

Jag tror inte att nuvarande restriktioner mot porr i Kina handlar om att regimen är irrationell eller nykonfucianisk som att den är mån om sin auktoritet och image. Man kan inte göra hur många kovändningar som helst utan att folk börjar undra vad som sker. En sådan prestigeförlust kan inte mätas i yuan och fen.

@Alla

Intressant diskussion. Vill någon skriva ett inlägg om porr för denna blogg?