Har man rätt att kalla sig vad man vill?

Danwei rapporterar om ett intressant och förbryllande rättsfall i Jiangxi, där en 22-årig man har gått till domstol för rätten att kalla sig "Zhao C" (赵C) i officiella handlingar, något som han påstår sig ha gjort i hela sitt liv. Problemet uppstod då han skulle förnya sitt ID-kort och de lokala myndigheterna hävdade att deras datasystem inte klarar av latinska bokstäver. En lägre domstol i Jiangxi gav mannen rätt, men nu har polisen överklagat beslutet.

Fallet väcker många intressanta frågor. Jag har hört om liknande fall i Japan, där barn med utländskt påbrå tvingats ta namn med kanji för att tillfredsställa lokala bestämmelser.

Har man rätt att kalla sig vad man vill? Om Zhao C har "rätt" att registreras som 赵C i kinesiska databaser, så borde ju jag har "rätt" att byta namn till 张明 i Sverige. Visserligen är kinesiska tecken svårare att behandla i vissa datasystem, men om man ska hårddra - och nu gör vi det - kan man inte ge det latinska alfabetet företräde i Kina om vi inte ger samma privilegier till kinesisk skrift i Europa. Jag är benäget att hävda att man nog får nog ta seden dit man kommer (eller där man är född), något som alla svenskar med å, ä eller ö i namnet fått erfara när man fyllt i formulär utomlands.

Samtidigt pekar fallet på hur datasystem faktiskt begränsar och standardiserar vårt sätt att tänka och skriva. Jag vet inte hur många gånger min grammatikfunktion "rättat" mina konjunktiv när jag för en gångs skull använt detta arkaiska modus.