tisdag 3 februari 2009

Smaken är som baken

För en gångs skull har jag stött på en kolumn av Ola Wong som jag inte gillar. Wong klagar på det tråkiga matutbudet i Sverige och citerar en kinesisk operasångerska och vän som hävdar att hon skulle svälta ihjäl i väst efter att hon utsatts för det västerländska köket under en resa i USA och Europa. Man undrar just hur man kan avfärda maten i två stora och varierade kontinenter på det här sättet, men det är ett annat problem. Efter att ha citerat ett antal liknande röster och utgjutit sig över den usla Kinamaten i Sverige utbrister Wong:

Det är just det som får mig att tveka varje gång jag funderar på att flytta hem till Sverige. Om man inte vill laga maten själv och inte vill bli ruinerad är man utlämnad åt pizza, hamburgare och kebab, varvat med thaicurry och andra klassens ris.

Det känns litet som Ola jämför äpplen med päron här. Om man bor i en världsmetropol som Shanghai eller Peking kan man för en blygsam summa pengar få smaka på det bästa ur Kinas olika regionala kök samt många olika utländska matkulturer. Jag har själv njutit av både äkta italiensk mat och superb sichuanesisk eldgryta i Peking. Något annat ska man inte vänta sig av en dynamisk ekonomi som skapar allt mer avancerade konsumtionsmönster.

Ola Wong skådar ut över dimsum-bordets alla läckerheter och sammanfattar: "En helt vanlig kinesisk söndagslunch med andra ord." Vanlig för vem? frågar man sig. Det är en livsstil som bygger på de höga inkomster som många utlänningar och den allt rikare kinesiska medelklassen nu kan tjäna in, och på den billiga arbetskraft som är beredd att ställa sig i köken. Ja, vill man äta lika gott i Stockholm varje dag som man gjorde i Peking kan man bli "ruinerad", men vem är det som ska stå för notan?

Och all mat i Kina är inte så fruktansvärt god heller. När massturismen till Kina kom igång på 80-talet var det inte alltid god mat som lämnade de starkaste intrycken. Och än idag finns det stora regionala skillnader. Varje gång jag besökt Shanxi-provinsen har jag haft stora problem att hitta mat som är njutbar eller ens ätbar. Mina kinesiska vänner har framfört liknande klagomål. Men så är ju Shanxi en betydligt fattigare region än det sprudlande Yangtze-deltat och det finns andra saker att njuta av i Shanxi.

Sedan misstänker jag att ett annat problem som gör sig gällande här är ett visst mått av kulturell chauvinism, om än av ett mildare slag. En kulturell chauvinism som även välbeställda utlänningar lägger sig till med efter ett par år i Kina, inte helt olikt svenskar som lyckats i det stora landet i väster.

När jag gjorde kinesiska tolkjobb en gång i tiden slog det mig hur fördomsfulla många inresande kineser var mot utländsk mat i allmänhet. Utan att ens våga pröva på den mat som erbjöds så "visste" de att svensk eller europeisk mat inte var vatten värld. Okokta grönsaker kan man inte äta. Ost smakar peck. Inlagd fisk är inte att tänka på. Och så vidare. Det var inte så mycket kvar att välja på efter ett tag än just "stekar och pasta" som operasångerskan blivit så trött på. Jag vet inte hur många gånger jag åtföljde delegationer som petade tveksamt i den svenska lyxmaten och sprang till närmaste Kinakrog vid första bästa tillfälle. Man tar seden dit man kommer, jojo.

Säkert har ett och annat ändrat sig sedan dess, men jag blir än idag förbluffad när jag träffar kineser som besökt länder som Frankrike eller Italien och fortfarande klagar på maten. Kanske är det brist på nyfikenhet som är problemet? Och varför måste man jämföra allt hela tiden? Kan man inte njuta av både kinesisk och icke-kinesisk mat för vad den är.

11 kommentarer:

Blogge Bloggelito sa...

Jag tycker iofs att Wong för en gångs skull gjorde en mer balanserad insats, och därtill av ickepolitiskt slag – kärlek till Kina helt enkelt.

Men icke desto mindre kommer du här med ganska relevanta funderingar och invändningar, och bjuder på lite personlig erfarenhet (vi är som sagt nyfikna på vem Hemulen är!) och en del fakta. Respekt.

Perry sa...

"Jag vet inte hur många gånger jag åtföljde delegationer som petade tveksamt i den svenska lyxmaten och sprang till närmaste Kinakrog vid första bästa tillfälle. Man tar seden dit man kommer, jojo."

Det känns sannerligen igen. Jag kommer ihåg taiwanesiska delegationer som efter fantastiska svenska måltider stressade häcken av sig för att hinna till en kinarestaurang före nästa punkt på protokollet. Och en kinesisk delegation i USA hade snabbnudlar md sig...

Hemulen sa...

@Blogge

Kul att mitt inlägg roade dig. Jag förstår vad du menar med kärlek till Kina, jag har själv sagt liknande saker, men inte i en kolumn i SvD! Ibland undrar jag om vi "Kina-svenskar" kan mer om Kina än vårt eget land och förlorar oss i klyschiga jämförelser. Jag ska ta upp detta efter hand.

@Perry

Kul att du lagt märke till samma sak. När västerländska delegationer besöker Kina (eller Taiwan) är det nästan sport att utsätta dem för olika kulinariska attacker till allmän förnöjelse. Jag har alltid undrat varför vi svenskar alltid är så töntigt artiga när vi tar emot kinesiska delegationer och ibland släpar ut dem till någon sunkig Kinakrog som de genomskådar direkt. För mig är kulturutbyte något som går i båda riktningar.

Anonym sa...

Fast jag håller med Wong om att det är sorgligt att i princip alla kinaresturanger serverar försvenskad, blandifierad kinamat, att grönsaksutbudet i de flesta mataffärer bara kan betraktas som sorgligt (om man inte åker till Rinkeby) och att vi har så ynkligt dåligt (sött, snabb-bakat och tillsatsämnesspäckat, samt oftast gammalt) bröd att köpa i mataffärerna. Vi som är en brödnation! Och att snabbmatsutbudet består av huvudsaligen onyttig och slafsig mat. Men det har blivit LITE bättre i alla fall. På alla områden. Alltid nåt.

Hemulen sa...

@Anonym
Jag håller med dig om att Kinamaten i Sverige kunde vara bättre, men jag skruvar på mig när Ola Wong och hans sagesmän får det att låta som att det var de svenska kundernas eller kinesiska fattiglappars fel att Kinamaten är så dålig. Om du kliver in på en Kinakrog vi lunchtid kan du ofta få syn på personalen sörpla i sig vad som förefaller vara läckra nudlar. Så inte är det förmågan att laga mat som saknas.

Om jag ska våga mig på en förklaring så är det lättja eller rent ut sagt förakt för de svenska kunderna som gör att Kinakrogarna inte kan servera bättre mat. Det är en underlig inställning med tanke på att den svenska marknaden anses vara en av de mest trendkänsliga i Europa.

Martin sa...

Har också upplevt extremt nedlåtande attityd mot västerländsk mat från besökande kineser; inget är gott, inget duger. Bara kinamat, som ju givetvis inte kan jämförs med den därhemma.

När västerlänningar uttrycker sig sig så om utländsk mat brukar de ses som inskränkta bonnläppar, och samma sak borde väl rimligen gälla även kineser?

Personligen gillar jag kinesisk mat(speciellt riktig sichuanmat), men allt är ju inte gott. Mycket är ju kokt, stabbigt och smaklöst eller rent oaptitligt (sniglar, grodor etc).

Hemulen sa...

@Martin

Tack för kommentaren. Jag håller med dig om det är ett beteende värdigt en bondläpp att inte vilja pröva på främmande mat och många Sverige-kineser jag träffat skulle nog instämma i detta. Faktum är att de mest kritiska omdömen jag hört om kineser på besök i Europa kommit från andra kineser!

Detta inlägg verkar ha slagit an en sträng ute i bloggsofären, min besöksstatistik gick spikrakt upp när jag publicerade det och det kan inte bara bero på att jag länkade till Ola Wong, för det har jag gjort förut. Det skulle vara kul om någon Sverige-kines gav sig in i diskussionen...

Wukailong sa...

Personligen har jag nog aldrig tyckt Ola Wong varit så mycket att hänga upp i julgranen, såtillvida man inte är mest intresserad av vad "medelklassen" i Shanghai och Peking sysslar med.

Men hursomhelst så kan jag bara hålla med om att det nog är ett attitydproblem som beror på att man måste vara "vad" vid maten. Då återstår ju inte så mycket annat än att äta den mat man växt upp på, och en sådan attityd är vanligare bland kineser i gemen än svenskar, där det mest är äldre som verkar tycka så.

Jag minns jag hittade en utskrift på kontoret där någon hade skrivit en inventarie inför en affärsresa till USA. Snabbnudlarna var med med ett förbehåll "如不习惯西餐".

Hemulen sa...

Kul att du hittade hit, Wukailong. För det är väl du? Jag tröttnade på Dårarnas berg och bestämde mig för att sätta upp min egen butik på svenska.

Ola Wong gör faktiskt ganska bra reportage tycker jag, det är mest när han gör vardagsreportage som jag blir irriterad. Det är så oerhört lätt att bli van vid den bekväma expat-livsstilen i Shanghai.

Wukailong sa...

Visst är det jag. Jag är lite småtrött på den också, men på sistone har det inte varit så mycket nationalister där så en del har varit läsvärt. Annars funderar jag på att sätta upp egen butik också...

Förresten så var den här tråden rätt underhållande. "facts" gjorde sig till ovän med alla andra genom sin totalt kompromisslösa stil:

China punishes France and EU

Hemulen sa...

Jag såg början på den där tråden om Frankrike och bestämde mig för att inte delta, det var inte en siffra rätt i det första inlägget och jag kunde ana mig till vart det skulle barka hän.

Om du har lust att skriva på svenska och någorlunda delar den här bloggens värderingar är du välkommen att lägga upp gästposter. (Vi behöver ju inte vara eniga om allt heller.) En rad jubileer kommer att komma upp under det första halvåret och ju mer liv på den här bloggen desto bättre.