Realism och cynism

Blogge Bloggelito länkar till mitt förra i inlägg och till en artikel Sydsvenskan med anledning av det tibetanska nyåret. Mitt "eländesbloggeri om den tibetanska rörelsen och Kinas hårdföra politik har just inga utsikter att bli framgångsrikt för närvarande," skriver han. Han uttalar sin glädje över att ståhejet kring Tibet förra året har upphört och avslutar iakttagelsen med: "Kvar finns bara ett behagligt lugn i en nalkande vår med stiltje."

Men läste Blogge artikeln han länkade till innan han postade sitt inlägg? Artikeln inleds med en rapport om att tre människor tänt eld på sig själva i centrala Peking i vad som förefaller vara en politisk protest. En av dem skall vara uighur, en annan förtryckt minoritetsgrupp i Kina. Detta har bland annat rapporterats i China Digital Times med bilder, men detaljerna är ännu oklara.

"Ett behagligt lugn." "Nalkande vår med stiltje." Hur cynisk kan man bli?

Sedan fortsätter Blogge med en skildring av Hillary Clintons och Carl Bildts "realistiska" politik gentemot Kina och kontrastrerar detta med de "salivspottande" och "löjeväckande retorik" som gör sig gällande från enskilda riksdagsmän. Och från mig, får man väl anta.

Det verkar som Blogge anser att det endast finns ett korrekt sätt att förhålla sig till den kinesiska regeringen och att vi alla gör bäst i att följa våra ledares exempel. Det är ganska häpnadsväckande att en liberal, som förespråkar ovillkorlig yttrandefrihet i andra sammanhang, inte kan göra skillnad mellan vanlig opinionsbildning och utrikespolitik på regeringsnivå. Det är för övrigt en distinktion som olika dikaturregimer inte heller är speciellt bra på att upprätthålla.

Jag för min del ägnar mig åt opinionsbildning och anser att den kinesiska regeringen är vuxen nog att försvara sin egen politik. Blogge, däremot, vara ute efter att bli Jiang Yus efterträdare som den kinesiska regeringens språkrör. Lycka till.