måndag 9 februari 2009

Höghusbrand i Peking

Nu rapporterar både DN, SvD och New York Times att en viktig skyskrapa står i full brand. Av allt att döma är brandorsaken fyrverkerier, men det är svårt att få grepp om läget just nu. Byggnaden är en del av CCTV:s kontroversiella komplex som började byggas för ett par år sedan och om jag inte missminner mig passerade jag denna skrapa ett par gånger när jag var i Peking senast. Jag ska följa utvecklingen noga...

Uppdatering: Det verkar som sagt bara vara slarv som låg bakom branden och den officiella dödssiffran ligger än så länge bara en död brandman, då byggnaden skall ha varit tom då branden bröt ut. På Shanghaiist finns det en samling bilder att beskåda för alla oss som inte befann sig i Peking vid tillfället. En skypskrapebrand av det här storleksordningen har både något olycksbådande och något filmiskt över sig. Man undrar vad det skedda kommer att få för konsekvenser för skyskrapehysterin i Kina, något som vår bloggranne Alex i Kina nyligen förtjusat sig över.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det verkar som det är byggarens eget fel då dom kostat på ett präktigt fyrverkeri som sedan gick snett. Antagligen får dom riva kåken då stålstommen nog är skadad bortom räddningens gräns.

Mer här: www.huanqiu.com

Hemulen sa...

Ja, den här byggnaden får de nog riva. Man undrar just vad detta innebär för fortsatta höghusbyggen i staden. CCTV:s skrapa var mycket impopulär till att börja med. Tack för länken för resten.

Anonym sa...

Numera tycker jag nog att de flesta nu accepterar och tycker CCTVs "byxor" är ett helt OK landmärke. I alla fall bland kinesiska kollegor inom branschen (arkitekt) och liknande. Har faktiskt inte hört någon som tyckt speciellt illa om byggnaden för sitt utseendes skull utan i så fall för kostnaden. Och att den kanske inte blir lika snygg som på de datorgenererade perspektiven i solnedgångsljus...

Likadant för Nationalteatern. I utlandet sägs den vara kallad "dynghögen" av kineserna, något jag aldrig hört här på plats. Visserligen finns det väl en del som tycker att den inte passar på den platsen, att det inte blev en kinesisk arkitekt och att kostnaden var hög. De flesta "vanliga" kineser är dock stolta över bygget och många betalar gärna 30 kuai (nästan 40 svaga kronor) bara för att komma in och titta.

Länk på engelska om branden: http://www.chinadaily.com.cn/china/2009-02/10/content_7461958.htm
Mer bilder, fortlöpande info och kommentarer hos Huanqiu dock.

Gissa om fyrverkerier liksom förr om åren kommer att förbjudas i Beijing under nästa års vårfest... ;)

Hans Li Engnell sa...

Jag fick först intrycket av att byggnaden låg i direkt anslutning till CCTV-byggnaden, men så var tydligen inte fallet. Tur. Personligen gillar jag CCTV-huset och Nationalteatern/operan skarpt (även om "ägget" ligger lite udda placerat i Nationalkongressens direkta närhet).

Det är kul med vågad arkitektur!

Hemulen sa...

Jag såg CCTV-skrapan med omnejd senast för två år sedan, så det är möjligt att folks inställning ändrats sedan dess. Jag har personligen inget emot litet skrapor i en miljonstad som Peking, men jag sörjer förlusten av det gamla Peking. Det är tråkigt att mycket av det nya kommit till på bekostnad av mycket gammal fin arkitektur. Kinesiska städer blir tyvärr allt mer likriktade. Kanske en positiv följd av den ekonomiska nedgången blir att man skruvar ned tanken litet i rivandet?

I japanska städer kan man se gammalt och nytt blandas på ett mycket mer spännande sätt, tycker jag. Och även när man river gammalt så utplånar man inte den gamla stadsbilden totalt. En annan aspekt av omstruktureringen av de kinesiska städerna är att man kör ut befolkningen ur gamla kvarter och förstör naturliga gemenskaper, som gett liv åt stadsbilden. I Japan, där ägarskyddet är starkare, kan man inte köra ut folk hur som helst. Och även om det rivs friskt där mer så kan familjer ha bott kvar i samma kvarter i århundraden.

Jag var helt chockerad när jag besökte Shanghai förra gången och insåg att det inte bara håller på att utplåna den gamla staden, utan att gatunätet försvunnit. Det är trist, och inte en oundviklig följd av den ekonomiska utvecklingen.