Precis som jag förutsåg i ett tidigare inlägg verkar nu det tibetanska nyåret Losar, som infaller på onsdag nästa vecka, ha blivit en skådeplats för en kulturkamp mellan de kinesiska myndigheterna och tibetaner både i Kina och i exil. Istället för att undvika frågan och tona ned betydelsen av en eventuell bojkott av Losar så blåser en officiell kinesisk websajt i Tibet upp frågan i en artikel med braskande rubriker. Oerhört provocerande.
Från ett officiellt kinesiskt perspektiv är detta nog ett av det dummaste man kan göra om de kinesiska myndigheterna inte vill att det ska bli protester. Men de kanske vill att det blir mindre protester som man sedan kan undertrycka för att visa vem som bestämmer var skåpet ska stå? Precis som många kommentatorer påpekat bidrog den officiella kinesiska rapporteringen och den patriotiska omskolningskampanjen till att förvärra och sprida det tibetanska upproret förra året. Jag upphör aldrig att förundras över hur klumpig - men samtidigt effektiv - den officiella kinesiska propagandan är. Å ena sidan kan vem som helst se att det just är grovkornig propaganda av tidig nittonhundratalsmodell. Å andra sidan påverkar den faktiskt människor och polariserar världsopinionen på ett sätt som kommunistpartiet kan utnyttja för att stärka sin ställning på hemmaplan. Någon annan tolkning kan jag inte göra.
De som är intresserade av vidare läsning kan ta en titt på High Peaks Pure Earth, där man kan läsa en översättning av Woesers senaste inlägg om Losar. McClathy Newspapers har också ett intressant reportage om det utbredda missnöjet bland tibetanerna.
Klimathusförhör
4 timmar sedan
12 kommentarer:
Länken till artikeln fungerar inte. (http://xz.people.com.cn/GB/139204/145690/index.htm)
Sajten i sig fungerar dock, men vet inte vilken specifik artikel du hänvisade till
vad anser du om förra årets nyhetsrapportering under lhasahändelserna i stort? svensk media, amerikansk som cnn, radio free asia, south china morning post och liknande. och hur bedömer du tillförlitligheten av uppgifter från dharamsala, t.ex. om antalet döda?
@Johan N:
Ska ta en titt på länken, tack för påpekandet. Ibland försvinner kinesiska artiklar från Internet med kort varsel.
Den artikel jag syftade på basunerade hurtigt ut att "här ska det inte bli några bojkotter inte".
@Anonym
Nyhetsrapporteringen var naturligtvis bristfällig, inte minst med tanke på att alla tibetanska områdena stängdes tämligen omgående. Efter ett par dagar försköts fokus tämligen snabbt till fackelstafetten och sedan jordbävningen.
Det har gjorts stor sak av att fel bilder visades för att illustrera det kinesiska undertryckandet av upproret, men det är inget anmärkningsvärt i sig, vare sig i västerländska media eller kinesiska.
Jag har svårt att bedöma tillförlitligheten i uppgifterna från Dharamsala. En del fotografier av dödsoffer har kommit fram, liksom en rad ögonvittnesrapporter som vittnar om stor brutalitet från de kinesiska myndigheternas sida.
Vem ska vi tro på? Om vi blickar tillbaka ett par årtionden så kan vi konstatera att när flyktingar vällde in i Hongkong under Stora språnget och Kulturrevolutionen avfärdades deras skildringar som partiska av dåtida Kinakännare. Långt senare har det framkommit att dessa två händelser var precis så hemska som ögonvittnen hävdade, ibland värre, men då var det försent.
Jag hittar ingen länk för att mejla eller skicka PM, så ger lite feedback på själva sajten direkt här:
Firefox 2 (mac). Sidan laddar aldrig klart utan "väntar på data från cs49.clearspring.com".
Safari 3.2.1 (mac os x 10.4.11). Sidan laddar aldrig klart (64 av 69 objekt laddade, 4 fel). Dessutom ser man inte "Profiles in Courage", bara "hämta och dela"-listen under rutan.
Dessutom vore det bra om du sparade ner bilder från (för Kina) "känsliga" sajter och har dom på annan, egen?, server med nya namn. Nu händer det exempelvis att bilder du direktlänkat från dissidentsajter inte slipper igenom The Great Firewall of China. Det är inte alltid jag orkar och har tålamod med att gå genom en seg proxy (använder mig av kombinationen Tor/Vidalia/Privoxy i Kina).
Jo, flyktingrapporter är ju alltid problematiskt eftersom det ligger i sakens natur att flyktingen söker asyl och därför ofta ifrågasätts, såväl av politiska motståndare som mottagande stat. Kambodja är ju ett annat exempel där ju flyktingarna blev misstrodda med konsekvenser vi alla känner till.
Det var väl en journalist från The Economist som befann sig i Lhasa dagen då de allvarligaste upploppen började men som blev utvisad dag 2. Artiklarna han sedan skrev gav dock en bild som bekräftade den officiella kinesiska versionen – Pekings locket på-strategi slog alltså tillbaka på dem själva.
Det är väl såhär när mycket står på spel och man – i bästa fall – bara har tillgång till andrahandsuppgifter. Men det är bara en förklaring, inget som ursäktar dåligt underbyggd journalistik/rapportering.
Det här var bara några tankar som dök upp när jag läste ditt svar. Jag undrade egentligen mest över hur du ställer dig till mediebevakningen som den tedde sig i sin helhet, inte bara Xinhua, eftersom jag personligen ansåg att Kinakritisk västmedia rapportering även den var tendentiös och undermålig, för att uttrycka det milt.
I Kina finns som jag ser det några få frågor som omfattas av ett brett konsensus (på samma sätt som demokratin och vissa mänskliga rättigheter etc. gör det i väst) och som utgör ett slags överideologi relativt oberoende av ens syn på KKP, tänker då främst på ekonomisk utveckling och nationell enhet. Här ligger nog en del av förklaringen till den (han-)kinesiska allmänna inställningen till frågan om Tibet.
Frågan är intressant eftersom den visar på en så total paradigmkrock (eller hur man nu ska uttrycka det hela): stödet till Tibet omfattas i väst av ett liberalt konsensus, medan Tibet utgör en självklar del av Kina i Kina (dvs. stora delar av befolkningen i det egentliga Kina, 'China proper'); den kinesiska positionen är propaganda och historierevisionism, den västerländska en total okunskap om och oförståelse för Kina. Det skulle vara upplyftande om man kunde gå lite bortom det här nästa gång det händer.
PS. Sorry för spekulationer rörande vad som är allmän uppfattning etc. Men det står ju den som vill fritt att göra invändningar och ge en mer nyanserad bild.
@Johan N
Ledsen att min sajt inte funkar från Kina, jag tar gärna emot förslag på hur jag kan komma tillrätta med detta eller gästinlägg. Du kan mejla mig på herr understreck hemul snabel-a yahoo punkt se.
@Anonym
Jag är medveten om att The Economist gav en bild av upproret som stämde överens med de kinesiska myndigheterna, men det finns tecken som tyder på att myndigheterna lät upploppen härja fritt för att sedan ha en ursäkt att slå ned dem. Detta var Hu Jintaos strategi när han var partisekreterare i Tibet 1989.
Jag vet inte om jag håller med dig att det råder en total okunskap om Kina i väst. Däremot är det tyvärr så att minsta misstag i artiklar om Kina i västpressen tas som intäkt för att avvisa Kinarapporteringen i sin helhet. Om till exempel en i övrigt saklig artikel om Tibet illustreras med en missvisande bild, så används detta som ursäkt att ogiltigförklara artikels innehåll. Detta är exakt den strategi som japanska historierevionister använder för att motbevisa Nankingmassakern, då många böcker om massakern illustrerats med bilder som inte har något direkt samband med händelsen.
Jag delar din frustration med de låsta rollerna i debatten kring Tibet. Problemet är att de kinesiska myndigheterna - med ett visst stöd från den egna befolkningen - undertrycker all fri diskussion och vill monopolisera åsiktsbildningen kring Tibet. Historiskt har det inte existerat någon enhetlig kinesisk syn på Tibet, men nu har en sådan framtvingats.
Du missförstod mig, jag kanske uttryckte mig otydligt; jag menar självklart inte att det råder en total okunskap om Kina i väst ang. Tibet. Det var ett exempel på en uppfattning/ytterlighet som försvårar kommunikationen och som jag tror var vanlig under "Love China"-kampanjen.
Okej, om jag förstått dig rätt så menar du att västerländska attityder försvårar kommunikationen, men finns det över huvud taget någon vilja från kinesisk sida till någon dialog? Till syvende og sidst är det ju inte västvärlden som skall övertygas om den officiella kinesiska positionens giltighet, utan tibetanerna. Jag har varit på möten där tibetaner fört fram sin åsikt, medan de närvarande fastlandskineserna agerat som om tibetanerna inte var där och talat till den västerländska publiken. Eller så har du suttit moltysta och gått efter ett tag. Det är som om Tibet är ett stycke tomtmark som Kina ärvt och tibetanerna är ett slags boskap som måste hägnas in eller utrotas. Det är ganska deprimerande tycker jag.
Jag menade förstås "så har de suttit moltysta och gått efter ett tag".
Bara en liten uppdatering med (antagligen likadant) hurtig artikel på engelska från China Daily den 25/2
'Forget politics, just rejoice'
http://www.chinadaily.com.cn/china/2009-02/26/content_7514062.htm
Tack för länken. China Daily är nog Dharamsalas hemliga vapen, tror jag. Gratis reklam för bojkotten av nyåret...
Kanske lite som 1989 då reportrarner till minsta citat berättade vad landsflyktiga dissidenter yttrat med tillägget "vilket den kinesiska regeringen med bestämdhet fördömer". Ungefär. ;)
Skicka en kommentar