Det här med Shangri-la

Min granne i bloggosfären har ett inlägg under rubriken Shangri-La has changed and the Tibetans know it, där vi får läsa ett inlägg från Ye Xiaowen med samma titel. Ye skriver:

There is no way to separate Tibet from China, and no way for Tibet to return to the feudal serf system. Neither the tide of history, the Tibetan people nor the “holy land” of “Shangri-La” will allow it to happen.

Only if Tibetans have a happy and prosperous life like other ethnic groups, can Tibet become what was described by the American [sic] author James Hilton in his novel, Lost Horizon, as “an everlasting peaceful land”.

I believe the dream of “Shangri-La” will continue to shine only through the process of modernization and common prosperity of Tibetans and other ethnic groups in China.

Innan vi ens ger oss in på en diskussion om Kinas koloniala modernisering av Tibet, kan det vara på sin plats att påpeka att ordet "Shangri-la" uppfanns just av författaren James Hilton och inte existerar i det tibetanska språket. Romanen Lost Horizon har mer att göra med Hiltons egna drömmar, än vad dagens tibetaner drömmer om. Av personlig erfarenhet vet jag att många tibetaner är olidligt trötta på Shangri-la och den idealisering av Tibet som det står för. Detta om detta. Det finns en intressant bok om detta, Prisoners of Shangri-la, som behandlar myten om Shangri-la och hur skadlig den är för en förståelse av Tibet.

Men vem är denne Ye Xiaowen, som skrev inlägget i China Daily? Jo, han är inte bara chef för den "kinesiska statsförvaltningen för religiösa angelägenheter", hans sitter också i den "centrala arbetsgruppen för Tibet". Detta är en arbetsgrupp inom kommunistpartiet som har det direkta ansvaret för styret av Tibet och lyder under avdelningen för enhetsfronten inom partiet. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: i denna arbetsgrupp sitter det inte en enda etnisk tibetan och mig veterligen talar ingen i gruppen ett enda ord tibetanska. De sitter där på sina partimeriter och inte för att de egentligen har någon kunskap över det folk de är satta att förvalta. Med andra ord: det är ett kolonialt organ.

Istället för att tala om Shangri-la borde Ye Xiaowen berätta om Nangpa-la, en verklig plats där högst verkliga saker hände för mer än två år sedan.