lördag 27 december 2008

Blogge Bloggelito: Voffo gör han på detta viset?

Nu börjar detta händelserika år äntligen lida mot sitt slut och ute i bloggosfären kan man beundra långa återblickar, där man kan studera det gångna året ur bloggarens ögon. Jag har inte varit igång så länge så att jag kan göra detta, utan jag har studerat andras bloggar, inte minst Blogge Bloggelitos retrospektiva utställning som han ganska passande kallar Annus horibilis. Jag håller med Blogge Bloggelito om att 2008 inte var ett så kul år och många av hans rappa inlägg kan jag instämma i. Men samtidigt återpublicerar han stolt ett flertal inlägg om Tibetkrisen i våras där Blogge gjorde ett par grova övertramp. Varför inte ta tillfället i akt att ta avstånd från ord som kanske yttrats i tillfälligt vredesmod? Det här är en så pass viktig fråga att jag kommer att ägna dagens inlägg åt detta. Nästa år är det femtio år sedan det tibetanska upproret 1959 och i mars kommer frågan med all säkerhet upp på bordet igen.

I sin återblick gör Blogge Bloggelito stor sak av att västerländska media gav en skev bild av upproret i Tibet och den kinesiska politiken i området. Som exempel på den västerländska konspirationen mot Kina visar Blogge upp ett bild på en SvD-artikel som hade rubriken "Kina påskyndar omskolning i Tibet" och som utrustats med en något missvisande bildtext.



Det är sant att demonstrationer skedde i Katmandu. Och det är sant att många tibetanska demonstranter arresterades av polisen. Det har också förekommit rapporter om att kinesisk polis fanns i Nepal för att "hjälpa" den nepalesiska regeringen att kontrollera demonstranterna. Men just den här bilden föreställer inte kinesisk polis i Katmandu, utan nepalesisk polis i Katmandu. OK, slarvig redigering. Men "antikinapropaganda"? Knappast.

Vad Blogge inte bryr sig om att kommentera är vad själva artikeln handlar om, nämligen att den kinesiska regeringen hade startat en ny "patriotisk" kampanj i Tibet. Inte i Hebei, eller i Jiangsu eller i Jiangxi, utan i den "autonoma regionen Tibet". Tydligen är tibetanerna synnerligen opålitliga "kineser" eftersom de behöver en särskild patriotisk kampanj. Och tydligen är det pajasar som Zhang Qingli som tycker sig veta vad som är bäst för tibetanerna.

Detta är inget som SvD hittat på eller gripit ur tomma luften. När kampanjen rullade på som värst kunde vem som helst gå ut på det kinesiskspråkiga nätet och beskåda hur tibetaner i byar och söcken fick lyssna till föreläsningar om hur primitiv tibetansk kultur är och hur bra tibetanerna fått det under kommunistpartiets styre.



Blogge Bloggelito har ju tidigare reagerat på hur den kinesiska regeringen stigmatiserar sina egna medborgare; vad kallar han det här? Han gör stor sak av hur en del kineser känner sig "förödmjukade" av den västerländska pressens rapportering av Tibet. Vem tror han har det värst? En kinesisk gäststuderande i Malmö eller en tibetan i Lhasa? De kineser som ogillade den västerländska rapporteringen fick faktiskt ge utlopp för sina känslor på plats och ställe i många kinesiska städer. Kunde tibetaner ge utlopp för vad de kände inför Xinhuas rapportering om det tibetanska upproret?

Nåväl. Händelserna i mars är var knappast ett verk av en "separatistisk mobb" i Lhasa, vilket Bloggelito försöker göra gällande. Det var ett uppror som skedde på flera ställen över hela det etniska tibetanska området. Våld mot civila förekom, men det var inte representativt för rörelsen i sin helhet. Större delen av protesterna skedde utanför den "autonoma regionen Tibet". De som tvivlar på detta bör ta en titt på nedanstående karta som sammanställts av Phayül. (Tyvärr syns inte hela kartan i detta gränssnitt, men om du klickar på bilden kommer kartan upp i ett nytt fönster och markeringarna syns tydligare.)

Detta är ett av de största Kinanyheterna 2008. Efter nästan sextio år av kinesisk styre betraktar tibetanerna fortfarande inte det kinesiska styret som legitimt. Det är möjligt att den kinesiska regeringen lyckats övertyga många kineser att Tibet varit en del av "Kina" sedan 1200-talet, men det tycks inte haft någon verkan på miljontals tibetaner. De är beredda att ta stora personliga risker för att visa detta och nu har en ny generation tibetaner fått smaka på den kinesiska statens repression. I skrivande stund går kinesiska poliser omkring i Tibet och trakasserar tibetaner genom att konfiskera tibetansk musik. Hur många tibetaner som fått sätta livet till sedan mars finns det inga säkra uppgifter om. Alla vi som tycker om Kina kan inte blunda för denna verklighet som är precis lika verklig och angelägen som Kinas eget ekonomiska under. Om inte vi talar om det kommer andra fråga oss varför, när den svenska pressen återupptäcker frågan i mars nästa år.

11 kommentarer:

Blogge Bloggelito sa...

Bilden var varken den första eller sista i sitt slag, utan det var en genomgående trend under hela perioden att visa ”kinesisk brutalitet” med nepalesisk eller indisk polis, liksom att beskära bilder som visar ”kinesisk brutalitet” i form av militärfordon (den stenkastande mobben vid sidan klipptes bort), och även genom selektiv nyhetsförmedling. Att det främst var hankineser bland offren nämndes först långt senare, och då i form av ”kinesiska myndigheter uppger”, naturligtvis efter att man citerat ”exilregeringen” i Daralsam först och som den mest trovärdiga källan.

”Hur många tibetaner som fått sätta livet till sedan mars finns det inga säkra uppgifter om”. Nej, just det. Och tills vi vet det finns ingen anledning att spekulera i ”mörkertal” och annat trams, som är så vanligt i andra debatter. Bland de listor av påstådda offer som ”exilregeringen” visade upp befanns de flesta vara vid liv och full vigör när saken undersöktes närmare. Och kom ihåg att det i det moderna Kina, med dess kommunikationsmöjligheter, inte går att hålla vid liv knasiga konspirationsteorier särskilt länge.

”Vem tror han har det värst? En kinesisk gäststuderande i Malmö eller en tibetan i Lhasa?”

Svar 1: Bland de demonstrerande utomlands fanns främst huaqiao, d.v.s. permanent utflyttade kineser, från Taiwan, Kina, Hongkong, Malaysia, Singapore o.s.v. De tog ställning för Kina, trots att de normalt aldrig skulle göra så. Just för att de upplevde rapporteringen som fruktansvärt vinklad och fientlig mot det kinesiska folket i stort. (Och bland kineser överallt i världen finns ingen tvekan om var Tibet hör hemma – det gäller även i Hongkong och Taiwan.)

Svar 2: Tibetaner har aldrig haft det bättre, och får det allt bättre. Ännu bättre blir det förstås så fort laman dör och de upproriska elementen tystnat – de är det enda som står i vägen för ett gott liv.

Kartan du visar är för övrigt intressant på så sätt att det är just det gulfärgade området som laman gör anspråk på, alltså inte bara den autonoma provinsen Tibet. Det är ett område som landområden som utgjort Kina i tusentals år. I det området vill han ha sin egen armé. Är det något som en sund regering någonstans i världen skulle kunna efterkomma? Skulle inte tro det. Men den distinktionen är svenska medier oförmögna att göra – de tror att det handlar om bergsområdet med samma namn.

Hemulen sa...

Jag vet att en del felaktiga bilder cirkulerade, men vad är det mest väsentliga här? All press kördes ut omedelbart efter det att upproret startade. Menar du på fullt allvar att det är helt gripet ur luften att kinesiska myndigheter slog ned all opposition i Tibet med stor brutalitet?

bland kineser överallt i världen finns ingen tvekan om var Tibet hör hemma

Jag är inte helt säker på att de för den sakens skull stödjer den kinesiska regeringens politik. Och vad hände med idén om folksuveräniteten? Gäller den bara hankineser men inte tibetaner?

Det är ett område som landområden som utgjort Kina i tusentals år.

Tusentals år? Wow. De tibetanska delarna av Sichuan, Qinghai och Gansu har formellt tillhört Kina endast i ett hundratal år. Koko Nor ("Qinghai") erövrades på 1720-talet. Men inte ens under Qingdynastins glansdagar utövade Peking direkt kontroll över dessa områden, som istället styrdes av lokala tibetanska potentater av olika slag.

Mer senare.

Hemulen sa...

Nu är jag tillbaka, efter att ha sett jul-TV med en gråtande Loffe och Helena Bergströms gestaltning av Lagerlöf.

Jag förstår faktiskt inte varför du framhärdar i sina påståenden om Tibet, som ligger helt i linje med vad de kinesiska myndigheterna hävdar. Jag har faktiskt svårt att avgöra om ditt ställningstagande är ett slags pose eller om du verkligen menar vad du säger. Det som är mest chockerande är att du verkar skita högaktningsfullt i vad tibetaner faktiskt tycker om det kinesiska styret.

Du gör dig lustig över bristen på information vad beträffar dödssiffrorna i mars, men förbigår det faktum att Tibet inte lyder under samma lagar som resten av Kina. Som du ofta påpekar på din blogg kan man faktiskt komma undan med regimkritik i Kina. Tyvärr åtnjuter inte tibetaner den friheten. I stort sett vilken självständig opinionsyttring som helst kan bli stämplad som "separatism" i dagens Tibet. På det sättet undertrycker man inte separatism, man skapar den istället.

Hur som helst, om du är intresserad av de "bevis" för att de kinesiska myndigheterna brutalt undertryckte protesterna kan du ta en titt på denna länk:

http://www.phayul.com/downloads/2008-Tibet-Protest/Photographic%20evidence%20of%20the%20bloody%20crackdown%20on%20peaceful%20protesting%20Tibetan%20at%20Ngaba%20County,%20Sichuan%20Province-Ngapa.zip

Jo, jag förstår att detta inte utgör avgörande bevis för kinesisk brutalitet, men det är tillräckligt med material för att vi bör fråga oss varför Tibet lytt under en särskild pressregim sedan mars. Och vi bör fråga oss varför modiga kinesiska journalister, som krävde fri tillgång till information i Tibet i våras, blev föremål för "patriotiska" lynchmobbar på Internet.

Om du inte tycker att Tibet är den mest angelägna frågan i dagens Kina, så är det OK med mig. Det finns andra behjärtansvärda frågor. Men så länge som du använder din blogg för att stödja en kolonial politik kommer jag hålla ett öga på den. Och ju mer jag skriver om dina halvsanningar, desto oftare kommer folk komma hit så fort de googlar namnet på din blogg och Tibet eller Kina.

Blogge Bloggelito sa...

Det finns en tyst överenskommelse bland kineser, ett slags socialt kontrakt om du så vill, att följa strömmen och berika sig själv i Deng Xiapoings anda. Alla som trotsar den strömmen gör det onödigt svårt för sig själva, och de har heller inga förutsättningar att lyckas. Kina är verkligen ingen demokrati, men det finns ett genuint folkligt stöd för att fortsätta på den inslagna vägen. Där har du din folksuveränitet.

Det viktiga för mig och för kineserna är således att elda på tills det inte längre går, och först då blir det meningsfullt att ifrågasätta den förda politiken. Först då har kommunistpartiets roll ebbat ut. Först då kan det bli demokrati i Kina, när det finns resurser att politisera kring. Alea iacta est, som det skulle kunna heta. Det finns ingen väg tillbaka.

För Tibets vidkommande innebär detta att följa resten av landet i utvecklingen och inte sätta käppar i hjulet. Det finns inga folkrättsliga eller andra förutsättningar för ett fritt Tibet, och så länge laman kommer med ohemula krav och så länge det råder en tibetansk intifada kommer inga positiva saker att ske med Tibets självstyre.

Detta är den praktiska bakgrunden vi har att förhålla oss till. Vad gäller tramset om ”kolonial” politik vet vi ju vilka krafter det är som har bedrivit kolonialism i området, inte minst i Kina och Tibet (som ockuperades av britterna). Hela den existerande tibetanska motståndsrörelsen är i grunden ett utskott av tidigare brittiska och amerikanska försök att underminera Kinas ställning. Det har hela tiden handlat om geopolitik, och jag förstår inte riktigt varför just Kina skulle backa.

I verkligheten är det så att alla stater i världen erkänner Tibet som en del av Kina. Det finns ingen anledning att stödja bildandet av en teokrati, som med alla rimliga mått mätt skulle innebära en kraftig försämring för tibetanerna och försätta landet i en utsatt position med tanke på spänningarna i närområdet. Världen har nog med religiösa stater som det är, och de där lamorna är verkligen inte de mysfarbröder de utmålas som.

Hm, kanske skulle du döpa om bloggen till Tibetbevakning? Eller Kinakritik eller något? Det stämmer ju mer väl överens med dina syften, som inte tycks skilja sig från medias. Jag saknar en helhetsbild. Jag ser inget positivt. Jag ser bara en vägg av kritik av ett slag som är alltför bekant.

Och kanske kan du plocka lite läsare från mig. De kommer dock att ställa samma fråga som jag: vem är Hemulen, och vad är hans bakgrund och syfte?

Hemulen sa...

Blogge, om det enda du kan komma med är att säga att "makt är rätt" så är det finemang med mig. För det är vad du säger när du ber tibetanerna att sitta still och inte sätta några käppar i hjulet. Men då får du lägga dina demokratiska övertygelser på hyllan.

Ingen vettig människa tror att Kina kommer att bli en fullfjädrad demokrati i morgon dag eller att tibetansk självständighet kommer att förverkligas på kort sikt. Men att kräva att en kinesisk dissident släpps fri eller att tibetaner ska kunna visa en bild på Dalai Lama utan att straffas är inte liktydigt med att kräva demokrati i Kina eller självständighet i Tibet.

Om man menar allvar med politiska förändringar i Kina kan man inte skjuta upp detta till en obestämd framtid och solidarisera sig med förtryckarna tills situationen är "mogen". Förändringar börjar här och nu. Kanske varken du eller jag har modet att stå upp mot Peking, men vi ska inte kasta skit på de som vågar ta upp kampen.

Där kan man göra ett val och du har valt att stödja en förtryckarregim. Om man läser din blogg ett par år tillbaka, så ser man att 2008 var det år där du slutade med att föra fram ens mild kritik mot den kinesiska regeringen.

Kina är verkligen ingen demokrati, men det finns ett genuint folkligt stöd för att fortsätta på den inslagna vägen. Där har du din folksuveränitet.

Som jag sagt flera gånger på denna blogg att jag inte är säker på att det är så enkelt. Men om vi för enkelhetens skull ger dig rätt, betyder det något för dig att majoriteten tibetaner av allt att döma inte betraktar det kinesiska styret som legitimt?

Om historien har något att lära oss så är demokrati och folkligt grundat förtryck av minoriteter inte lägger någon grund för en hälsosam demokrati. Det är just därför dissidenter som Liu Xiaobo och Wang Lixiong har argumenterat för att den kinesiska regeringen tar mer hänsyn till minoritetsrättigheter. Det kanske inte är populärt att säga det i dag, men någon måste göra det.

Hela den existerande tibetanska motståndsrörelsen är i grunden ett utskott av tidigare brittiska och amerikanska försök att underminera Kinas ställning.

Det där är en klassisk rökridå. Det är ingen hemlighet att CIA gav ett begänsat stöd till tibetanska khampa-krigare på 50-talet, men detta var en kort episod och motståndet fanns där redan från början.

Och vad spelar det för roll att CIA hade ett finger med i spelet? Sovjet stödde kommunisterna och USA stödde nationalisterna när det begav sig, och idag skulle få komma på tanken att dra upp det för att diskreditera den kinesiska regimen. Det kanske bara är tibetaner som inte får ta hjälp utifrån?

Det stämmer ju mer väl överens med dina syften, som inte tycks skilja sig från medias. Jag saknar en helhetsbild. Jag ser inget positivt. Jag ser bara en vägg av kritik av ett slag som är alltför bekant.

Om du läser min blogg litet noggrannare så kommer du att se mer nyanser och helhetsperspektiv. Och i mina ögon är det en positiv nyhet att en antal dissidenter vågar gå ut med ett manifest för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är också en positiv nyhet att tibetaner har modet stå upp för att kräva sina rättigheter. Det bidrag jag försöker ge är att sätta dessa nyheter i ett större perspektiv som sällan kommer ut i den svenska pressen.

Vem är jag och vilken bakgrund har jag? Så länge som du tror mig när jag säger att jag inte företräder någon organisation eller något parti så hoppas jag att det inte har någon betydelse. På den här bloggen argumenterar vi i sak, inte person.

Anonym sa...

typisk en artikel man förväntar sig att läsa från en person som har blivit hjärntvättad av svensk media.

Hemulen sa...

Hjärntvättad av svensk media. Javisst, som du säkert lagt märke till använder jag mig uteslutande av svenska tidningar när jag skriver mina inlägg. ;-)

Blogge Bloggelito sa...

Jag är mest nyfiken på varför du väljer att vara anonym. Det finns inte särskilt många kinakännare i Sverige, och ett behov av att dölja sin identitet brukar ha med hänsyn till arbetsgivare att göra. Förmodligen är det du som spanar in mina kinainlägg med hjälp av Anonymouse :)

”Sovjet stödde kommunisterna och USA stödde nationalisterna”

Nja, Kina hade en kort period där man närmade sig Sovjetunionen, men det förbyttes snabbt i bitter fiendeskap. Man ska också komma ihåg att såväl kommunist- som nationalistpartiet byggdes upp från början och understöddes av sovjetiska Komintern. Nationalistkina liksom regimen på Taiwan var i grunden av samma skrot och korn som den på fastlandet, och vi talar om ganska identiska utvecklingar. Det gamla Kina hade inte mycket till övers för de koloniala västmakterna, så det är egentligen inte så konstigt att man såg till Sovjetunionen ett tag.

Men oavsett detta finns här inga gemensamma beröringspunkter med Tibet, eftersom det inte råder något inbördeskrig. Tibet är en del av Kina, och hjälp kan naturligtvis inte komma utifrån om regeringar världen över erkänner denna överhöghet. Det skulle i så fall klassas som ”covert operations” av samma slag som USA:s i Latinamerika.

”majoriteten tibetaner av allt att döma inte betraktar det kinesiska styret som legitimt”

Det där är inget annat än en åsikt. Jag tror inte på den.

Och visst kan man skjuta upp politiska förändringar på obestämd framtid – det är vad jag gör, och det är vad kineserna gör, enligt det där sociala kontraktet. Nämligen just den politiska förändring som utmanar partiets maktmonopol. Alla övriga politiska förändringar är helt förhandlingsbara, vilket bara det är en stor framgång.

Dalai lama är just en sådan figur som ifrågasätter partiets maktmonopol, och som dessutom utmanar den känsliga frågan om tudi (land). Därför går det som det går. Laman borde sitta still i båten och ägna sig åt religiösa bestyr; politiken är inte hans område.

Om jag stödjer en förtryckarregim är det för att regimen i fråga bara kan lösas upp internt, av det kinesiska folket, inte av gängse koloniala makter som söndrat och splittrat Kina sedan 1600-talet.

Vägen till ett demokratiskt Kina går genom marknadsekonomins institutionaliserande verkan, genom att ett rättssamhälle gradvis byggs upp, genom integration med världssamfundet i allt fler avseenden (och OS är en del av detta). En ny medlem i familjen tar slutligen till sig de värderingar som finns.

Hemulen sa...

Du får gärna fortsätta vara nyfiken. Det senaste årets händelser, då oliktänkande av både kinesisk och icke-kinesisk härkomst förföljdes, har övertygat mig om värdet av anonymitet. Den här enigheten som du gärna talar om har ett pris.

Det är strongt av dig att komma ut och erkänna att du stödjer en förtryckarregim. Det är ingen som tvingar dig till det, men jag respekterar det valet. Tyvärr blir det svårt att argumentera med dig när du håller dig inom de ramar som satts upp av de kinesiska myndigheterna. På samma sätt som du har upphöjt "Kina" till en sekulär religion, så är du en god lutheran när du försvarar de världsliga makter som existerar.

Men jag gör ett försök.

Nja, Kina hade en kort period där man närmade sig Sovjetunionen, men det förbyttes snabbt i bitter fiendeskap. Man ska också komma ihåg att såväl kommunist- som nationalistpartiet byggdes upp från början och understöddes av sovjetiska Komintern.

Poängen är att KKP och KMT haft långtgående samarbete med utländska makter, men de har klarat sig från historiens dom eftersom de vann. Sun Yat-sen tog emot pengar från Japan i flera år och var knäpptyst när de 21 kraven fördes fram. Mao Zedong hade betydligt mer hjälp från Sovjet än han ville erkänna och bröt först med Sovjet efter det att han satt säkert i sadeln. Chiang Kai-shek samarbetade med i stort sett alla stormakter i tur och ordning: Japan, Sovjet, Tyskland och USA. Men de vann, alltså kan de inte vara skurkar.

Vad beträffar Tibets status kan jag bara säga att den aldrig varit så otvetydig som du försöker påskina. Men här argumenterar jag mot en trosföreställning, inte ett sakligt grundat ställningstagande. Du skiter uppenbarligen högaktningsfullt i vad tibetaner tycker och du är inte intresserad att lära dig heller. Du borde sätta dig ned och läsa Jamyang Norbu's eller Woeser's bloggar.

Om jag stödjer en förtryckarregim är det för att regimen i fråga bara kan lösas upp internt, av det kinesiska folket, inte av gängse koloniala makter som söndrat och splittrat Kina sedan 1600-talet.

Det där är mer klyschor än jag klarar av på en eftermiddag, men du är i alla fall ärlig. Det är väl ingen som utsett en kinesisk skuggregering som ska ta över Kina? Lika litet som du har jag något recept på hur Kina ska klara 2000-talets utmaningar, men i valet mellan den kinesiska regeringen och de kineser som på stora eller små sätt arbetar för ett demokratiskt Kina, så väljer jag att stödja de senare om jag måste välja. Och det är just det som är problemet. Den kinesiska regeringen tvingar oss att ta ställning. Du kan inte vara kompis med Liu Xiaobo eller Hu Jintai samtidigt, och det är inte Lius fel.

Jag har litet svårt att begripa vad du menar med "gängse koloniala makter som söndrat och splittrat Kina sedan 1600-talet". På den tiden var "Kina" ett imperium bland andra imperier och ägnade sig åt erövringskrig och sporadiska folkmord inte helt olikt andra kolonialmakter. På den tiden hade t.ex. Yunnan en icke-hankinesisk befolkningsmajoritet, något som ändrades först efter århundraden av medveten kolonialisering och diverse pogromer på muslimer. Det var först på 1800-talet som styrkeförhållandena ändrades till "Kinas" nackdel och då blev imperiet en halvkoloni samtidigt som man försökte behålla sina egna koloniala besittningar. Jag har inga problem att vara kritisk mot både västerländsk och kinesisk imperialism, för mig går det hand i hand. Det borde inte vara kontroversiellt att hävda detta, men av något obegripligt skäl anses detta vara "anti-kinesiskt".

Anonym sa...

Ärligt talat, tror ni att demokrati skulle funka över huvudtaget i Kina när levnadsklyftorna är så stora? Vi har sett vad som har hänt i Thailand och Indien...

Hemulen sa...

@Anonym

Det är klart att det kommer att ta ett tag innan Kina kan utveckla ett demokratiskt system. Men vem har bett Kina att införa en fullfjädrad demokrati i morgon? Just nu handlar det mer om att respektera några av de mest elementära demokratiska rättigheterna.