Peking efter OS

På ett ganska tidigt stadium hade jag på känn att 2008 skulle bli ett jobbigt år och bestämde mig för att inte resa till Kina. Det var min enmansbojkott kan man säga. Av de flesta rapporter att döma visade det sig vara ett riktigt beslut och även om jag hade ändrat mig och velat åka framemot sommaren hade det varit svårt på grund av visumbestämmelserna. Nu är kanske det snart dags att ta sig tillbaka och ta en titt på det "nya Peking" och dagens DN ger oss en bild av hur normaliteten håller på att återvända till Peking.

Jag var i Kina och såg den utbredda besvikelsen när OS 2000 gick till Australien. Jag förstod att det betydde mycket både för vanligt folk och för regeringen, men jag hade och har fortfarande svårt att förstå idén att Kina på något sätt var berättigat till ett OS. De olympiska spelen är ett jippo av episka proportioner och inget land har a priori rätt eller förmåga att organisera det. Jag har alltid betraktat OS som en utpräglad TV-händelse som lika gärna kan utspela sig på månen och var lättad när Sverige inte fick det. Men jag förstod att det var oundvikligt att Kina skulle få OS förr eller senare. När Peking till slut fick spelen var min första tanke "Lycka till, ni anar inte vad ni gett er in på." De förväntningar på nationell storhet och perfektion den kinesiska regeringen lagt upp var helt oförenliga med den olympiska verkligheten, med skandaler och politiskt ståhej , och jag undrade hur den nervösa ledningen i Peking skulle hantera detta. Och det blev ungefär som jag trott, med politisk oro, ökad repression och uppiskad nationalism. Det var inte kul att bevittna från mitt skyddade hörn av världen.

Var det värt det? Jag har fortfarande inget svar på den frågan. Stora delar av det gamla Peking jag en gång lärde mig älska är nu borta. Men det kanske skulle skett ändå. Det var meningen att fler utlänningar skulle besöka Kina, men turistströmmarna uteblev och de utlänningar som var bofasta i Peking ville helst ge sig av när den kinesiska regeringen började genomföra de visumbestämmesler som dittills bara funnits på papperet. Kina skulle visa upp enighet, men i alla solidaritetsdemonstrationer med OS som genomfördes i Kina och utomlands lyste "minoriteterna" med sin frånvaro. Ingen uighur i Ürümqi såg poängen med att bojkotta Carrefour. Och idag har en ny generation tibetaner lärt sig priset att öppet opponera sig mot Peking-styret.

Men när allt kommer omkring var själva OS i Peking en succé och det var kul att se det på TV i alla fall. Jag vet fortfarande inte om det var värt det, men jag är glad att det är över och att vi nu kan gå vidare. Nästa år kommer bli tufft, inte bara för Kina utan för resten av världen. Världsekonomin är inne i en nedgång och det är fortfarande oklart hur Kina kommer att beröras. Mer móm detta senare.

Upppdatering: En anonym läsare har påpekat för mig att den svenska pressen visst rapporterat om Kinas piratjakt. Stort tack!